Fredakväll och regn

"Jag kan skjutsa dig till stallet idag!" erbjuder sambon och jag nickar tacksamt. För att det är fredag. Och jag har jobbat åtta timmar. Sambon hämtar mig med bilen och ger mig kaffe och en kanelbulle.
"Du måste äta lite nu så du orkar träna Galishimo." säger han och jag stoppar tacksamt i mig bullen och kaffet.

Idag var Galishimo spänd. Flygplan brummade i luften. Regn föll. Jag var sur. Hästen ville hem. Han kändes inte harmonisk alls, och till slut fräste jag
"Men varför GÖR DU SÅ HÄR?!" till min spända unghäst. Som inte blev mer avspänd för det.

"Det ser fint ut. Jag slår vad om att han kommer att gå jättefint över bomarna idag." insisterar sambon. Jag ruskade på huvudet.
"Jag kan gå före, och visa honom!" säger Sambon hjälpsamt och börjar leda Galishimo över bomen. Fram och tillbaka. Om och om igen. Galishimo verkade glad över sambons entusiasm och gick över bomen, som om han aldrig gjort något annat. Som vi kämpat denna sommar med att få honom att gå över bomen. Jag trode aldrig det skulle ta slut.

Varken karl eller häst förstår varför det här är så viktigt för mig. Men de följer med mig i alla fall. Sambon kör mig med bilen och hästen följer mig lydigt ut ur sin hage, ifrån sina hästkompisar. Och så kämpar de på. Båda två. För att jag säger att det är viktigt. Galishimo försöker enträget att springa runt mig i en tillräckligt fin cirkel och Sambon har ryktat honom åt mig och försöker påtala det som går bra. Jag förstår inte själv varför det är så viktigt, egentligen.

Men om ett år, eller om flera år, så ska jag rida på Galishimo.
Och en vacker dag så blir den där liggande bomen
ett färdigbyggt hinder,
kanske en halvmeter högt,
och då flyger vi över...



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer