Tre dagar i nya stallet

 Jag har nu varit i tre dagar i det nya stallet. Jag vet inte vart jag ska börja med allt positivt som jag vill säga om dessa tre dagar. Ridhuset är superfint och nybyggt. Alla verkar trevliga. Ridvägarna verkar oändliga med hur många möjligheter som helst. 

Men om jag ska sätta fingret på vad som känns allra, allra bäst, och som jag inte ens väntat mig, är att stallägaren och de andra verkar läsa av Galishimo jättebra. Jag behöver alltså inte förklara att han är reaktiv och lite känslig. Något som jag känner att jag behövt göra väldigt ofta förut. 

Idag var jag i ridhuset, med en främmande tjej och hennes häst, det kändes totalt onödigt att börja berätta för henne att Galishimo var lite ny och spänd, för hon gjorde bara lugna, metodiska övningar med sin lydiga häst och verkade kasta ett extra öga på mig och Galishimo då och då. Jag log och nickade mot henne och bytte några ord, men framför allt kunde jag verkligen slappna av. På riktigt. Köra min egen grej, och koppla bort vad som hände runt omkring. 

Självklart kommer det att komma ekipage med lite mer riv i sig, som behöver ta mer plats i ridhuset, det har jag absolut inget emot, men bara känslan av att jag inte behöver ha samma koll på omgivningen som tidigare, känns jätteskön. 

Jag tror inte jag en enda gång på dessa tre dagar behövt beskriva honom för någon. Jag har inte tänkt på hur mycket energi det tagit för mig att vara lite "polis" och be folk tänka på vad de gör, och förklara hur Galishimo kan reagera. Nu hinner jag inte ens in i stallet förrän stallägaren drar upp en box åt honom och säger: 
"Han kan ju stå här när du gör honom i ordning, så blir det tryggt och bra för honom." och jag kan bara pusta ut och njuta av min fina häst. 

Det är likadant när jag kommer till stallet och stallägaren beskriver vad Galishimo haft för sig sedan sist jag var där. Hon återger hans personlighet så korrekt att jag bara kan le. Hon har ringat in den lilla araben utan minsta lilla feltolkning. En häst-läsare, helt enkelt. 

Så det känns som att mina axlar långsamt åker ned. Det känns som jag inte behöver vara så vaksam längre. 

Detta nya stall är absolut ett livligt stall med både barn, ljud och djur, men det känns ändå bättre för mig.

Tryggare. 

.

.