Flera framsteg

Det blåste ute idag, och Galishimo var på helspänn. Han skyggade i hagen, spratt till när jag skulle in med honom i stallet, och kunde inte stå stilla med alla fyra hovar i marken. Han blev rädd för de andra hästarna och började nervöst ruska på huvudet och tugga överdrivet frenetiskt på bettet. Han stirrade storögt på allt som kunde tänkas farligt och sparkade och bockade.Tydligen släpper han pälsen nu och tydligen kliar det något vansinnigt, för han blev alldeles nipprig av glädje av att bli ordentligt kliad på kroppen.

Jag hade glömt att boka ridhuset också. En annan dressyrryttare var där och red runt. En ryttare som jag kanske inte känner mig helt bekväm med eftersom jag inte känner henne.

Jag brukar bara låta min mamma och min sambo se på när jag rider. Jag vägrade sitta upp inför uppfödaren när jag fick låna sadeln. Jag har varit alldeles för spänd och sårbar för att blotta strupen inför någon annan. Idag var Galishimo som en liten förskräckt sprattelgubbe, och inte helt lätt att få kontakt med heller.

Och vad gjorde jag?

*trumpetfanfar*

Jag tågade in i ridhuset, tog emot lite tips från den andre dressyrryttaren, och lät Galishimo bocka av sig alla spänningar. Sedan satte jag mig upp i sadeln. Trots alla störningsmoment. Trots den andra ryttaren som jag inte gärna ville visa mig rädd inför.

Och så red vi runt lite. Jag och Galishimo.

Jag satte mig upp för att jag litar på honom. Jag satte mig upp för att jag vet att han alltid vill göra sitt bästa. Detta hade aldrig hänt för två månader sedan. Inte en chans att jag skulle låta någon se mig rida Galishimo. Inte en chans jag ens skulle sitta upp när han var så sprättig. Men nu litar jag på honom.

Ganska snyggt red vi också. Faktiskt. Tyckte jag.

När jag gick ut ur ridhuset efter ridturen så tackade jag det andra ekipaget för att de visat hänsyn. De hade hållit sig i skritt och inte ridit så nära oss.

"Ja, och vad fint din unghäst gick!" sa dressyrryttaren och fortsatte:
"Han ser ju så mjuk och fin ut!"

Jag är så stolt. Så obeskrivligt stolt. Underbara unghäst!




.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Ett tungt beslut om gårdskatterna

Bild
 Jag kommer att stänga av kommentarerna för ett tag, då jag vet att detta kan väcka känslor, och jag vill inte ha detta kommenterat eller kritiserat, då det gör ont som det är. Men situationen med gårdskatterna tog en olycklig vändning. Vi bor ju inte på gården, men har löst gårdskatternas situation med att ge dem fri tillgång på mat och vatten, och de har sedan tidigare en kattlucka så de kan gå in och ut ur när de vill. Vi har varit där på helgerna och tagit hand om dem och gården. Katterna har inte gått på kattlåda under sina liv, och är alltså inte konstaterat rumsrena för att bo inne, och det har visat sig försvåra möjligheterna att skänka bort dem. De är dessutom väldigt fästa vid varandra då de är syskon. Men vi har kastat ut lite flöten under detta år och försökt finna någon som kan tänka sig att ha dem. Det är varken jag eller Jonatan som skaffat dem utan vi har "ärvt" dem.  Situationen med fri tillgång på mat och en öppen kattlucka har tyvärr lett till att en grannk
Läs mer