Att stå "plats"

 Idag hade vi lite otur. Det blåste ute och jag red på uteridbanan och tappade långsamt lite självförtroende av stormvindarna. Galishimo var ganska nöjd men jag känner ju honom och vet att det kan vända mycket snabbare än man tror, så jag hamnade i något slags mentalt beredskapsläge och då blir det dränerande att rida. 

MEN vi har ju ett ridhus nu för tiden så jag tänkte att jag kunde testa ridhuset i stället, trots att det både viner och knakar i det när vinden går. 

Tyvärr det utfördes något slags borrarbete alldeles bredvid ridhuset som liksom fortplantade sig genom plåtväggarna och fick hela ridhuset att förstärka ljudet som en resonanslåda. Det kraftiga borrljudet startade precis när vi gick in, och upphörde en timme senare, precis när jag gick ut. Och då var jag ganska färdig mentalt och mindre motiverad. Jag hade i princip bara gått in i ridhuset och sedan satt mig på en pall och låtit Galishimo vara upprörd för sig själv över ljudet, utan krav eller guidning från mig. Förutom att han ska stå plats där jag placerat honom. 

Först tänkte jag att jag det var otur, sedan tänkte jag att det var dåligt planerat av mig. Jag har semester nu och har alla möjligheter att börja rida tidigt på morgonen då det oftast är lite lugnare på gården. Såklart de flesta förbättringsprojekten på gården utförs mitt på dagen, och vill man ha sin häst på en välskött gård så får man ju räkna med att det arbetas på den. 

Hur som helst: Galishimo har nu varit en timme i ett ridhus som bullrat så inåt bängen så nu klarar han nog lite blåsljud och knakningar framöver. Och han har även lyckats bra med att "stå plats" där jag placerar honom. När han blir rädd vill han ofta stå jättenära mig, sitter jag på en pall vill han nästan stå med sina knän mot mina och sin hals över mig. Det känns rätt så farligt ifall han skulle sprattla till, så jag skickar honom ifrån mig. Risken finns ju att man blir översprungen, så jag satte ett avstånd på två meter och platsade honom där i stället. Om han inte står för nära kan jag känna mig mer säker på att han hinner väja för mig om han sprattlar till över något. 

Jag har märkt att platsandet gett lite andra effekter också som är praktiska. Som idag när jag glömde ett ridspö och platsade honom halvvägs ut ur stallet för att leta reda på det. 

"Är han så lydig?" sade hovslagaren glatt när hon såg honom stå som ett ljus och vänta, och jag blev nöjd.

Jo. Lite gullig är han faktiskt.