Livet är förändring

Idag hämtade jag mina glasögon från butiken, jag försökte åtminstone gå runt med dem en liten stund men det kändes lite ovant och jag hade lite svårt med avståndsbedömningen. Mindre gupp på gångvägen märkte jag inte av alls förrän jag gick genom dem. Min hjärna är väl invand med min halvkassa syn och det hela kändes lite förvirrande. Jag känner mig INTE som en säker bilförare så länge hjärnan inte har anpassat sig mot synintrycken. Sedan försökte jag vänja mig vid att jag såg lite tråkigare ut än vanligt. Fördelen med det hela är att transportstyrelsen nu fått min ansökan om tillstånd om att få övningsköra för BE-körkort, att behandla. Jag undrar hur lång tid det tar. Jag tar gärna tid på mig att vänja in mig vid glasögonen så jag inte kör ett tungt släp genom ett fartgupp utan att ens notera att det var på vägen. Känns mindre säkert. Jag tror trafikskolan pratade om att det inte fanns några lediga körtider förrän augusti, men jag har ju inte bråttom. Jag får ta ett steg i tag

I helgen har jag ridit för tränaren AB igen. Jag har ju ridit för henne ett par år, och det är väldigt roligt att visa framstegen Galshimo gör över tid. AB är grundlig. Mycket grundlig. Och hon är otroligt försiktig med att göra övningar som verkligen är till gagn för Galishimos kropp och mentalitet. Tränaren (som har jobbat professionellt med hästar hela livet) brukar påminna mig om att han är hypersensitiv och att det är otroligt viktigt att inte forcera eller förvirra en sådan häst. Det har varit riktigt skönt att få en sådan bekräftelse av en äldre erfaren tränare, de yngre tränarna ringar inte in Galishimo på samma sätt. Nu har jag bra kontroll på Galishimos bogar och kan få honom att spåra i båda varven, för det mesta. Jag kan få honom rak utan större snedheter och ibland har tränaren inledningsvis svårt att se vilken sida som är "stark" och "svag" på honom när jag rider. Detta har bara hänt den senaste månaden och jag har fått stort beröm för mitt arbet

I måndags var jag på besök hos optikern på Smarteyes för att undersöka mina ögon och skaffa glasögon. Jag har vetat om väldigt länge att jag behöver glasögon, men eftersom jag inte känner mig särskilt besvärad över att jag har dålig syn, samt att jag tidigare hade lite mer ansträngd ekonomi, så har det inte riktigt blivit av. Bland annat måste jag alltid sitta längst fram på möten på jobbet, för att tydligt se projektorbilder och whiteboards, men det har ju inte gett så många negativa effekter annat än att folk alltid tror att jag är väldigt intresserad av vad man går igenom på dessa möten. Sedan påstår mina nära och kära att jag undermedvetet kisar en hel del när jag ser på TV. Så. Synen är det fel på. Glasögon måste införskaffas. Fåfängan måste ställas åt sidan. "Jaha, och vad föranleder dagens besök för första-gångs-glasögon?" frågade optikern. "Jag vill ta BE-körkort." sade jag. "Du också?! Det är många nu som vill kunna dra tungt släp." konstate

Idag blev det en jädrans massa fantastiska bilder på en otroligt trevlig liten arabhäst. Han var så alert och såg så uttrycksfull ut på bilderna när han rantar runt med sina små hovar på ängen. Men han var totalt avkopplad och lätt nonchalant när mamma fick ta en ridlektion på honom. Till och med när okända bilar blåste förbi ridbanan så chillade han. En frieserhäst med ryttare fick lov att galoppera i åttor runt honom och mamma, och de stod bara stilla och kände lugnet, när den stora svarta hästen dundrade förbi så marken vibrerade. När Galishimo tyckte att mamma ridit klart så ställde han sig hos Björn och vägrade flytta sig ur fläcken under tiden mamma förtvivlat försökte rida iväg med honom. Någon måtta på vinglandet och fnittrandet tyckte han att det borde vara. Jag och mamma fick förklara för honom att det inte är hästen som bestämmer när lektionen är över. Björn höll sig opartisk i diskussionen. Jag fick faktiskt rida ett halvblod också. Jag som brukar undvika att rida

Det kom en värmebölja. Jag hade PMS. Värmen var akut och kunde inte avvaktas. Jag sade till Monster Emma att det är sanningens ögonblick, nu. Värmen i min lilla etta var 26 grader klockan tio på kvällen. Det var omöjligt att sova. Emmas inställningar hävdade att rummet skulle gå att sänka till 16 grader. Emma fick en timme på sig. Hon tog i. Hon vrålade. Hon blåste. Hon pustade och frustade. Och vrålade lite till. En timme senare hade Emma fått ned värmen till 25 grader. Alltså en grad, på en timmes jobb. Jag var mycket besviken på att jag lagt 6000 kronor på att få lägenheten en grad svalare. Jag tänkte att Elgiganten inte kommer att ta emot Emma då jag slängt kartong och emballage för länge sedan. Jag kravlade runt i hettan med svett i tinningarna och flottigt hår och fann ett kvitto. Sedan gick jag med tunga steg till Elgiganten. Jag hade förberett en liten lapp med text om på vad jag provat med Emma och vad som inte fungerat, och att hon inte kylde mitt rum. "Me

Det finns ju roligare saker att lägga tid och pengar på, i stället för att fundera på körkort och lastvikt. Men jag har onekligen varit intresserad av att utöka mitt B-körkort. Jag vill ha fler hästsläp att välja mellan, om jag vill köpa ett nytt släp. Nuvarande hästtransport förfaller ju långsamt framför ögonen på mig och har kostat både tid, pengar och tårar, i ett par år. Jag gick till den lokala trafikskolan på lunchrasten och pratade lite löst om att utöka mitt B-körkort. Läraren började prata om att det inte är så stort steg mellan utökat B-körkort och BE-körkort. Ett B-körkort innebär ju att jag kan ha något tyngre släp och öppna upp för fler hästtransporter, det räcker med att göra ett körprov för detta.  Ett BE-körkort däremot, för tungt släp, gör att jag kan dra precis allt som bilen klarar av att dra, och den vikt släpet klarar av att lastas med. Skillnaden var att BE-körkort kräver att man även ska göra teoriprovet för körkort och kunna räkna in vikter och lite annat fö

Idag var det första varma dagen på länge och jag, Galishimo och Björn stack ut på en två timmars lång uteritt. Jag hade Galishimo och Björn hade sin mountainbike. Det blev nästan på minuten två timmar. Galishimo är verkligen superfin just nu. Han var tokglad hela vägen och jättepigg. Jag trodde energin skulle "pysa ur" lite efter en halvmil eller så, men det gjorde den verkligen inte. Jag försökte att inte vara tråkig och stoppa honom när han verkligen ville springa. Han fick både trava och galoppera en hel del på eget bevåg. Det kändes som att han var jätteglad och det bara sprattlade i hästkroppen, men jag fick ändå bromsa honom på slutet för att få in lite skritt sista 200 metrarna innan stallet. Lite här och var så satt jag av också, när han började glädjedansa lite för mycket. Jag kan inte säga att han bråkar eller ignorerar mina hjälper för öronen är framåt och det märks verkligen på hela honom att han har roligt och lyssnar på mina hjälper, det rinner liksom b