Fördelen med känslighet

Jag har haft lite sinnesfrid nu ett tag och har kunnat ägna mig åt lite måleri.

Att måla är att försonas med mig själv. Jag är väldigt känslig. Jag blir lätt överstimulerad och då blir jag ju väldigt trött också och vill vara för mig själv. Jag har också ett krävande arbete som kräver lite extra då jag bland annat utreder verksamhetsbrister enligt Lex Sarah sedan några år tillbaka. Det går väldigt bra, jag är otroligt tacksam över min karriär, och känsligheten är oftast ett bra verktyg för att lättare sniffa upp "pudelns kärna" om något i en verksamhet gått riktigt tokigt. Men jag blir väldigt trött efteråt.

Jag är ju känslig för nyanser också. Det är därför jag kan måla. Jag känner av vad jag ska göra och när. Trots att jag bara målar någon gång vartannat år och inte alls håller på regelbundet. Jag känner ändå av hur hårt jag ska trycka på penseln och hur jag ska blanda färger.

Så ibland när jag är trött efter arbetet eller inte orkar med allt jag tänkt, så brukar jag trösta mig med att det faktiskt finns många fördelar med att vara känslig. Och ibland har jag funderat, om jag fick ett "filter" som sållade bort intryck åt mig. I form av ett litet rosa piller, skulle jag då ta det? Förmodligen inte!