Livet är förändring

Jag har inte haft tid att blogga i veckan, vilket är lite synd då det är mitt sätt att avrunda dagarna på. Det har hänt en hel del roliga och intressanta saker på arbetet som tagit några extra plustimmar. Galishimo har använt sina små arabfötter så snabbt han kunnat för att kunna hänga med Ebba och Rand tidigare i veckan. Jag har en film på det men jag skrattar så nervöst och spänt att filmen med orginalljud kommer att bli sekretesstämplad för all framtid. Men roligt hade vi! Galshimo har löshoppat igen och har gjort det bättre än någonsin! Han har börjat stanna innan hindret och titta på det en stund och sedan bestämmer han sig självmant för att hoppa, och då blir det en riktigt rund fin båge över hindret. Det kanske ser värre ut i första anblicken då han stannar av innan hindret, men i det stora hela är det ju jättebra att han inte stressar sig över hindret. Vi får se utvecklingen! Målet är ju egentligen inte att han ska bli bättre på att hoppa med ryttare på ryggen, utan snarar

Sådärja. Ett riktigt ruskväder har gjort att jag kunnat ägna mig åt städning och tvätt utan dåligt samvete. Min skitiga blå ridkappa är nu åter mörkblå och luktar gott. Två andra jackor är tvättade och luktar jättegott, sängkläder är bytta, ridhandskarna är åter svarta och glansiga, alla ridbyxor är tvättade, och min westernsadel som hunnit få ett ordentligt lager damm i sina mönster är nu grundligt rengjord och smörjd med läderbalsam. På några ställen krävdes en tandborste för att få mönsterna rena, mörka och glansig. Björn tyckte att det var en given aktivitet att följa mig till stallet och smörja sadeln, och jag undrade flera gånger om han verkligen, verkligen, inte hade något roligare för sig? Men nej, han tycker om att hänga med mig och han gillar även att greja med saker. Vad vi gör verkar inte spela honom så stor roll. Det är därför jag gillar honom. Han gav mina jodhpurs en ordentlig rengöring och smörjning när vi ändå var igång med lädervården. Sedan åkte han nöjt ivä

Den där klimatgrejen som jag var så stolt över att jag köpt. Ni vet, den här... den såg ju väldigt liten och behändig. "Portabel och tyst" beskrivs den som. Därför blev jag lite förvånad när den visade sig väga så många kilo att jag knappt kunde rubba den ut ur bilen för egen maskin. Måste dock säga att det, som av en skänk från ovan, gick förbi en ung man som bäst beskrivs som Hulken. Jag har aldrig sett honom förut. Har ingen aning om vem det är. "Behöver du hjälp?" sa Hulken. "Nej, då..." sa jag. "Det där ser inte bra ut. Jag hjälper dig gärna..." sa Hulken. "Nämen... den ska upp tre trappor, jag tänker dra upp den ett trappsteg i taget..." "Om du bara släpper taget så lyfter jag upp den åt dig.." sa Hulken. "Så trevligt men.." "Släpp nu..." sa han vänligt. "Släpp.." sa han igen. Och jag släppte. Sedan bar Hulken upp hela paketet i min bostad. "Lyfter du i yrket, eller...?" frå

I lördags red jag Galishimo på dressyrkurs. Visserligen har jag lite lägre förväntningar nu när jag rider i westernsadel, bland annat åker ju benen fram en hel del, men jag och Galishimo fick inte riktigt till ridkänslan, förmodligen för att vi fick lite nya övningar som vi inte riktigt begrep oss på. En slags väldigt snäv shoulder in på volt där både jag och Galishimo tappade framåtbjudning och styrsel. I teorin förstod jag övningen men jag hade svårt att få till den från sadeln. Jag kommer att undvika nötande, och i stället göra övningen avsuttet några pass, innan jag provar uppsuttet igen. Det brukar fungera bra. Instruktören trodde att Galishimo förstod vad jag menade men struntade i det, jag är ganska säker på att han inte förstod vad jag menade, helt enkelt för att jag inte själv förstod vad jag menade. Så jag backar bandet och ska fixa denna hemläxa, men jag ska göra en liten annan approach på den. Inspirerad blev jag i alla fall! Lite spänd, lite stolsits, lite allt m

Jag, Björn och Galishimo löshoppade på fredag kväll. Eller Galishimo löshoppade och vi beundrade hans mod. Det blev lite väntetid då ridbanan då den användes så vi fick avvakta ett tag men sedan så var det bara att köra på!   Galishimo har ju löshoppats varje vecka och jag lägger upp hindret på exakt samma sätt varje gång, så han ska känna igen så mycket som möjligt. Sedan får han gå över den markliggande bommen tre varv i skritt åt det ena och det andra hållet, sedan höjer jag bommen till ca 20 cm och så får han ta den i trav tre varv åt vardera hållet, gospaus, och sedan galopp enligt samma rutin. Det blir alltså ca 12 hopp, kanske några mer om något gick dåligt, och tar ungefär tio minuter. Jag tycker han verkar fungera bäst på korta pass när han hoppar så det inte blir ett så stort projekt. Det som tar tid är alltså att bära fram, och bära bort, hindermaterialet och bommarna. Träningen går på en grisblinkning. Han blir allt mer avslappnad och jag tycker han verkar tänka

Det har blåst sex sekundmeter idag och jag var väldigt nervös innan jag och Ebba skulle ut och rida. Galishimo brukar inte vara enkel i blåsten. Under flera års tid tog jag aldrig ut honom ur hagen när det blåste mer än sju sekundmeter, för han var så sprattlig, och det kändes inte säkert att hålla på med elektriska linor vid hagen när man inte litade på hästen och var rädd han skulle lyckas trassla in ett ben eller något i dem. Men det var gamla synder och Galishimo var mer än väl motionerad idag. Igår hade vi ju en helkväll och idag borde det inte pysa ut så mycket överskottsenergi. Och så hade vi ju Ebba och Rand med oss. Ebba ville rida barbacka. Hon och Rand är inte typerna som jagar upp sig för lite slamrande lastvagnar och fladdrande höpåsar. Nehej då. De körde på som vanligt. Det är därför de är så bra ridsällskap till mig och Galishimo. Galishimo var också väldigt lugn. Jag kände redan vid uppsittningen att han inte hade bråttom någonstans. Jag red runt på ridbanan

Mina stackars misskötta blommor... Jag tror att jag har mer energi än vad jag haft på länge. Inte sådär att jag känner mig som en supermänniska eller duracellkanin, jag märker bara att saker lättare blir genomförda. Och så känner jag mig fysiskt friskare och mindre infektionskänslig. Ett exempel på ökad energi var nu, under lunchrasten, då jag snabbt svängde förbi Blomsterslottet och köpte några större krukor, jord och lite pinnar. Det var antingen det, eller helt nya blommor så de andra kunde åka på soptippen. Jag bestämde mig för att rädda de eländiga blommor jag hade. Hur skulle jag kunna leva med att jag fortfarande, vid 38 års ålder, misshandlar mina blommor till döds? Jag borde visa folk bilder på mina halvdöda blommor, när de frågar om varför jag inte har barn. Två blommor fick större krukor och ny jord. Den där orkidén i mitten verkar ju märkligt nog överleva mot alla odds och dessutom blomma, så den vågade jag inte sätta om. Jag tog bara det liggande blomskotten och