Livet är förändring

  Äntligen lyckades jag hacka loss transporten ur isen! Den satt fast rejält! Jag var där en vända i morse och provkände på isen runt däcken, med min fot, och insåg att den var porösare och vattnigare än tidigare, så det var lönt att hacka runt däcken, och slutligen gick den loss! Jag har inte kunnat använda den sedan sista november när jag flyttade Ares till det nya stallet. Den har varit obrukbar i fyra månader.  Så skönt det var att rulla igång den, och framför allt rengöra den grundligt, för i november när jag körde honom var jag fortfarande sjuk och orkade aldrig riktigt rengöra transporten. Nu börjar den se finare ut igen. Men Ares försökte nog bryta sig ut senast för jag fann flera repor och sprickor som jag aldrig sett förut. Jag ska fixa till dem på min semester. Det blir ett lämpligt semesterprojekt.  Sedan har jag löslongerat Ares för första gången och det gör nästan ont vad bra det går. Jag skickade ut honom på volten lös, och tog in honom ett par gånger. Han sköter sig mer

 Aldrig har det varit så enkelt att ha häst. Jag har nästan svårt att ta in det. Jag väntar lite på att få problem men det dyker inte upp några. Ares är bara jättesnäll och ställer upp på allt han kan. Han står stilla vid pallen, vi går runt med honom. Han är nöjd att få vara med. Blir han osäker så står han stilla och tänker en stund. Det får han göra. Verkligen definitionen av min drömhäst!  Idag var det den femte uppsittningen och jag satt kvar lite längre än jag brukar. Ungefär tio minuter. Jag styrde inte, skänklade inte, utan är bara en glad overalltomte som åker med, pratar och berömmer honom. Ibland vill han stå stilla en stund, ibland vill han gå. Ibland ber vi honom gå, men då är det Sara som leder honom och jag som sitter uppe och säger att han är duktig. Det ska inte vara konstigt att ha en overalltomte på ryggen. Och det ska verkligen inte följa några konstiga krav med det.  Tänk att det blev så otroligt bra med Ares!

När jag satte på Ares min sadel för första gången, för ungefär sju veckor sedan, så blev jag glatt överraskad över hur perfekt den satt! Den satt som limmad på ryggen, eventuellt gled den lite bakåt av Ares bogar, men det syntes vid longering att den inte rörde sig ur balans, alls. Sätet är lite litet för mig men just min bekvämlighet spelar ju mindre roll för mig när jag bara ska rida in honom. Det viktiga är att den ligger fint an på hans rygg.  Spola fram bandet sju veckor. Sadeln börjar bli för trång. Först ser jag det lite på en video och undrar om det ändå inte är på gränsen att sadeln börjar bli trång, men under dagens longering vippade den definitivt uppåt med bakdelen och tryckte på framdelen.  Det som är lite fiffigt med wintec-sadlarna är att man enkelt kan öppna upp sadeln vid frambommen och snegla på vilken storlek koppjärnet är.  Jag öppnade upp efter dagens insittning och såg direkt att det var den blå storleken. Men behöver alltså inte varken mäta eller veta vilken bred

  Sedan jag fick laga min gamla Honda för 13.000 kronor så har jag skapat ett sparkonto till en ny bil. Hondan kommer inte att leva för evigt, fast den fungerar nog bra några år till, om jag underhåller den då och då. Handelsbanken erbjöd en "Sparhjälp" för att lättare få en överblick på hur sparandet går. Så det testar jag.  6000 ihopsparade slantar och 3 år och 9 månader kvar, alltså. Det känns väldigt långt borta. Det kanske känns bättre när det gått något år och man börjar se att det samlats ihop lite mer pengar. Nu har jag det i alla fall på autogiro och en fast summa så jag slipper ta ställning varje gång hur mycket jag ska undvara. Det blir ändå en bra framtid. Och går Hondan sönder innan dess, så tar jag bara ett billån för de pengar som fattas. Jag har ju andra sparkonton också.  Det känns bra att tänka långsiktigt, i alla fall! 

Jag har ju vilat totalt från träning sedan förra fredagen, och snart alltså vilat en vecka (det är onsdag morgon idag). Vilken ögonöppnare det varit. Jag har ju riktigt ont i båda fötterna även vid total vila. Jag har alltid tolkat smärtan som att "Det ömmar extra nu eftersom jag sprungit fem kilometer" men där hade jag jättefel. Det "ömmar extra" hela tiden. Stark ihållande konstant smärta. Mest morgon och kväll.  Jag tänker att jag fortsätter vila totalt tills det känns stabilare, och sedan skippar jag konditionsträningen för att bara styrketräna, innan jag försiktigt sätter igång igen. Får väl börja med cykling och crosstrainer så jag startar skonsamt.  Mentalt är det inte så jobbigt att behöva trappa ner träningen. Det är ju bara ett tecken på hur motiverad jag är, om jag råkat pusha mig över gränsen. Jag kan lugnt se mig dra ned på konditionsträningen i en eller två månader, det kommer att gå utmärkt att enbart styrketräna också.  Jag tror inte viktnedgången ko

  Tredje uppsittningen på Ares, och vi promenerade lite mer. Min mamma var med och tittade på oss och den lilla 7-åringen filmade troget. Det är så roligt att vi alla ses kring Ares och ser till att han får en trygg start. Sedan rids ju stallets andra blivande treåring in parallellt, och då är det jag som hjälper till. Ett perfekt upplägg! Jag red i ungefär tre minuter. Han stannade några gånger för han är van att han inte ska behöva gå så många steg innan belöningen kommer, men när han insåg att han faktiskt skulle skritta ett varv på volten, så sänkte han huvudet och tog på sig sin uppgift, med stora, avslappnade kliv, utan problem.  Jag är otroligt nervös när jag ska sitta upp. Sara beskriver det som att jag stänger in mig i en liten bubbla och börjar andas djupt just innan jag ska upp på ryggen på honom. Sedan, när jag väl sitter upp, så känns det väldigt bra. Jag känner åter hans mjuka energi och goda natur. Då kan jag skratta, klia och skämta.  Det är lite speciellt med unghästar

  Min hästtransport... den är så fastfrusen, jag har aldrig sett något liknande! Däcken är väl inbäddade i ett klart och stenhårt lager is. Jag lånade bostadsföreningens snöhacka och försökte hacka lite runt däcket, men isen var så hård och jag ville inte riktigt hacka mig en punktering heller. Men transporten är nu åter ordentligt framskottad och jag hoppas att veckans plusgrader kommer att göra underverk med den. Den står ju på ett läge där den kan få gott om förmiddagssol så jag hoppas den kommer loss snart!  Sedan har jag funderat lite på min träning och smärtan i fötterna. Smärtan passar in till 100% på beskrivningen av en stressfraktur i både läge och hur smärtan yttrar sig. Så jag kollar inte upp det, då gäller det bara att vila. Och om det är något annat så är ju åtgärden förmodligen också att vila fötterna, så diagnosen i sig spelar väl inte så stor roll. Det är vilan som spelar roll. Jag tror det är klokare om jag använder fötterna så lite som möjligt i april så kanske jag bl