Sitsträning och lek - det fungerar!

 Jag gick ju en kurs i "Självbärig ryttare" precis innan pandemin. Du hittar lite kort om detta i inlägget HÄR. Så jag tänkte damma av de kunskaperna och övningar på Anna som ville sitsträna med angloaraben Pride. 

På ett sätt så kändes det som att vi initierade till en lek. Jag "lekte" tränare och Anna "lekte" elev. Så kändes det, för inte hade jag erfarenhet av att leda någon form av sitsträning och inte visste jag heller om det skulle fungera, bara för att min egen ridlärare kunnat redovisa vinsterna rent teoretiskt och med pedagogiska bilder. Jag har ingen fantastisk sits själv, men de som känner mig brukar säga att jag har en väldigt nördig sida och jag tar till mig teoretisk fakta snabbt. Så varför inte testa? Jag kom ihåg de flesta övningar tränaren gick igenom och rent teoretiskt varför de kunde ge en positiv effekt. 

Jag är väldigt bekväm i min expertis i mitt arbete, men kände mig som vanligt väldigt obekväm med att ta på mig "expertmössan" inom ridsporten, för generellt så uppfattar jag allt med ridning som ganska förvirrande (och det är ju därför det är roligt). Men vi lekte oss fram. Testade och skrattade. 

Det roliga med det hela var att det faktiskt fungerade lite bättre än väntat. Anna började sitta bättre och mer följsamt, och framför allt så fick Pride mycket bättre egen bjudning. Anna gjorde övningarna hemma även dagen efter med samma effekt. Hon behövde driva mindre! 

Hur roligt var inte detta? Och hur viktigt är det inte att leka för att utvecklas? Att prova olika roller och kliva ur sin bekvämlighetzon och våga vara obekväm. Leken är så naturlig när man är barn och sedan försvinner leken långsamt. Då får man försöka blåsa liv i den igen. Med dem man känner sig trygg med. 

.