Livet är förändring

Ares kom inte när vi ropade på honom idag. Det är ovanligt. Han brukar oftast vilja komma. Men nu stod han vid höhäcken och tittade nyfiket på oss. När Jonatan skulle hämta honom så kom det fram med all tydlighet varför Ares inte kommit. Han hade klivit in i häcken och fastnat med hovarna i nätet!  Så där stod han och såg obekymrad ut. Vi försökte få loss hovarna men den högra satt fast ordentligt. Vi fick ringa stallägaren, som kravlade sig mellan Ares framben och började skära loss honom med kniv. Under hela kalabaliken stod Ares i mitten och såg oskyldig ut.  Till slut kom han lyckligtvis loss och han klev försiktigt och snällt ut ur häcken. Med blott lite nätrester kvar runt ena framskon.  Sedan sadlade vi honom och gjorde honom redo med ett paniksnöre jag köpt honom. Jag fann det på nätet och slog till direkt. Ett extra snöre att hålla fast mig i om han skulle skutta till någon gång. Det såg kanoners ut!  Jag satte det på Ares och red runt lite och det kändes superbra! Jätteskönt

Jag har en vän som "hör till familjen" så att säga, och någon som jag mer betraktar som en släkting, eftersom hon funnit med länge i mitt liv. Först som väninna till min mamma när jag kanske var åtta år, men sedan spillde det över till att vara kompis med mig med. Hon har haft ett par hästar, och hon gör alltid ett jättefint jobb med dem. Men nu har hon nyligen ofrivivilligt tvingats avliva sin vackra, pampiga PRE (Pura Raza Espaniola) efter att en otäck skimmel-cancer spridit sig. De har jobbat flera år tillsammans och utvecklats massor. Nu letar hon efter en ny häst.  Jag är bedrövligt dålig på att hjälpa henne. Eftersom vi har helt skilda perspektiv på vilka funktioner vi personligen behöver på hästen.  "Den får gärna se stor och snygg ut. Gärna brun med bläs." säger hon och skickar fantastiskt fina filmer och bilder på kvalitetshästar som inte ligger under 100.000 kronor.  "Man lever bara en gång! Det är dyrare att köpa en snöskoter!" säger hon nöjt oc

  Många som känner mig vet att jag pratat om en grej i flera år.  ”Att lära mig skotta snö med traktor är på min bucket-list!”  Och det har det verkligen varit! Och nu kom det första lite tjockare snöfallet, och vi åkte till Jonatans gård för att fixa lite. Efter Jonatan fixat den lite mer viktiga snöskottningen på gården, så fick jag köra ut på ett tomt fält och övnings-skotta. Första skopan med snö att lasta i och ut, kändes lite besvärlig, och jag hade lite svårt att hålla reda på alla spakar. Det tog lång tid, jag körde på lägsta växeln och behövde fundera varje gång jag skulle göra en ny rörelse med traktorn. Jag tänkte att tre skopor räcker för en dag… men sedan gick det lättare, och lättare, och snart hade jag lastat snö i en halvtimme. Jonatans traktor är otroligt fin och nästan ny, det var verkligen roligt att köra den.  Jag blev allt mer entusiastisk men till slut blev jag trött mentalt. Men det var precis lika roligt som jag trodde, om inte roligare!  Sedan har vi fortsatt s

  Just nu har vi en mysig och lugn vardagslunk. Ares är lite sprallig i blåsten och kylan så han får absolut bara vara en sprallig unghäst en stund och göra sin unghästgrejer. Jag släpper honom lös på ridbanan och han får bocka loss och busa och springa runt hur mycket han vill. När han lugnat ner sig så tömkör jag honom bara några minuter och tränar in bettverkan lite noggrannare, start och broms, och styrningen. Bara lugna upprepningar. Han är jättelydig och uppmärksam. Han vet när det är bus och när det är allvar.   Men mest låter jag Ares bralla för det är hans prioriterade behov framför träningen, just nu.  Lugnet börjar lägga sig med Jonatan också, trots att vi är nya för varandra så börjar jag känna mig trygg, vi kommer så bra överens och har det så harmoniskt tillsammans. Jag får så mycket energi av det. En stor del av tiden har jag mest bara glott rakt ut och försökt att fatta vad som händer, men det tomma gloendets tid börjar vara förbi. Han är här och han kommer att stanna e

  Vi som sade att vi inte skulle renovera mer på ett tag, faktiskt senast i söndags sade vi det... och nu spekulerar vi på att göra om hans kök. Det finns bara för mycket energi och glädje för att bara sitta stilla och göra ingenting, och hans budget håller för fler förändringar. Så vi funderar på olika lösningar och hur man skulle kunna göra det riktigt fint. Precis som i allt annat vi skapar, så är han angelägen om att jag ska vara med på resan. Att det blir utformat på ett sätt som jag gillar, som jag tror på. Vi märker dessutom att vi har samma smak, liknande ramar. Ingen av oss behöver överdåd och lyx. Men lite värme. En dutt färg. Lite nytt. Lite extra hemkänsla men inte perfektion. Mysig belysning mörka kvällar.  Det känns lite som att hans hus långsamt börjar förvandlas till ett drömhus, en liten bit i taget. Det skapar så mycket positiv energi, och jag känner mig inspirerad, och full av drömmar och framtidsplaner.   "Jag är så glad att jag fann dig till slut." säger

  Nu är nedre hallen i princip klar och färdigmålad, vi har bara inte satt upp alla krokar, och saknar två kvartslister. Men i det stora hela är den klar. Den yttre delen av hallen har samma färg som trappen och dörrarna i den övre hallen. Sedan går resten i rummet i vitt.  Det känns lite overkligt och som att jag inte riktigt kommit i kapp allt med tanken. Vi har inte dejtat i fem månader ännu men vi verkar dra igång varandra på ett väldigt bra sätt. Jag kan bli lite förvånad när jag tänker på det, och undra hur vi orkat renovera sovrummet, trappen, övre och undre hallen på denna tid. Framför allt trapprenoveringen, det var ett hästjobb. Men det har gått lekande lätt och vi är så överens om allt. Det flyter bara på.  Jag har tömkört Ares också och han är så otroligt enkel och duktig. Jag hinner inte med i tanken där heller. Vi gör våra övningar och om något går tokigt så kan jag vid samtliga tillfällen härleda de felen till mig själv. Vid sådana tillfällen byter jag bara mitt beteende

  Helg-jobben i Jonatans hus börjar ge resultat! Den övre hallen är nästan klar! Jag fann en äldre trästol som verkade ha sett sina bästa dagar, vi målade om den och klädde om tyget på den. Det blev så fint, den blev som ny igen!  Hallen ser otrolig fin ut. Vi har målat om tak och väggarna vita, vi har målat om dörrarna, och lagt helt nytt golv. Det blir så fint och harmoniskt.  Största projektet just nu är entréhallen och den börjar också närma sig sitt slut. Jag har ett lager färg kvar i ytterhallen och vi har målat flera lager vitt på de övriga väggarna även där. Vi har använt samma färg (Lapptussans dawm) hela vägen från entrén, trappen och upp till övre hallen. Sedan har vi skalat av entréhallen rejält från hallmöbler för att skapa ett ljusare och mer öppet utrymme, men det dröjer nog till nästa helg innan jag kan presentera resultatet där!  Det är så kul att det finns så mycket att göra i huset. Vi har ju bara dejtat i fem månader, men eftersom jag fått så mycket inflytande i för