Livet är förändring

Jag har tittat igenom bilder från galoppträningen med Galishimo och reflekterat lite över den. Jag har tittat på några klipp från juni till november. Till att börja med har jag från början medvetet långa tyglar och lång och låg form i början för att han ska sträcka sig framåt och runda ryggen. Det ser ju inte så tjusigt ut, särskilt inte i kombination med att jag inte följer med så bra i sadeln. Men syftet var att han skulle få lite magmuskler och orka hålla upp ryggen när jag väl kortade tyglarna och rätade upp mig. Jag ville inte att han skulle svanka med ryggen som en hängbro, vilket brukar vara ett vanligt problem med just araber, och det gör han ju inte nu när jag kortar honom. Så det känns ju kul att det verkar stämma.

Jag tar ledigt för att rida och är förstås krasslig på min lediga dag. Jag orkade inte rida honom igår och jag orkar inte rida honom idag. Hovslagaren har gett honom nya vinterpjuck och Galishimo var på ovanligt dåligt humör och undrade om det inte gick sparka av sig den där tjuriga gubben som höll fast fötterna på honom. Sedan märker jag att när Galishimo hör ljudet av skiftnyckeln när den drar åt broddarna så får man snart ställa ned foten och då kan man ju sprattla alldeles, alldeles extra så det inte råder några tveksamheter om vad han faktiskt vill. Gud vad jag är glad att samma hovslagare stått ut med honom i fyra år! Sedan har jag köpt ett täcke, glömde kolla modellen men tror det var ett Amigo Mio Navy/burgundy enligt nedan. Så då kan han strutta runt i det och se snygg ut när han storögt berättar för hästkompisarna om alla övergrepp han blivit utsatt för av hovslagaren.

Galishimo är ju som sagt ambitiös, och precis som sin matte så "nerdar" han ned sig i de svåraste övningarna. Exempelvis när jag började träna galoppfattningar så hade han det i huvudet hela tiden och det var svårt att få en stadig trav eftersom han hela tiden var redo att fatta galopp. Nu när vi börjat med sidoförflyttningar så försvann traven igen. Han. Kan. Inte. Sluta. Tänka. Sidvärtes. Rakriktningen är som bortblåst och jag sitter på en mycket spänd och entusiastisk häst som hela tiden frågar: "Nu då?.. Nuuu...då? Nu då? Så här?"  trots att jag bara vill att han ska slappna av och jogga lite efter fyrkantsspåret. Trots att jag sitter helt avslappnat och fokuserar till det yttersta att inte störa honom med varken ben eller rumpa. Jag försöker balansera mig så osynligt jag bara kan ovanpå honom. Till och med i galoppen har han flyttat sig sidvärtes i ett fullt entusiastiskt men lätt skitnödigt: "GNNH!! NU DÅÅÅ?!" Det känns helt okej för mig eft

 Galishimo fortsätter gå ned i vikt. Och folket gladdes. Han ligger nu stadigt på sjätte hålen på sadelgjorden. Och folket jublade. Han har nu övergått till sitt berömda vintertemperament vilket innebär att han temporärt är nipprig och överenergisk och trippar runt utan vett, sans eller kontroll den första tiden (20 minutrarna) innan man kommit igång att rida honom. Det passade sig mindre bra just idag då min mamma kom på besök för att beundra våra framsteg. För en amatör så kan ju framstegen ha tett sig obefintliga. Men mamma är duktig på att låta glatt imponerad. Och mitt magont och min panik som jag haft i tre år över det berömda nipprandet, är numera förminskat till ett missbelåtet mutter över att tvingas rida på en sprattelgubbe. Men man växer in i det. Det går långsamt. Men man blir bättre. Och nu när han dessutom är en storlek smalare så ser han ju lite sportigare ut också när han nipprar runt. Och inte bara tokig, menar jag. Sedan visade vi vår berömda Never-Ending-Backnin

Jag har blivit förkyld och varit sängliggandes mesta tiden av lördagen. Att vara förkyld nu för tiden är inte detsamma som när jag var förkyld förut. Numera matas jag regelbundet med älggryta och kokt skalad potatis som Per gjort åt mig. Det tog tydligen flera timmar att puttra ihop. Men inte blir jag gladare för det. Nädå. Och jag vill minsann inte vara ensam att lida. Det borde andra också göra. Och min lilla häst. Hur ska han klara sig utan mig? Hur ska det gå? Va? Det finns ingen glädje och lycka i livet längre. Allt kommer att sluta med katastrof. Man behöver bara slå på nyheterna. Människor som springer omkring och dödar varandra och har sig. Och nu bytte dom rantandet och dödandet från Syrien till Paris. Det finns ingen konstruktiv kraft bakom en förkylning. Det finns ingen konstruktiv kraft med att döda varandra heller men ibland orkar man inte se den stora bilden och zoomar hellre in till Avdelningen Snytpapper. Jag kan inte komma på något bättre att göra än ligga under en f

Efter gårdagens utbrott när jag skulle träna backning, så hade jag ganska låga förväntningar på Galishimo. Övningen var ju ny och jag har inte krävt att han ska backa så kontrollerat förut som nu. Men Galishimo hade sovit på saken och förmodligen finulat lite för sig själv under frukosten, för idag gick det betydligt bättre. Inga utbrott och mer tygelkontakt än innan. Han är så ambitiös, det får vara värt lite snedtändningar när han inte förstår vad jag vill. Här är förresten i filmsnutt från i helgen då vi började träna på att backa. Ja ni ser ju att jag inte hade tygelkontakt och då var det lite svårt att kontrollera honom. Å andra sidan så vill jag inte kräva allt av honom på en gång. Först räcker det med att han backar. Men det här får vi ju bättre ordning på!    

"Okej. Hänger du med Galishimo?" "Jajjemen!" "Nu blir det svårare. Är du redo?!" "Absolut!" "Okej. Steg ett är att du ska sänka huvudet när jag vibrerar lite med tygeln. Det kan du redan." "Japp! Skitenkelt." "Okej. Steg två är att du ska stanna när jag kramar tygeln och lutar mig lite bakåt. Det kan du." "Piece of cake. Skitenkelt." "Ja. Nu ska jag alltså krama tygeln och även krama med benet." "Eh... backa? Det är det du vill?" "Ja, fast nu höjer du huvudet så nu vibrerar jag lite med tygeln men driver ändå." "Men då ska vi ju framåt?" "Nej. Bakåt." "Sidvärtes?" "Nej. Bakåt." "Men förihelvete. Bestäm dig någon gång. Nu driver du ju!!!" "Bakåt." "Men du kramar ju inte tygeln du vibrerar med den..." "För att du ska sänka huvudet och gå bakåt." "Men då skulle du ju krama tygeln."