Lite för nära naturen

I söndags blev det lite spännande. Galishimo frös fast och stirrade mot skogen när jag tömkörde honom, det är inget ovanligt att han stannar upp och fryser när han är osäker, och det kan absolut hända flera gånger om han har en riktigt dålig dag. Så jag reagerade inte så mycket, förutom att jag tänkte att det är söndag och att jag inte orkar "driva honom ur det" utan att han får stå och tomglo tills han lessnar. Vi har ingen tid att passa. Framåt kommer vi att komma ändå. Galishimo fortsatte att glo mot skogen. 

"Den där bruna stenen ser ju nästan ut som ett djur om man inte visste bättre..." tänkte jag och tittade på stenen vid vägen. 

"Eller är det en sten? Är den inte lite hög..?" hann jag tänka just efter att jag såg ett öra flaxa alldeles vid stenen. Sedan såg jag att stenen hade päls. Bara 20 meter från oss.

Och jovisst. Stenen var en älg. En fjolårskalv. Som stod läskigt nära bredvid oss och alldeles stilla. Och just när mitt hjärta började rusa nervöst så klev den fram i ljuset, mot oss, och tittade nyfiket på oss. Galishimo stirrade förstenat tillbaka. 

"Nämen nu är du alldeles för nära!" ropade jag bestämt till älgen och försökte låta lugn och bestämd så jag inte skulle skrämma Galishimo. Älgen tittade nyfiket på mig utan minsta ansats att flytta på sig. 
"Schas på dig! Gå härifrån! In i skogen med dig!" sade jag bestämt åt älgen samtidigt som pulsen rusade. 

Älgen tittade nyfiket på oss och viftade med örat. 

"Men jag orkar inte..." tänkte jag och kände pulsen fortsätta rusa.  
"Den måste ju räkna ut själv att den ska in i skogen... förr eller senare" tänkte jag. Så där stod vi. Alla tre. Och väntade ut varandra. 

...Tills älgen vände in i skogen igen. 

Och samtidigt som jag hörde ljudet av kvistar som bröts under älgens steg så hörde jag genast ljudet av kvistar brytas och ris rassla alldeles bredvid oss fast lite bakom oss. Det var två älgar. En som vi aldrig såg och anade. Som stod precis lika nära. Som bara hördes. 

Galishimo stod som ett ljus. Långt efter att älgarna försvunnit. 

"Bästa lilla vän!" log jag och klappade Galishimo länge, och smekte honom över manken, och jag fortsatte: 

"Goa lilla lydiga hästvän!" 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer