Jag red bra!
Det är dags att skryta nu! Två timmars uteritt i snön, Galishimo hade fjuck-frossa och spände till här och var, jag red riktigt bra! Jag hade med mig tryggt sällskap också i form av Anita och Willgott och Ebba och Rand. Det var alltså en arab och två trygga kallblod. Jag nervös-skrattade inte ens, när han sprattlade iväg utan, vände mig bara om till mitt ridsällskap efteråt, och sade "Det är lugnt, jag blev inte rädd!"
På slutet började kroppen dra ihop sig lite och jag fick min vanliga lätta kramp i axlarna, när jag instinktivt och undermedvetet började vilja dra fram axlarna lite. Tydligen är det en överlevnadsinstinkt att vilja dra ihop sig, för att skydda sina inre organ, men de gick koppla tillbaka axlarna till sitt tillbakadragna läge och veckla ut bröstkorgen Jag knep i princip nästan aldrig med knäna, trots att Galishimo hade lite piller för sig. Det kändes riktigt bra!
När Galishimo började kännas lite smått spänd så tog jag tidigt "det säkra före det osäkra" och red honom på korta tyglar, med huvudet högt, och sänkt rygg. Han verkar tappa väldigt mycket kraft i den positionen. Så snart han slutade spänna sig så fick han genast långa tyglar och ett kvitto på att han var duktig. Förut har jag ju försökt rida honom lång och låg när han spänt sig, men han får alldeles för mycket studs och kraft i den positionen för att jag ska känna mig säker.
Tyvärr så var jag så upptagen av Galishimo att jag inte hann fotografera något från hästryggen, men vi hade snö här, och lite regn på det. Vägarna blev hala och snön blev krispig och frasade när vi skrittade fram över ängarna. Mina båda kallblodsekipage hade gott om reflexer och själv gick jag och Galishimo i grått och brunt. Vi körde med andra ord kamouflagevarianten.
Egentligen ett helt okej vinterväder om man har gott sällskap och trevligt fika efteråt!
Jag bjuder på en oktoberbild i stället!
På slutet började kroppen dra ihop sig lite och jag fick min vanliga lätta kramp i axlarna, när jag instinktivt och undermedvetet började vilja dra fram axlarna lite. Tydligen är det en överlevnadsinstinkt att vilja dra ihop sig, för att skydda sina inre organ, men de gick koppla tillbaka axlarna till sitt tillbakadragna läge och veckla ut bröstkorgen Jag knep i princip nästan aldrig med knäna, trots att Galishimo hade lite piller för sig. Det kändes riktigt bra!
När Galishimo började kännas lite smått spänd så tog jag tidigt "det säkra före det osäkra" och red honom på korta tyglar, med huvudet högt, och sänkt rygg. Han verkar tappa väldigt mycket kraft i den positionen. Så snart han slutade spänna sig så fick han genast långa tyglar och ett kvitto på att han var duktig. Förut har jag ju försökt rida honom lång och låg när han spänt sig, men han får alldeles för mycket studs och kraft i den positionen för att jag ska känna mig säker.
Tyvärr så var jag så upptagen av Galishimo att jag inte hann fotografera något från hästryggen, men vi hade snö här, och lite regn på det. Vägarna blev hala och snön blev krispig och frasade när vi skrittade fram över ängarna. Mina båda kallblodsekipage hade gott om reflexer och själv gick jag och Galishimo i grått och brunt. Vi körde med andra ord kamouflagevarianten.
Egentligen ett helt okej vinterväder om man har gott sällskap och trevligt fika efteråt!
Jag bjuder på en oktoberbild i stället!
Kommentarer
Skicka en kommentar