Längtar efter hund
Jag vet inte om jag klarar mig utan hund. Det har blivit så ensamt. Terven har varit borta i ett halvår och jag trodde jag skulle klara hundlösheten bättre än vad jag gjort. Jag tänkte ofta på att det skulle bli lite lättare utan hund, jag tänkte på allt hundhår som behövde städas och hur det lätt luktade hund hemma och hur orolig jag var över henne, och alla promenader som jag gick med henne på, vare sig jag ville eller inte. Men det känns helt fel utan henne. Helt fel utan hund. Lägenheten är tom och död och livlös som en kartong. Det blir inga promenader. Jag sitter alldeles för mycket hemma. Och smådeppar. Först ville jag ha en liten hund, som jag kunde ta hand om, men nu tänker jag åter på en stor hund som kan ge mig skydd. En stor hund som jag kan gå ut med sent på kvällarna utan att oroa mig. En stor hund jag kanske kan gå ut och sova i tält med, som jag gjorde förut, för flera år sedan. Och åka skidor med. Det gjorde jag när jag var liten, vi hade ju draghundar när jag växte