Jag red bra!
Det är dags att skryta nu! Två timmars uteritt i snön, Galishimo hade fjuck-frossa och spände till här och var, jag red riktigt bra! Jag hade med mig tryggt sällskap också i form av Anita och Willgott och Ebba och Rand. Det var alltså en arab och två trygga kallblod. Jag nervös-skrattade inte ens, när han sprattlade iväg utan, vände mig bara om till mitt ridsällskap efteråt, och sade "Det är lugnt, jag blev inte rädd!" På slutet började kroppen dra ihop sig lite och jag fick min vanliga lätta kramp i axlarna, när jag instinktivt och undermedvetet började vilja dra fram axlarna lite. Tydligen är det en överlevnadsinstinkt att vilja dra ihop sig, för att skydda sina inre organ, men de gick koppla tillbaka axlarna till sitt tillbakadragna läge och veckla ut bröstkorgen Jag knep i princip nästan aldrig med knäna, trots att Galishimo hade lite piller för sig. Det kändes riktigt bra! När Galishimo började kännas lite smått spänd så tog jag tidigt "det säkra före det osäkra