Fortsatt tjat om Huel

Det är helt ofattbart vad Huel gör med kroppen. Jag kan inte riktigt förstå varför det inte blir en enorm skräll om detta. Jag dricker det regelbundet utan att egentligen tänka på det och efter att ha gjort det i... jag vet inte, ungefär två år, så fortsätter de positiva effekterna. Jag får renare hy, mindre finnar, bättre mage och trots att jag inte tränar så ser det ut som jag tränar. Jag är ändå 40 och att inte träna vid 40 borde synas mer. Ibland kan jag strunta i Huel några veckor och ibland tar jag väldigt ofta, men utifrån mina beställningar av produkten så blir det Huel oftare och oftare. De beställningar som förut räckte i över ett halvår räcker kanske bara 3-4 månader numera. 

Jag har blivit av med ledvärk och mår i allmänhet bättre än vad jag mått på väldigt många år. Jag kan på riktigt inte fatta att det inte liksom.... att inte... att inte folk blir helt galna i det. Att det bara är jag. 

Men såklart. Du måste överge dina tidigare tankar på mat och matens funktion. Du kan inte äta mat för att trösta dig, eller som social företeelse att samlas och prata kring. Du kan inte dricka Huel för att kicka upp dig, lugna dig eller som stimulans. För Huel ger inga av de effekterna. Alla kortsiktiga belöningar försvinner. Att dricka Huel är som att dricka jord, jag föredrar dessutom den variant som inte är smaksatt. Du tankar bara kroppen. Hittar kickar och stimulans på andra sätt än genom mat. 

Sedan har ju kroppen börjat protestera av annan mat, som jag redan skrivit om, och en hel del av mina semesterdagar gick åt att ha ont i magen eftersom jag, med en dåres envishet, försökte få mig själv att kunna äta skräpmat igen. Och visst går det till en viss del. Jag kan äta glass men jag kan inte frossa glass. Kroppen vill inte längre. Den går inte med på det. 


Att jag skulle få se ut så här vid 40 är klart mer än vad jag förväntade mig av min egen kropp. Dessutom blir jag sugen på att börja träna igen. Om kroppen ser så här trevlig ut av bara stillasittande jobb och ridning, så blir jag väldigt nyfiken på att testa att sätta lite mer press på den.

Kanske kliver jag in på gymet nu för första gången sedan pandemin och skriver in mig igen. Det kanske är på tiden? 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer