Tack

Per har tokjobbat tio dagar i sträck för att kunna få ledig tid att hjälpa mig med flytten samt kört bil i 150 mil för att sortera trosor och skor i små kartonger med mig. Två gånger dessutom. Han har åkt 300 mil sammanlagt för min skull och för att jag ska få ordning på min flytt.

Sedan har han rensat sina garderober, tömt två hyllplan på väggen, skaffat mig en helt tom klädkammare och skickat blommor till arbetet. När han bjudit mig på luncher och middagar i dagarna tre, och när jag besvarade detta genom att säga att jag ville ha RIKTIG mat så ställde han sig vid spisen och gjorde wokad kyckling i kokosmjölk med paprika, champinjoner, cashewnötter och allt möjligt nyttigt han kunde komma på.

Han har rastat min hund och borstat henne oupphörligt för att hon ska vara så hårfri och klappvänlig som möjligt. Allt för att behaga fröken Bildström som ämnar göra denna stora uppoffring att flytta till hans hem. Och även delvis för att behaga Terven. För matte blir glad om hunden blir glad, och hunden gillar promenader och borstning.

Det finns teorier om att han skulle slita ut hjärtat och lägga det på en tallrik till mig. Om jag bad honom snällt och insisterade på att jag behövde proteinerna för att kunna träna. Det är inte helt fastlagt om detta verkligen stämmer men för säkerhets skull har jag aldrig tydligt uttalat det önskemålet för honom.

Jag tror inte heller att det är ett beslut han har fattat, det där att ställa upp till 200% för mig. Det är lite mer av en instinkt han har. Eller en tvångstanke. Små söta tjejer som gnäller en massa behöver män som honom. Så är det bara. Punkt.

Men jag är glad att det är så. Livet blir ju så mycket lättare då. Även när det är svårt.

.