Rida med halsring
Idag så har jag testat att rida Galishimo med halsring. Det går till sådär att man behåller tyglarna och styret men försöker manövrera den förvirrade häststackarn med en liten ring av flätat rep som den har kring halsen. Så i stället för att Galishimo ska knalla åt det håll man drar honom i munnen så ska man i stället dra honom i halsringen. Enkelt uttryckt.
Riktigt duktiga ryttare använder inte träns och tyglar överhuvudtaget och då ser det, i de allra bästa av världar, ut så här:
Nu är ju Galishimo väldigt nervöst lagd så det lär ju dröja innan vi skippar tränset helt. Det är bra att ha som säkerhet. Men något nytt måste man ju pilla på med så vi kan gott träna lite halsringsridning några minuter per pass. Sedan har vi kvar huvudlag och tyglar och allt det andra ifall det behövs.
Galishimos första reaktion var ju förstås att han blev rädd för den vita repringen och orolig. Det gick inte sitta upp på honom från början. Han var för ängslig när jag rörde vid ringen och han undrade om detta var dagen han skulle strypas till döds av sin ondskefulla ägarinna. Sedan kom han på att halsringen inte var farlig och att de olika trycken från den betydde olika saker, och då blev han väldigt intresserad, så då var det dags att kliva upp i sadeln och rida med den. Tyvärr så var han så duktig när jag satt på honom, att jag testade lite väl många kommandon redan från början. Halt, rygga, vända, och framdelsvändning. Han fixade det mesta men han blev lite överambitiös efter ett tag och började sedan göra fel och trassla ihop allt. När jag bad honom stanna så började han backa och när jag ville vända så gjorde han halt, och så vidare. Men han fick jättemycket beröm ändå. Jag kliade honom massor över hela kroppen varje gång han reagerade någorlunda vettigt på ringen. Huvudsaken var ju att han ansträngde sig och var lyhörd! Det där reder vi ut!
Riktigt duktiga ryttare använder inte träns och tyglar överhuvudtaget och då ser det, i de allra bästa av världar, ut så här:
Nu är ju Galishimo väldigt nervöst lagd så det lär ju dröja innan vi skippar tränset helt. Det är bra att ha som säkerhet. Men något nytt måste man ju pilla på med så vi kan gott träna lite halsringsridning några minuter per pass. Sedan har vi kvar huvudlag och tyglar och allt det andra ifall det behövs.
Galishimos första reaktion var ju förstås att han blev rädd för den vita repringen och orolig. Det gick inte sitta upp på honom från början. Han var för ängslig när jag rörde vid ringen och han undrade om detta var dagen han skulle strypas till döds av sin ondskefulla ägarinna. Sedan kom han på att halsringen inte var farlig och att de olika trycken från den betydde olika saker, och då blev han väldigt intresserad, så då var det dags att kliva upp i sadeln och rida med den. Tyvärr så var han så duktig när jag satt på honom, att jag testade lite väl många kommandon redan från början. Halt, rygga, vända, och framdelsvändning. Han fixade det mesta men han blev lite överambitiös efter ett tag och började sedan göra fel och trassla ihop allt. När jag bad honom stanna så började han backa och när jag ville vända så gjorde han halt, och så vidare. Men han fick jättemycket beröm ändå. Jag kliade honom massor över hela kroppen varje gång han reagerade någorlunda vettigt på ringen. Huvudsaken var ju att han ansträngde sig och var lyhörd! Det där reder vi ut!
Kommentarer
Skicka en kommentar