Resan

Det räcker ju inte med att jag flyttar till en ort i Norrland där jag inte har några vänner, jag har flyttat ihop med Per också. Per som jag träffade i höstas. Som jag faktiskt inte känner särskilt väl. Detta väcker stunder av panik och ångest.

Ett exempel av en stunds panik och ångest var när vi flyttat färdigt från min bostad och skulle åka med våra två bilar till norrland. Vädret var kallt och grått och jag drog jackan tätt inpå kroppen när jag klev in i bilens förarsäte. Efter att ha kört några mil insåg jag att min bilfläkt inte fungerade. Den gav inte ens ifrån sig ett ensligt snurr.

"Fläkten fungerar inte!" sa jag till Per, som körde den andra bilen, när vi stannat vid en bensinmack. Per sken upp och stegade till min bil. Han öppnade dörren på passagerarsätet och gav bilen en rejäl smocka under handskfacket. Fläkten hostade till ett par gånger och började sedan brumma. Jag log tacksamt till Per som självsäkert stegade tillbaka till sin bil för att fortsätta bilfärden.

Efter ett tag insåg jag att fläkten fortfarande inte fungerade. Det kom ingen varm luft från den. Den brummade bara. Till slut slutade den även att låta och tystnad och kyla sänktes över bilfärden. Vid nästa bensinmack återupprepades scenariot.

"Fläkten fungerar inte!" sa jag till Per. Per sken upp och stegade till min bil. Han öppnade dörren på passagerarsätet och gav bilen en rejäl smocka under handskfacket. Fläkten började brumma. Denna gång log jag dock inte tacksamt till Per utan fortsatte gestikulera till honom inifrån bilen efter att han stängt dörren till passagerarsätet.

"Den brummar bara! Det kommer ingen värme!" gestikulerade jag.

"Ja. Men den brummar!" svarade Per glatt genom fönsterrutan och gav tummen upp innan han självsäkert stegade tillbaka till sin andra bil för att fortsätta bilfärden.

Då fick jag panik.

.