Galopp!

Jag har börjat jobba med galoppen nu när jag rider. Jag tycker uppriktigt att det är skitläskigt. Precis som skritten var skitläskig, och traven var lite lätt läskig, så är nu galoppen ytterligare en mental tröskel för mig att komma över. Sedan rider jag ju faktiskt ett väldigt känsligt arabiskt fullblod, med väldigt mycket energi. Han är en dramatiker, inte en ridskoleponny. Och han har inte fyllt fyra år ännu.

Tur att han alltid stannar på Ptro! För det var vad jag skrek. Efter fyra väldigt obalanserade, vingliga och energiska galoppsprång. PTRO!!! Genast fryser det arabiska fullblodet till sten och stannar upp mitt i språnget och höjer huvudet och tittar på mig, där jag sitter på hans rygg. Han stannar omedelbart, utan en sekunds fördröjning. Precis som han alltid stannat när jag sagt till.
"Duktig häst." Säger jag förnöjt. Med pulsen uppe i 170 slag per minut och med rosiga kinder.
"Välsignade unghäst." Lägger jag tacksamt till. Som lyder så fint.

Jaja. Ge oss några veckor till. Så fixar vi nog det här också.

 

Flera veckor gammal bild. Men ja. Ni får en bild i alla fall...

 

 

.