ÄNNU mera tålamod

Jag ska ta en paus på ett par dagar med Galishimo. Men innan dess tänkte jag försöka ta mig upp i sadeln. Jag har ju hoppat i stigbygeln ett par gånger och han verkar tycka detta bökande är okej, nu.

Efter att sadeln nästan glidit runt magen på honom så bestämde jag mig för att gå och hämta en pall. Samma pall som jag använt förut när jag hängt på Galishimo.

"Och vad fan gör du där uppe?!" frågade Galishimo när jag ställde mig på pallen.
"Jag står på pallen, bredvid dig. Det har jag gjort jättemånga gånger." svarade jag.
"Du, tror du inte att jag skulle KOMMA IHÅG DET?!" sa Galishimo och tittade på mig med Crazy Eyes. Detta var tydligen fullständigt nytt för honom.
"Jo. Jag har gjort det förut. Förra vintern. Massor av gånger. Tror jag gjorde det en gång förra veckan också. Fast då låg jag över sadeln. Då stod jag inte ovanför dig. Du brukar inte bry dig om mig alls. Du brukar inte ens titta på mig. Jag blev glad om du ens riktade ett öra mot mig."
"Va fan, hur kan du komma så högt upp, ändå dit?!" frågade han och stirrade och stirrade. Båda öronen var riktade åt mitt håll och ögonen höll på att poppa ur ögonhålorna och till slut började han vända på huvudet:
"Hur gör du? Va, du är ju nästan OVANFÖR mig. Vad håller du på med...?!"

Så. Ibland måste man alltså börja om från början. När det kommer till unghästar. Så vi låtsades att det var första gången. "Här kommer jag." och "Här är pallen." och "Vinkevink. Titta. Nu vinkar jag åt dig. Titta. Vink vink. Fin häst."

Galo stod lydigt blixt stilla hela tiden och stirrade på mig med skräckblandad förvåning. Det var nästan så att han höll andan emellanåt. Det var med andra ord ingen idé att ens försöka sig upp i sadeln. Han såg nästan chockad ut över att jag stod OVANFÖR honom. Helmysko.

Hur i hela friden han nu kan bli förvånad över detta.

Förmodligen har han helt enkelt tänkt på annat.


-

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer