Livet är förändring

  Jag fyllde 43 år för några dagar sedan, och Jonatan bjöd mig på restaurang Mandel på Sara kulturhus. Jag valde fyra rätter som ändå var lite intressanta utifrån ett norrländskt perspektiv.  "Sarven borti norr" Råbiff på sarv (ren) och picklad gulbeta och gud vet allt. Den var otroligt god!  "Hä war de wärschte"  Blodpudding som var blodpudding men väldigt moderniserad och smaksatt! "Fläske borti Järvtjärn"  Fläsk från Järvtjärn, otroligt gott det med. Det var mycket äppelbitar och en bädd av rotsellerikräm. Och en hel del mer. Också super!   "Kaffikalas"   som bestod av kaffemousse, kaffeglass, chockladkräm och lite annat. Se bilden ovan.  Allt i djupa, små och tunga tallrikar som man inte kunde lägga besticken i, utan att de började glida runt eller trilla över kanten. En liten utmaning i det stora. En annan utmaning är att jag fortfarande har slemhosta i lungorna, som gör sig påmind ungefär var tionde minut, och jag försöker hosta "prydl

  Minns ni Ares kompis Kaktus, som han hängde med förra året? Jag hade Ares i ett annat stall i sju månader men behövde flytta pga av att jag inte trivdes i den sociala miljön. Men Sara trivdes jag jättebra med, och hennes och Ares ponny Kaktus! Ares och Kaktus var i samma ålder och lekte med varandra flera gånger om dagen, sedan brukade de sova tillsammans, bredvid varandra, mitt på dagen. Det var riktigt jobbigt att behöva bryta upp den söta duon och vetskapen att de inte längre kunde leka med varandra. Ares har dock anpassat sig bra till Brönet där han står nu, och själv stormtrivs jag med den fina sociala gemenskapen på Brönet, så det blev bra i slutändan. Sara flyttade också, och tog hem Kaktus och hans pappa Karsk till sin gård. Alla måste ju trivas på ett stall, både djur och människor.  Jag och Sara har hållit kontakten och uppdaterat varandra och för några veckor sedan frågade hon om jag kunde låna ut min transport till henne då hon tänkte kastrera Kaktus, eller om jag kunde t

  Äntligen är jag friskare och jag fortsätter ivrigt med ledövningarna med Ares. Vi kör aldrig fast, han är alltid med på noterna, och jag är så otroligt nöjd över det. Ofta tänker jag att Ares är så mycket enklare än Galishimo, och det är han ju absolut på ett sätt, men handen på hjärtat; inte fick Galishimo en dyr kapson med metallstång och genomtänkta ledövningar när han var fyra år. Det fick han ju inte. Inte heller fick han så här mycket beröm och så här många mentala pauser. Det lärde jag mig ju med tiden, tillsammans med Galishimo. Jag lärde mig i vilken takt och tempo man ställer nya frågor och hur mycket man vilar mentalt mellan upprepningarna. Det lärde Galishimo mig.   Jag har ju förändrats till det bättre, trots att jag fortfarande inte tycker jag var dålig från början. Jag har inte lika bråttom upp på hästryggen, jag försöker inte bevisa saker för andra på samma sätt. Jag kommunicerar bättre och är mer kroppsmedveten, som det blir för oss alla när vi är intresserade av häs

Visst är det lite kämpigt just nu. Jag har fortfarande problem med slemhosta. Nu är det mellan -27 och -33 grader ute. Det går med andra ord knappt vara utomhus alls för mig nu för minusgraderna retar luftvägarna ordentligt. Jag rastade hundarna igår kväll, den kortaste tänkbara rundan vi kunde ta för att de skulle hinna göra sina behov, och fick stå dubbelvikt i kylan och hostade slem så att jag nästan kräktes. Så Ares får klara sig själv en liten stund till. Vi var till honom i förrgår och kliade upp honom och såg till att han hade det bra. Han kom till oss i glad trav, det märktes att han saknat oss lite. Jonatan har samma jobbiga slemhosta så vi är ganska knäckta båda två. Jag har lite deadlines på jobbet så jag försöker hålla igång och jobba hemifrån, men det går ganska tungt och motigt.  På söndag ska det bli mildare väder och det är torsdag nu. Jag behöver bara ha tålamod och stå ut ett par dagar till. Jag tittar på hästclinics på youtube och försöker få lite inspiration men det

Jag hade en fantastisk jul med Jonatan hos min mamma i Rentjärn. Skönt sällskap, lagom med utevistelse och mycket återhämtning, och skidor! Jag fick en onepiece av Jonatan, precis som jag önskat mig och sockor och underställ av mamma. Det blev hur bra som helst. Vi åkte skidor också, och när vi kom hem var Jonatan så inspirerad av vår skidtur att han spontant köpte mig nya skidor, pjäxor och stavar. Han köpte även ett likadant set till sig själv, och med stor glädje tog vi oss ut på Vitbergets skidspår på tre kilometer. What a mighty good man, han är.  Så här i efterhand så kan man väl säga att den glada och trevliga skidturen var början på slutet. För sedan dess har jag legat i feber på hans gård i Sjöbotten, i sex dagar närmare bestämt, och hostat lungorna ur mig. Nästan bokstavligt. En gång kom det ut så fast blodigt rosa slem att jag undrade om det verkligen inte var en ren bit lunga som råkat hoppa ut. Det var det inte. Men nästan. Jag låter som en kaffeperkulator när jag vilar så

  Jag vet inte hur jag tänkte riktigt, när jag satte upp Ida på Ares rygg i förrgår. Jag frågade åtminstone hennes mamma innan. Det blåste lite och snöade lite, ansåg jag. Sedan red vi ut och insåg att det blåste rejält och snöade rejält .  Ares kände sig trygg i början men oron började växa lite när det knakade i träden och vinden susade. Han höll ihop sig gnaska hyfsat, tills en fasansfull stalltjej på den ännu mer fasansfulla araben Alladin dök upp bakom honom och dessutom travade hemåt. De måste ju trava hemåt av en anledning tänkte Ares. Så det blev lite stök.  Ida kämpade på bra med honom när han varvade lugn skritt med några popcorn-pop, men de sista 500 metrarna fick hon sitta av, så ledde jag Ares sista biten.  Det är inte tufft att sitta kvar till varje pris och Ares måste känna att han klarar av sina uppgifter.  Men Ida red jättebra, mjukt och följsamt. Precis som jag önskade, så hade hon ett ganska generöst "toleransfönster" om vad som är okej eller inte. Och de

  Gårdagen har jag längtat efter - dagen det vände! Igår var det mörkaste dagen på året. Som jag sett från tidigare inlägg så är jag åter igen lite sjuk som jag tyvärr brukar vara den här tiden på året. Jag har motvilligt tvingats sjukanmäla mig från jobbet igår och idag, och nu kommer det lite semesterdagar, så nästa arbetsdag blir inte förrän den 2 januari! Så jag har rejält med tid att återhämta mig och ta nya tag.  Idag fick jag min lön, och tidigare i veckan fick jag även mitt arvode som ordförande på bostadsrättsföreningen. Så nu har min ekonomi äntligen återhämtat sig helt, efter det där spontana sadelköpet i augusti där jag beställde en ny sadel från Danmark, som jag skrev om HÄR. Den sadeln är jag dock fortfarande otroligt nöjd med. Men det är jätteskönt att det finns pengar på mina konton igen.  Jag är verkligen taggad på att få in en bättre träningsrutin med Ares snart också. Jag har tittat på filmen "Hästens inlärning i teori och praktik" och ledövningarna med An