Armasjärviolyckan

När jag var liten så berättade min mammas morfar Magnus mycket om en olycka som han bevittnade när han var värnpliktig. Jag har aldrig riktigt hunnit kolla upp vad det handlade om men nu har man semester så nu finns det tid!  Efter lite googlande så kom jag fram till följande:

Det var den 24 oktober år 1940 innan andra världskriget, och Magnus tillhörde Bodens regemente, han var stationerad vid Haparanda men befann sig vid tidpunkten vid Armasjärvisjön. Gammelmorfar hette alltså Magnus Berg och jag vet inte när han var född.  Men han var förmodligen kring 20 år på den tiden.

Själva olyckan handlade om att ett regemente skulle fraktas över sjön med en liten färja. Problemet var att regementet bestod av 102 personer och färjkarlen sa att färjan bara rymde 40-50 personer. Och efter lite sökande på internet så tycker man väl spontant att den där lilla träflotten ens borde ha rymt 40 beväpnade personer. Befälet fänrik Ivan Pellijeff skämtade bort problemet och beordrade ut alla 102 att kliva på färjan. Det var kväll och blåsigt och dåligt väder. Mitt ute på sjön så började färjan sjunka och soldaterna var tungt beväpnade och många kunde inte simma. Nästan hälften dog. 44 män dog och även två civila tonåringar som rodde ut i ovädret för att rädda dem.

Under den krigsrätt som följde anklagades befälet fänrik Ivan Pellijeff för "oförstånd i tjänst" (kan man dömas för sådant?!) men han friades från allt ansvar. Lite irriterad googlade jag vidare på denna mupp för att se hur gammal han var eller vad som hände med honom senare, och jag hittade att en fänrik vid samma namn var en av de som återerövrade den finska orten Hangö från Sovjetunionen, lite mer än ett år senare. Det kan ju vara samma person, det är ju ett ovanligt namn.

Jag vet inte hur mycket min gammelmorfar Magnus var med om händelsen, men jag tror han bevittnade olyckan från stranden och även deltog eller hörde diskussionerna som gick innan färjan lämnade land. Han pratade ofta om de vita kistorna efter alla unga rekryter som avlidit. Han kanske till och med finns med på korten från minneshögtiden. Jag kan tänka mig känslan av hopplöshet när man ser att något är på väg att gå åt helvete men inte kan göra något åt det. Men jag är glad att jag sluppit. Jag vet inte heller om Magnus deltog i andra världskriget eller om han hade några minnen från det. Det är färjeolyckan som jag oftast hört om.

Att leva under 2016 är att leva rätt så inbäddat i rosa fluff. Ibland blir man påmind om oroligheter i världen när flyktingströmmarna från andra diskuteras, och jag har ju även kommit lite närmare problemen då jag under en kortare period arbetat som handläggare för ensamkommande flyktingbarn. Det arbetet var för påfrestande för att jag skulle klara det långsiktigt, eftersom hjärtat blödde och jag ville ta hem samtliga ungar hem till min lilla etta. Men man hjälper ju till så gott man kan, och ett kortare gästspel är bättre än inget alls. I övrigt är livet i Sverige faktiskt väldigt tryggt...