Livet är förändring

Den här lilla spjuvern borde nog få sig en veckas vila innan han sliter ihjäl sig. Förutom att han tog i som sjutton så kändes han lite smått spak. Jag tror det kan vara underlaget, så nu ska jag promenera med honom ett tag för säkerhets skull. Och Galishimo tackade fotografen på det bästa sätt han kunde... Det är en hel del busande när de där killarna är med varandra...

P har ju verkligen luskat ut vägen till hjärtat. Den går ju genom araben. När de börjar tramsa med varandra går det inte låta bli att le. Igår bjöd hans vänner oss på fest och idag har jag hjälpt honom med de sista möblerna som skulle flyttas. Jag tog balkongmöblerna och rensade kylen och pantade burkar. Nu är hans gamla lägenhet ekande tom, och han bor numera bara tio husnummer ifrån mig, det känns helt perfekt. Galishimo får vila idag. Säger vi. Egentligen är det jag som behöver vila men jag kan ju projicera vilandet på hästen. Det blir ju inte helt fel det heller. Men snart så är vi igång igen!

Jag försöker jobba mer med min sits och attityd nu. Galishimo är ju en riktigt duktig bad-ass-arabhäst som alltid gör sitt bästa, så nu finns det ju faktiskt tid och möjlighet att jobba med sitsen. Han kan helt enkelt sköta sig själv utan korrigeringar från mig. Särskilt i galoppen. Det här var tyvärr det bästa jag kunde uppnå i lördags. Jag trodde jag satt som en prinsessa men enligt bilder och videor såg jag ut exakt som jag alltid brukar se ut. Kameran ljuger inte. Jag ser som vanligt lite vilsen och osäker ut. Tränaren sa ju senast att jag verkligen inte bara behöver jobba med min sits, utan även med min attityd, och att det hänger ihop. Om jag känner mig vilsen så syns det på sitsen. "You need to toughen up. You have done a good work and you have to sit in the saddle as you were proud of yourself, its about riding with attitude!" Ja... det är ju lättare sagt än gjort...

I fredags så tog jag mig en riktig fegistur med Galishimo. Livet kan inte alltid vara en kamp mot ridrädslan och att ständigt vara utanför sin komfortzon. Så i fredags var det äkta mysridning. Jag tog ut Galishimo i skritt. P följde med till fots som vår manliga eskort. Och så skrittade vi på i solnedgången, på lösa tyglar. Galishimo fick ta sin trygga position bakom tvåbeningen. Sedan satte jag inga fler krav än så. Det första jag blev det minsta osäker sade jag bara till P att jag ville ha "tygel-eskort" och då tog han bara tag i en tygel och ledde mig och Galishimo genom vad det nu var som kändes läskigt. Buskar. Pinnar. Får. En fotbollsmatch. En traktor. En plastbalsmaskin. Och så knallade vi bara på. JA, jag vet att jag kan pressa mig till en ordentlig galopptur på egen hand numera, men ibland kan man tillåta sig att ta det lugnt. Ta hjälp. Erkänna att det kan vara jobbigt ibland och att man bara vill mysa runt någon gång. Slippa pressa sig själv. Och sommarkvällen

Nu när det var löningsdag och allt, så slant jag med kortet igen. Råkade som av en händelse beställa DENNA väst och tröja att ha under västen. Som av en slump var det plaggen jag förtvivlat släppte greppet om under vansinnes-shoppingen på Hööks förra helgen. Men nu är det färdigshoppat på ett bra tag. Men i och med att jag köpte in alla ridkläder och all utrustning för fyra år sedan, när jag köpte Galishimo, så är det ju inte så konstigt att allt blir utslitet och nött ungefär samtidigt, också.. Det är väl en bra ursäkt? Det är det väl?

Så här såg vi ut våren 2014, jag och Galishimo. Jag fick köpa en sadel för 800 kronor som faktiskt, nu när man tittar i backspegeln, var löjligt prisvärd. Jag hade precis släppt westernsadeln och vågade rida i vanlig sadel. Jag fick ganska mycket kritik för att jag red på för lösa tyglar men jag hade på känn att tygelkontakten skulle bli stabilare tillsammans med förbättrad kondition, styrka och fler tempoväxlingar.   Ett år senare har det hänt saker!  Framför allt tycker jag att han blivit starkare och fått bättre kondition. Han är också bekvämare med bettet och söker sig till det. Vi har inte ridit för någon tränare regelbundet utan mest pillat på för oss själva hemma med vanliga standardövningar. Skritt, trav, galopp, höger, vänster och stopp. Han har blivit longerad i schambon en hel del och även rantat över cavalettibommar.  Det har varit tillräckligt för både mig och Galishimo. Det är bara för oss att kämpa vidare!    .

Galishimo var fantastiskt trevlig även idag. Med en liten förarmiss då jag råkade bli för glad och utropade "Duuuktig!!" med stor entusiasm, gäll röst, och många klappar när han tog en väldigt effektfull vänstergalopp. Då blev han så ambitiös när han skulle göra samma övning vid samma plats, att han höll på att slänga av mig i ren entusiasm. En helt klart överdrivet "effektfull" vänstergalopp skulle jag vilja kortfatta det, som... Så nu har jag övergått till att sänka rösten lite och säga: "Braaa..." ungefär med samma tonläge som en sömnig men nöjd karl i övre medelåldern. Så jag inte ger honom fel energi. Och  tränaren som vi red för i somras har hört av sig flera gånger och bett mig skriva upp mig på fler kurser. När varje kurs blivit fullbokad har han hört av sig och beklagat att jag inte skrivit upp mig. Nu skrev han även idag att han verkligen ville se oss igen och att han "älskade den lilla araben" så... nu gör vi ett försök igen