Livet är förändring

Jag tänkte förresten berätta hur jag firade min midsommar. Alltid stärker det någon. Jag låg hemma ensam och tittade på Netflix i sängen, och åt chips. Jag hade verkligen kunnat skippa chipsen för de tillförde inget annat än eventuellt salt. Jag hade persiennerna neddragna för jag var väldigt trött på solen också. Mörker och vila var ultimat. Jag bloggade och kollade youtube. Det är nämligen så att jag, precis som väldigt många andra, har begränsad energi. Det är inte en sjukdom, det är inte en form av utbrändhet, det är inte konstigt. Det är bara mänskligt att vilja återhämta mig. Efter jobb och häst fanns det inte så mycket kvar att spela med. Jag tog mig en sovmorgon på midsommaraftonen och städade upp lite i lägenheten, av det jag missat att städa upp under veckan. Jag tog mig en cykeltur till stallet och spenderade över fyra timmar i stallet på dagen. Jag kände mig så tillfreds med detta. Jag flätade Galishimo fint innan ridpasset och gav honom en välförtjänt dusch efter ri

Det är ju lite sådär när man har haft samma häst länge, att motivationen går lite upp och ned. Våren är alltid jobbig, då man väntar på att ridbanan ska tina fram. November-december är inte heller så festlig då man hoppas på lite mer snö. Sedan finns det andra faktorer som påverkar. Arbete, konflikter eller annan stress i livet. Men nu måste jag erkänna att jag är mer motiverad än på länge. Jag måste hindra mig från att inte vara på ridbanan varje, varje, dag. Solen skiner och Galishimo är trygg och arbetsvillig på ridbanan. Jag påstår inte att vi gör gigantiska framsteg, men vi har fått till en riktigt bra rutin, och väldigt god uppkoppling på varandra. Det är ju skön känsla som gör att jag aldrig vill sitta av honom. Jag försöker sätta upp regeln att  bara rida på ridbanan två dagar på raken, och sedan rida ut honom, leda ut honom på promenad, eller bara låta honom vila. Med tanke på hur lite han gick i vintras, och när jag varit sjuk, så kan jag inte maxa med sex dagar i veck

Jag har fortsatt intressera mig över min ekonomi och ju mer jag tar reda på ju mer komplext inser jag att ekonomi är. Det är så tätt förknippat med känslor och det är svårt att reda ut vart just min egen balans går. För ekonomi handlar ju inte bara om pengar, utan om livskvalitet. Man tjänar sannolikt pengar på att ta lån I Riksbankens PM4 om hushållens amorteringsbeslut , (i och för sig från 2014) har man konstaterat att det effektivaste sättet att investera pengar på, som privatperson, är att belåna sin botad maximalt och använda dessa lånepengar till att investera i aktier. Alltså man lånar pengar med låg ränta, för att investera i aktier med högre avkastning än bolåneräntan. Man kan alltså tjäna pengar på att låna pengar. Det är ju lite så en vanlig bank förvaltar våra pengar, så det beteendet kan man även kopiera som privatperson. Sannolikheten att detta projekt lyckas på sikt är väldigt sannolikt eftersom det fungerat de senaste 30 åren, något som även riksbanken konstat

Jag är katastrofalt dålig på att hjälpa andra ryttare med sina hästar. Jag har gett upp för länge sedan. Ibland frågar någon om jag vill hjälpa till på ridbanan, men jag tackar ofta nej och hänvisar till duktiga tränare. En av anledningarna till att jag sällan ger råd, är att ingen, verkligen ingen, vill höra mina råd. Mitt vanligaste, och allra mest impopulära råd, som får alla att himla med ögonen och genast söka sig vidare är: "Ge det några år." Ingen vill ge det några år . De vill ha en snabb lösning (jag säger inte att snabba lösningar inte finns) och konkreta handfasta råd för vad som ska göras precis när. "Ge det några år" är som att punktera en ballong av ridglädje och inspiration. Jag och Galishimo år 2013 Never the less så är det ett sant råd. Anser jag. Särskilt med unga hästar. Och det tvingar ryttaren att rannsaka sig själv om ryttaren är där för att den trivs med sin häst och sporten som helhet, eller om det finns ett kontrakt på att rytta

Tyvärr bara gamla bilder just nu för de senaste två veckorna har varit riktigt varma, men gårdagen bjöd på ännu ett superpass. Jag är så otroligt nöjd med Galishimo. Jag har fått till en bra struktur och bra mönster som jag upprepar varje pass, med mindre variationer så Galishimo inte ska lära sig dem utantill. Jag känner mig så lugn, och betar av övning efter övning, och känner hur både jag och Galishimo gör små framsteg varje gång. Jag följer min planering med mycket skritt inledningsvis, mycket bogförflyttningar och avslutar med öppnor i galopp, vilket jag inte kan så bra, och behöver fortsätta träna på. Men det blir bättre för varje gång och igår kunde jag göra en fin öppna i vänster galopp efter en hel långsida, då Galishimo höll låg och lösgjord form, två gånger. Alltså inte bara några steg utan i en rak linje ca 15 meter. Efter dessa två gånger slutade jag så att han får en positiv känsla av att det inte är så jobbigt när det blir rätt. Drömmen! Idag ska vi upprepa! Det kä

Jag och Björn spenderade helgen i Sandfors (utanför Glommersträsk) och hälsade på pappa som fyller 70 år, och hans Kristina. Här är pappa och hunden Rambo som nu är 14 år.  Jag och Björn tog även med oss våra mountainbikes och cyklade en liten tur och besökte bland annat offerstenen Sejten igen. Det är perfekt med mountainbikes i Sandfors för när jag fick vittring på Sejten så kunde jag bara vika av grusvägen och cykla rakt in i skogen och ta mig fram där med cykel. Tar man det lite försiktigt så går det utmärkt att cykla i skogen utan att följa någon stig. Vi upptäckte även att någon hjälpsam själ snitslat en bana till Sejten vilket jag tycker är lite fusk då själva letandet är en del av upplevelsen. Man hinner fundera flera vändor om man är fel ute och sedan ser man en liiiten liten glänta och så står den stenen plötsligt där i solen och glimmar, och man inser att man hamnar precis rätt.  Någon har även offrat ett halsband med rosenkvarts (en sten som står för lycka i kä

Sista bilden på min och Ebbas gemensamma ridtur Ebba, som jag hängt ganska mycket med de senaste 18 månaderna, har bytt stall! Hon gjorde detta förra veckan och fick låna både min bil och transport och köra själv till stallet med Rand. Hon hade haft körkort i tre dagar. Jag tänkte att det var lika bra hon fick börja köra med hästtransport på en gång så det inte känns lika dramatiskt som det kändes för mig när jag skulle börja (vid typ 36 års ålder). Precis som jag misstänkte så körde hon hur bra som helst. Efter en väldigt omtumlande vecka för henne med både 18-årsdag, teoriprov och körprov så gick transportkörningen av bara farten! Mycket trevligt att åka med och se hur hon hanterade alla situationer perfekt med bilen och släpet. Det började med att hon lyssnade på mina funderingar om stallbyte, och hon följde även med när jag tittade på det nya stallet. För min del föll det hela på att jag inte tror jag skulle nyttja alla fina sandiga ridvägar eftersom jag inte känner mig he