Vill jag dejta?

 


Jag har ju varit singel ett par månader och försöker dejta ibland. Men gud vad jag tappar kraft! Allt slås på ända och jag blir mer och mer intresserad av att inte dejta något mera alls.  

Ni som följt bloggen några år ser det uppenbart och för er andra så säger jag det tydligt: Jag går ned i vikt när jag är singel. Eftersom jag bara äter när jag behöver äta, och dessutom har tid och intresse att skruva på maten. Detta är i princip omöjligt i en relation, för män äter mycket mer, och man börjar äta med dem när de gör i ordning kvällsfika. Man känner sig tråkig när man säger nej till mat. 

Och så sväller man. 

Ofrånkomligt. 

Får jag vara ensam så hör jag min egen kropp och hör mycket bättre vad den behöver.

 

När det blir tyst omkring mig och jag hör min egen kropp så förändras kostvanorna till det bättre, och det syns ganska snabbt. 

Ett annat tungt vägande argument: Jag sover mycket mer när jag är singel. Samma sak där. Ingen annans behov som överröstar mina. Jag somnar när jag behöver och sover så mycket jag behöver. Vaknar utvilad och pigg. Behöver aldrig känna mig tråkig för att jag avslutar ett samtal tidigt, eller känna att jag måste ha argument för att jag vill lägga mig klockan 21.00 någon kväll. Och när man får sova och vila ut så... ja. Då blir jag bara en bättre människa. 

Ett annat argument är att jag kan vara i stallet hur mycket jag vill utan att någon väntar på att jag ska komma hem. Det åskade ute i kväll och jag och Jennie tog in våra hästar på box och gav dem en liten hötuss när det small som värst och regnet öste ned. Och så satt vi bara tysta och scrollade i våra mobiler under tiden det största ovädret dragit vidare. 

Det var så skönt. Utan att behöva säga 

"Du... jag blir en timme sen." eller liknande till någon. 

Jag kunde bara vara, och snegla på lilla Galishimo när han rofyllt tuggade på sitt hö. 

Är det inte detta som är livet? 

.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer