Livet är förändring

I måndags var jag på besök hos optikern på Smarteyes för att undersöka mina ögon och skaffa glasögon. Jag har vetat om väldigt länge att jag behöver glasögon, men eftersom jag inte känner mig särskilt besvärad över att jag har dålig syn, samt att jag tidigare hade lite mer ansträngd ekonomi, så har det inte riktigt blivit av. Bland annat måste jag alltid sitta längst fram på möten på jobbet, för att tydligt se projektorbilder och whiteboards, men det har ju inte gett så många negativa effekter annat än att folk alltid tror att jag är väldigt intresserad av vad man går igenom på dessa möten. Sedan påstår mina nära och kära att jag undermedvetet kisar en hel del när jag ser på TV. Så. Synen är det fel på. Glasögon måste införskaffas. Fåfängan måste ställas åt sidan. "Jaha, och vad föranleder dagens besök för första-gångs-glasögon?" frågade optikern. "Jag vill ta BE-körkort." sade jag. "Du också?! Det är många nu som vill kunna dra tungt släp." konstate

Idag blev det en jädrans massa fantastiska bilder på en otroligt trevlig liten arabhäst. Han var så alert och såg så uttrycksfull ut på bilderna när han rantar runt med sina små hovar på ängen. Men han var totalt avkopplad och lätt nonchalant när mamma fick ta en ridlektion på honom. Till och med när okända bilar blåste förbi ridbanan så chillade han. En frieserhäst med ryttare fick lov att galoppera i åttor runt honom och mamma, och de stod bara stilla och kände lugnet, när den stora svarta hästen dundrade förbi så marken vibrerade. När Galishimo tyckte att mamma ridit klart så ställde han sig hos Björn och vägrade flytta sig ur fläcken under tiden mamma förtvivlat försökte rida iväg med honom. Någon måtta på vinglandet och fnittrandet tyckte han att det borde vara. Jag och mamma fick förklara för honom att det inte är hästen som bestämmer när lektionen är över. Björn höll sig opartisk i diskussionen. Jag fick faktiskt rida ett halvblod också. Jag som brukar undvika att rida

Det kom en värmebölja. Jag hade PMS. Värmen var akut och kunde inte avvaktas. Jag sade till Monster Emma att det är sanningens ögonblick, nu. Värmen i min lilla etta var 26 grader klockan tio på kvällen. Det var omöjligt att sova. Emmas inställningar hävdade att rummet skulle gå att sänka till 16 grader. Emma fick en timme på sig. Hon tog i. Hon vrålade. Hon blåste. Hon pustade och frustade. Och vrålade lite till. En timme senare hade Emma fått ned värmen till 25 grader. Alltså en grad, på en timmes jobb. Jag var mycket besviken på att jag lagt 6000 kronor på att få lägenheten en grad svalare. Jag tänkte att Elgiganten inte kommer att ta emot Emma då jag slängt kartong och emballage för länge sedan. Jag kravlade runt i hettan med svett i tinningarna och flottigt hår och fann ett kvitto. Sedan gick jag med tunga steg till Elgiganten. Jag hade förberett en liten lapp med text om på vad jag provat med Emma och vad som inte fungerat, och att hon inte kylde mitt rum. "Me

Det finns ju roligare saker att lägga tid och pengar på, i stället för att fundera på körkort och lastvikt. Men jag har onekligen varit intresserad av att utöka mitt B-körkort. Jag vill ha fler hästsläp att välja mellan, om jag vill köpa ett nytt släp. Nuvarande hästtransport förfaller ju långsamt framför ögonen på mig och har kostat både tid, pengar och tårar, i ett par år. Jag gick till den lokala trafikskolan på lunchrasten och pratade lite löst om att utöka mitt B-körkort. Läraren började prata om att det inte är så stort steg mellan utökat B-körkort och BE-körkort. Ett B-körkort innebär ju att jag kan ha något tyngre släp och öppna upp för fler hästtransporter, det räcker med att göra ett körprov för detta.  Ett BE-körkort däremot, för tungt släp, gör att jag kan dra precis allt som bilen klarar av att dra, och den vikt släpet klarar av att lastas med. Skillnaden var att BE-körkort kräver att man även ska göra teoriprovet för körkort och kunna räkna in vikter och lite annat fö

Idag var det första varma dagen på länge och jag, Galishimo och Björn stack ut på en två timmars lång uteritt. Jag hade Galishimo och Björn hade sin mountainbike. Det blev nästan på minuten två timmar. Galishimo är verkligen superfin just nu. Han var tokglad hela vägen och jättepigg. Jag trodde energin skulle "pysa ur" lite efter en halvmil eller så, men det gjorde den verkligen inte. Jag försökte att inte vara tråkig och stoppa honom när han verkligen ville springa. Han fick både trava och galoppera en hel del på eget bevåg. Det kändes som att han var jätteglad och det bara sprattlade i hästkroppen, men jag fick ändå bromsa honom på slutet för att få in lite skritt sista 200 metrarna innan stallet. Lite här och var så satt jag av också, när han började glädjedansa lite för mycket. Jag kan inte säga att han bråkar eller ignorerar mina hjälper för öronen är framåt och det märks verkligen på hela honom att han har roligt och lyssnar på mina hjälper, det rinner liksom b

Jag hade lite planer ett tag på att träna och kanske tävla Galishimo i western pleasure. Jag tror han skulle göra hyfsat fint i från sig på en sådan tävling. Western pleasure är ju bra då det är flera hästar inne på tävlingsbanan samtidigt och alla ska genomföra momenten lugnt och sansat. Så då har han stöd från andra hästar, till skillnad från att exempelvis tävla vanlig engelsk dressyr, då man ska lämna tryggheten i framridningen och sedan prestera ensam i en avskild del framför domarna. Western pleasure blir ju lite av ett pedagogiskt mellansteg och jag får jobba på min vana att vara ute med honom på äventyr och bli bedömd, utan att det blir för svårt för oss. Sedan backade jag från dessa planer eftersom jag vill vara säker på att han äter och mår bra på lite längre utflykter. Han matvägrar ju rätt så ofta när vi åker iväg. Så jag ska jobba på "mys  transporten" och se om han kan trivas bättre där och äta lite mer. Jag har börjat att lägga in spån som underlag i transp

Det har varit riktigt dåligt väder nu i några veckor och det har inte alls sprudlat några vårkänslor. Eller mygg. Nu börjar dock blåsten och regnet lugna ner sig, så jag åkte till Galishimo för att pyssla om honom. Tanken var att släppa ut hans flätade svans och låta den fungera som en "vanlig" svans när han slår bort flugor. En flätad svans skapar en liten snärt när han slår bort flugor. Galishimo ser visserligen inte ut att besväras alls av denna snärt, men jag tänker ändå att det kanske är bekvämare att slänga med den vanliga sansen, och alla separat flygande hästsvanshår, utan snärt. Åtminstone just under grönbetet. Så man kan säga att jag tänkte ge tillbaka honom hans svans , nu när den gått flätad hela vintern. Men jag började tveka när jag tittade på honom när han betade maskrosor efter ridbanan. Så här fin har svansen aldrig någonsin varit! Till att börja med är den tre centimeter från marken så jag klippte upp den fem centimeter. Det sved i hjärtat. Fina