Livet är förändring

Denna tid på året.. jag menar hästen, suger nu. Jag har inte alls lust att longera honom i cirklar. Jag vill hemskt gärna göra det som alla andra ryttare gör. Rida. I skogen. På ridbanan. Överallt! Jag försöker trösta mig med att jag verkligen har en kärnfrisk häst som alltid är stark och mjuk i kroppen, och att det kan vara värt någon veckas longering till. Dessutom så står han i hagen och skriker glatt till mig när jag kommer för att hämta honom. På 100 meters håll börjar han med sin välkomstscen och sin lilla välkommsdans (som innefattar mycket slängande med huvudet) för att det är roligt att matte äntligen kommer. Och det är väl ett gott betyg om något. Frisk och glad i sin matte. Men jag vill rida! Helst rida utan att vara rädd, också. Det hade varit awesome. Just nu.

I helgen har jag gjort mitt livs andra försök att lära mig sticka. Första försöket gjorde jag under våren 2013 men kom inte längre när hälen skulle påbörjas. Men idag har det kommit lite mer youtubeklipp och annat informativt så nu ska det väl ändå gå lättare.   Fast det finns inga perfekta exempel på youtube. En är vänsterhänt och ber åhörarna göra som henne fast tvärtom. Många verkar tycka att svart tråd är en bra färg att använda när man ska visa hur man stickar. Många säger glatt "Och så upprepar ni detta tills..." och jag får härdsmälta av att försöka luska ut när upprepningen ska påbörjas. Upprepa sen när?    I början var det riktigt krångligt och jag fick ralla upp strumporna ett par gånger och börja om igen, för att få till det. Sedan så flöt det på ganska bra. Och efter många om och men så lyckades jag improvisera ihop ett slags hälsteg. Jag antar att man måste göra ett par sockor innan det verkligen sitter, men jag är mycket nöjd över att ha kommit så långt!

"Hä lönsch int" är ett klassiskt uttryck från norrlands glesbygd om att något "inte lönar sig". Jag tycker alltid att jag pratar norrländska strålande men mamma brukar se förtvivlad ut över att jag inte pratar det flytande. Jag låtsas att jag gör det och hon får se hur förtvivlad ut hon vill. Hä lönsch i alla fall int att rida Galishimo nu för han är ovanligt hyper över sin päls. Och livet. Jag brukar ju longera honom en hel del denna period på året och det har vi återgått till. Snart kommer säkert snön och då går det snabbare att få honom trött och lugn. När jag ryktat honom så har han ryckt till som av elektriska stötar av varje rykttag och han har även varit lite ryggöm när man klämt honom där. Han fick ett täcke igår och enligt uppgift så hade han stått och gnagt på täcket från bogen och även de andra hästarna i hagen förstod den akuta situationen och försökte slita i täcket. För mig var det ett täcke, för Galishimo var det en tvångströja. Även detta var

Galishimo är inte riktigt sig själv just nu. Jag tror han har ont i skinnet nu när han håller på att få vinterpäls. Förutom att han rycker till direkt man rör honom, eller ryktar honom, så sänker han även ryggen när jag trycker med handen på ryggen. Alltså verkar han inte bara pälsöm utan även ryggöm. Han har ju stått på lösdrift utan täcke i höst, och han har klarat det bra förut. Men nu satte jag på honom täcke igen och hoppas att lite värme gör att han slappnar av lite. En ordentlig rykt blev det också. Vi hade egentligen planerat för ridhuset men det känns inte okej om inte Galishimo är 100 % okej. Så i morgon blir det nog lite hästspa då jag får passa på att duscha honom och pyssla lite med honom. Fixa flätor och greja. Vi tar nog en promenad också. Sedan har jag grubblat lite över svansen, och kommit fram till att även den kommer att få ett litet "manvårdsprojekt". Jag har beställt påsar för hästsvansar och tänker fläta in den och stoppa in den i en liten påse, så

När jag googlade om arabhästar, innan jag köpte Galishimo, så läste jag att araber har en fallenhet att vara försiktiga med mindre barn. Jag tyckte det lät lite lite väl romantiserande och reflekterade inte så mycket över det. Men ibland dyker det ju upp mindre barn här i stallet och Galishimo är verkligen jättesöt med dem. Han blir mycket mer stilla och försiktig i sina rörelser. I somras lät han sig ledas ut ur hagen av en 5-åring och gick med huvudet sänkt så att de kom i samma höjd. Det är faktiskt skönt att kunna säga till föräldrar med mindre barn att "Ja, du får hälsa på min häst, det går bra!" och sedan fortsätta sopa eller göra annat, för man vet att Galishimo håller sig så försiktigt han bara kan. Där är han kanonfin!

Japp. Renskinnet plockades upp från bilen och hamnade i lägenheten. Jag kan inte klippa i det. Det är en liten ren som haft det.. som klarat alla tuffa årstider, som slickat vägsalt efter norrlandsvägarna, som förlitat sig på människan vid vinterfodringar, som kämpat mot mygg och brems, samt sorgligt avslutat sitt liv innan den blev en gammal ren. Med bara fina pälsen kvar. Alla kommer vi att dö  men få av oss lämnar så vackra avtryck. Jag lägger undan saxen en liten stund till. Jag är för blödig. Och den är ju så fin trots att det är "2:a sortering" på den. Den är bara lite sned i fronten. Men vem är inte sned i fronten? Metaforiskt, åtminstone.

Galishimo vill skicka en officiell ursäkt till Sara, efter att han i blind panik repat hennes sadel, då han blev rädd för en vägg. Trots att han har nio års erfarenhet av väggar av olika storlek, densitet och ljudverkan, samt sju års kompetens på olika sadeltyper, så skapades ett väggljud och den nya sadelfilten en kakafoni och disharmoni, där beslutet slutligen fattades att gripas av våldsam hysteri. Galishimo kan nu se så här i efterhand, när han beskådat förödelse n, att bättre beslut kunde ha fattats. Han ska se över sina rutiner och överväganden vid oförutsedda situationer. Han vill förtydliga att omständigheterna troligen inte hade blivit detsamma om han inte haft en bad hair day. Att byta päls är ju faktiskt ett trauma i sig. Han vill dock överräcka dessa gåvor, i form av choklad och en sadelvårdsprodukt, och hoppas på överseende