Livet är förändring

 Jag var på dressyrkurs för första gången med Galishimo, på väldigt länge! Det har varit ganska skönt med en så lång paus. Jag har fått känna mig för själv med Galishimo, och jag har sänkt kraven ganska mycket. Vi ska ju bara ha trevligt ihop, han ska bara må bra och känna sig duktig när jag rider, jag likaså.  Men nu var det dressyrkurs igen och det kändes riktigt bra. Det kändes ungefär som när jag gick in på gymmet nu efter upphållet. Jag gick in med lite självförtroende denna gång. Jag tycker själv att jag rider Galishimo hyfsat bra, och jag tycker även att han är fint på hjälperna. Vi har inte samma problem med rädsla och stress som förut, om än det självklart ligger och gror lite nerver hos oss båda emellanåt. Men mitt självförtroende betyder att jag inte står i enormt behov av pepp och mentalt stöd från en tränare, och jag blir heller inte lika skadeskjuten om jag råkar få oväntad kritik om något. Jag känner mig mycket mer solid nu. Det är inte alls lika jobbigt att ta emot hjäl

  Jag har ju varit singel ett par månader och försöker dejta ibland. Men gud vad jag tappar kraft! Allt slås på ända och jag blir mer och mer intresserad av att inte dejta något mera alls.   Ni som följt bloggen några år ser det uppenbart och för er andra så säger jag det tydligt: Jag går ned i vikt när jag är singel. Eftersom jag bara äter när jag behöver äta, och dessutom har tid och intresse att skruva på maten. Detta är i princip omöjligt i en relation, för män äter mycket mer, och man börjar äta med dem när de gör i ordning kvällsfika. Man känner sig tråkig när man säger nej till mat.  Och så sväller man.  Ofrånkomligt.  Får jag vara ensam så hör jag min egen kropp och hör mycket bättre vad den behöver.   När det blir tyst omkring mig och jag hör min egen kropp så förändras kostvanorna till det bättre, och det syns ganska snabbt.  Ett annat tungt vägande argument: Jag sover mycket mer när jag är singel. Samma sak där. Ingen annans behov som överröstar mina. Jag somnar när jag behö

  Yes! Jag tog mig iväg! Det var faktiskt med lite bättre självförtroende än tidigare. Jag gick direkt till receptionisten och förklarade att det var första passet sedan pandemin och frågade om hon kunde hjälpa mig korrigera min biocircuit-bana så jag lättare skulle komma igång.  Hon hade tid direkt och det var bara att sätta igång!.Biocircuit är ju förinställda maskiner som korrigerar sig efter min längd och anpassar motståndet efter min styrka. Jag behöver bara logga in med min app så säger den "Hej Katarina, börja att cykla med cykel 1B i 3 minuter" och så när jag går dit så är sätet förinställt och motståndet likaså. Sedan säger den typ "Du har 25 sekunder på att sätta dig i benpressmaskinen" och så går man dit och även där är allt förinställt så jag bara kan börja pumpa. Bra grejer, helt enkelt.  Jag har ett helt annat självförtroende nu än vad jag brukar ha efter ett gymuppehåll. Jag vet inte riktigt varför men det känns bara bekvämt och bra att sätta igång ig

Det är helt ofattbart vad Huel gör med kroppen. Jag kan inte riktigt förstå varför det inte blir en enorm skräll om detta. Jag dricker det regelbundet utan att egentligen tänka på det och efter att ha gjort det i... jag vet inte, ungefär två år, så fortsätter de positiva effekterna. Jag får renare hy, mindre finnar, bättre mage och trots att jag inte tränar så ser det ut som jag tränar. Jag är ändå 40 och att inte träna vid 40 borde synas mer. Ibland kan jag strunta i Huel några veckor och ibland tar jag väldigt ofta, men utifrån mina beställningar av produkten så blir det Huel oftare och oftare. De beställningar som förut räckte i över ett halvår räcker kanske bara 3-4 månader numera.  Jag har blivit av med ledvärk och mår i allmänhet bättre än vad jag mått på väldigt många år. Jag kan på riktigt inte fatta att det inte liksom.... att inte... att inte folk blir helt galna i det. Att det bara är jag.  Men såklart. Du måste överge dina tidigare tankar på mat och matens funktion. Du kan

Årets sista föl poppade nyligen ut på stallet dit Galishimo flyttat. Jag har tagit hand om den gravida mamman några gånger innan hon fölade. Jag har ryktat henne, kliat henne, och svalkat henne med en fuktig svamp under största värmeböljan, så vi är kompisar nu. Därför bjöd ägaren in mig att gå in i boxen när fölet bara var några timmar gammalt. Han var så nyfödd att han inte riktigt knäckt koden hur man diar ännu, och mamman hummade och pratade med honom hela tiden.  Det kändes helt galet att få vara så nära en så liten nyföding, och trots att mamman är jättesnäll, så kändes det som att jag inte ville vara särskilt närgången. Mammorna har ju säkert en hel del hormoner, och det är så mycket nytt, så det vore inte konstigt om mamman skulle vilja vakta den lille. Så jag smög mig ut ganska snart. Lillfölet hade bara på några timmar lärt sig dia, och när jag lämnade stallet, för att åka hem igen, så hörde jag ljudliga sugljud och klunkar från fölboxen.  Sedan har jag ridit Galishimo i ridh

 Idag hade vi lite otur. Det blåste ute och jag red på uteridbanan och tappade långsamt lite självförtroende av stormvindarna. Galishimo var ganska nöjd men jag känner ju honom och vet att det kan vända mycket snabbare än man tror, så jag hamnade i något slags mentalt beredskapsläge och då blir det dränerande att rida.  MEN vi har ju ett ridhus nu för tiden så jag tänkte att jag kunde testa ridhuset i stället, trots att det både viner och knakar i det när vinden går.  Tyvärr det utfördes något slags borrarbete alldeles bredvid ridhuset som liksom fortplantade sig genom plåtväggarna och fick hela ridhuset att förstärka ljudet som en resonanslåda. Det kraftiga borrljudet startade precis när vi gick in, och upphörde en timme senare, precis när jag gick ut. Och då var jag ganska färdig mentalt och mindre motiverad. Jag hade i princip bara gått in i ridhuset och sedan satt mig på en pall och låtit Galishimo vara upprörd för sig själv över ljudet, utan krav eller guidning från mig. Förutom a

  Jag har fortfarande svårt att uppdatera mig på bloggen, men jag skriver ju mest för min skull så jag förlåter mig själv. Det är som att jag vuxit ur mitt skal och behövt omdefiniera mig själv.  Jag omdefinierar kanske min träning med Galishimo också. Jag går mycket mer på intuition med honom och jag låter honom verkligen vara den han är nu. Jag ser honom inte längre som ett projekt som jag haft i tio år, mot ständig förbättring, utan som en del av mig och en vän som jag vill sköta hälsan på. Motion behöver vi! Balans behöver vi! Bärighet behöver vi. Men bara för vår skull. Mest för hans skull. För att han ska få en trevlig stund på jorden. För att vi ska få en trevlig stund på jorden.  "När fan blir gammal så blir han religiös" sade man förut och jag verkar ha gjort en lightvariant av samma resa nu när jag fyllde 40. Men inte mot religion utan bara lite mer mot mig själv. Lite mer vidgad i vyerna, uppluckrad i kanterna. Jag kan se på mig själv lite bättre utifrån och känna