Det kommer inte att hända

En tråkig sak som verkligen plågat mig de senaste månaderna är drömmarna jag bar när jag flyttade hit. Jag sade upp mig från mitt arbete, sålde mitt fina hem vid hamnen, och gav bort nästan alla mina möbler till Röda Korset. Jag var 30 år och jag flyttade 70 mil och lämnade mina vänner och mitt gamla liv, för att börja mitt nya liv med sambon i Västerbotten. Jag drömde om förlovning och giftemål. Jag drömde om att äntligen få bo i ett hus, på riktigt. Kanske en hästgård, eller i närheten av en hästgård? Jag drömde om att bära ett barn i magen och jag drömde om en stabil vardag. Jag drömde om gräsmatta och jag drömde om att få plantera lite plantor i jorden och låta dem växa. Han pratade ofta om att vi borde åka utomlands, då jag knappt aldrig varit utomlands i hela mitt liv. En solsemester, pratade han om. Ofta. Och att förlova oss.

Två år har gått och ingenting har hänt. Jag har varit inneboende i min sambos tvåa sedan dess. Men ingenting har hänt. Ingen förlovning. Inget giftemål. Inget hus. Ingen gräsmatta. Inga barn. Ingen resa. Inget särskilt. Alls. Dynamiken mellan mig och sambon har inte varit rätt. Vi pratar inte ens om framtiden. Vi bråkar ofta. Varje helg, faktiskt.

Jag köpte min fina unghäst och jag har klamrat mig fast i manen och dragit fingrarna genom pälsen och tröstat mig med det. Jag har i alla fall min fina häst. Eller så har jag koncentrerat mig på De Små Tingens Gud och pillat med småpill för att nöja mig med det lilla.

Men nu den första april så har precis två år gått, och jag har precis insett att

Det kommer inte att hända.

Relationen kommer inte att utvecklas. Med tanke på  hur bråken varit de senaste månaderna så håller relationen snarare på att avveklas.

Och det är bara jag som kan bära mig vidare.




.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer