Störst av allt är eftergiften


Man får verkligen träna på sitt tålamod med Galishimo. Han behöver tid på sig för att landa. Och jag med, för den delen. Han har varit otrygg i ridhuset och det var inte förrän för några dagar sedan bara, som jag kunde skritta honom på lösa tyglar efter fyrkantsspåret i ridhuset. Men när jag väl kunde göra det, och samtidigt överösa honom med beröm för att han kunde länga på sig, så gick utvecklingen snabbt och han började snabbt slappna av allt mer. Jag tror jag kommer att ha ett grundligt upplägg framöver med mycket skritt på lösa tyglar efter fyrkantsspåret och en försiktig upptrappning från detta.  Men vi har även börjat lägga in galopp nu, när jag känner att han är med mig, och han känns precis lika fin som vanligt. 

Eftersom stallet jag är på nu är mindre, med färre andra hästar och ryttare, så är det också lättare för mig att "bubbla in mig" och hantera Galishimo på det sätt som passar mig bäst. Ofta väldigt långsamt och metodiskt, utan att jag behöver ursäkta mig eller får lust att vilja förklara mig. Sedan så är det ju också frestande för mig att börja pressa mig och vilja visa andra vad Galishimo egentligen går för, när andra ser på, för han KAN ju göra öppnor i galopp och han KAN ju förvänd galopp också. Men det viktigaste för mig just nu är ju att han kan trivas i skritt på långa tyglar. För om han trivs med skritt på långa tyglar så har jag en bra zon att återvända till för att belöna honom efter att han ansträngt sig. Om han bara blir orolig och känner sig övergiven för att jag slutar "hålla honom i handen" så har jag ingen bra eftergift att berömma honom med när han gör rätt. 

Eftergiften måste sitta innan jag börjar jobba mer målmedvetet. 

.Störst av allt är... eftergiften. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer