Arab-frosseri

Jag åkte till Galishimos uppfödare idag. De bor så vackert. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo på landet...

 
Galishimos pappa Bey Gali.
 

 
Jag tyckte det var slöseri med fina gener att inte låta honom få härja fritt i stoflocken. Kan det bli för många av Bey Gali? Knappast!
Jag skulle också kunna tänka mig att ta hem honom.


 
Den här hunden hade passat fint i vårt vardagsrum.
Någonstans mellan terven och taxen, hade den passat.
Så fin!



Vackra Miranda skulle kunna rymmas hemma hos oss också.
Kanske i lösdriften hos Galishimo.
Jag kunde även tänka mig att ha henne hemma i vardagsrummet.
 


 
Damen i mitten är gravid.
Damen till höger har bara dragit på sig en äkta pondusmage värdig en äldre dam (24 år).


 
 
Här hade jag verkligen chansen. Teoretiskt sett vore det möjligt att peta in katten i bilen och ta med sig den hem utan att någon märker något. Katter försvinner ju hela tiden utan att folk begriper varför. Tyvärr läser uppfödaren min blogg så det hade väl inte passerat obemärkt...


Märkligt nog åkte jag därifrån tomhänt. Utan varesig katt, hund eller häst i bagaget.
 
Självdisciplin heter det.
 
Självdisciplin.


.

.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den där silverbjälken

Planering med att måla hästtransport

Ett tungt beslut om gårdskatterna