Jag har skänkt bort mina möbler

Jag har skänkt bort mina möbler till en kristen second hand-butik. Allt överskott på försäljningen går till barn i ett mindre privilegiat land. Jag kom på idén för några veckor sedan och igår gick jag till butiken och erbjöd... ja i princip alla möbler jag hade. Soffan ville jag ha kvar ett par dagar till så jag hade något att sova i. Resten fick de ta. Soffan får de hämta när jag flyttar.

Jag reflekterade inte så mycket över det. Och jag tyckte det kändes snålt att göra småvinster på blocket när barn svälter i afrika och allt det där. Möblerna var fina men inte överdrivet dyra. Så jag ville bara... jag ville vara snäll, helt enkelt.

Jag blev nästan överraskad hur väl jag blev emottagen när jag kom med mitt erbjudande. Mannen som tog emot möblerna och tittade på dem blev verkligt glad och entusiastisk. Han fotade möblerna och tackade innerligt flera gånger, samtidigt som han stånkande bar möbel efter möbel ut ur min bostad.

I det stora hela så var det en väldigt glädjande upplevelse. Att få skänka bort saker. Dessutom slipper jag hädanefter plågas över att inte ha bidragit till Rädda Barnen eller blivit Fadder eller inte planterat ett träd till savannen eller inte räddat någon utrotningshotad tiger.

Jag har skänkt bort alla mina möbler. Bostaden är tom. HAHA.

Slå DET om ni kan!



.

Kommentarer

  1. SvBG22 mars 2011 kl. 09:50

    Jag är glad över att du visar ditt varma hjärta på det här sättet! Jag är övertygad om att Gud kommer att välsigna dig på andra sätt över din generositet!

    Lycka till med livet som väntar! :-D

    SvaraRadera
  2. Katarina Bildström23 mars 2011 kl. 17:08

    Tack svenbertil! Jag tror att gud hade tryckt på "gilla"-knappen om han hade facebook... ;)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer