Livet är förändring

Jag susade runt lite på sociala medier och råkade halka in på det här med "fake friends". Jag tycker diskussionerna var mycket intressanta. Jag känner igen det inom ridsporten, på facebook och inom arbetskulturen, och tycker att det är viktigt att tänka på. - En falsk vän är en vän som har ett ambivalent förhållande till dig. Det är en vän som gillar dig men även ogillar dig. Det kan vara att vännen är snäll ibland, och sedan kanske säger ett skämt eller antyder något som får dig förvirrad. "Var det där ett skämt, eller?" - En falsk vän är svårare att känna igen än en ovän eftersom en falsk vän kan ringa, höra av sig, och ta initiativ till att umgås. - En ovän eller en energitjuv är lättare för dig att ta avstånd ifrån än en falsk vän, eftersom en ovän väcker starkare känslor av olust. Det är lättare för dig att säga "Tack, men nej tack!" om en ovän vill dig något. - En falsk vän kan i stället väcka förvirring . Du får svårare att reda ut i tanke...

Jag har fått Helgskröppelsjukan. Det var Björn som noggrannt analyserade mitt gnäll av dagen och kom fram till att jag hade diagnosen helgskröppelsjukan. När man jobbat hårt under veckan och inte återhämtat sig och så får man influensaliknande symtom så snart man slappnar av. Fast man hinner inte återhämta sig riktigt , eftersom man kör på igen när jobbet är igång, och så blir man dålig igen på nästkommande helg också. Helgskröppelsjukan. Botemedlet är kladdkakemuffins men eftersom bagaren (Björn) också fått helgskröppelsjukan så blir det ingen räddning. Vi sitter i vardera ände av stan och skickar meddelanden till varandra om hur skröppliga vi känner oss, i stället. Jag har i alla fall, under stånk, gnäll och stön, städat, bytt sängkläder, handlat, tvättat, vikt kläder, dammsugit och köpt lite fler doftljus, så man kan ligga ensam och vara skröpplig med stil i kväll. Ett litet problem är bara att jag får kväljningar av lukter just i helgen, så jag blir illamående av både doftl...

Jag trodde att jag var smart i lördags när jag och Elin skottade fram hästtransporten i snön. Jag kom nämligen på att finkan måste besiktas, och att det vore klokt att boka in en besiktning så snart som möjligt, så jag skulle slippa skotta fram transporten under skrik och panik denna vinter. Transporten stod så fint framme där i lördags, avskottad och avsopad, och även i onsdags när testpiloten skulle rida Galishimo i ridhuset, så fick transporten sig blott en lätt avborstning innan den var redo att köras.  Därför bokade jag besiktning av transporten idag, fredag, klockan 07.00, så jag inte skulle komma för sent till jobbet. Vad som hände igår kväll : Två decimeter snö föll. Vad som hände i natt : lite regn föll på snön som fallit, och fuktade upp snön. Vad det resulterade till : Två decimeter väldigt, väldigt tung snö. Jag klev upp klockan 05.00 i min lilla etta och tittade ut över bostadsområdets mörker och snö, och drog en suck. Det såg slirig...

Sådärja! Nu har jag fått en nyckel till ridhuset så att jag slipper valsa runt omvägar för att komma in i det. Samma nyckel går till en gästbox, så jag inte längre är beroende av den lilla spiltan utanför ridhuset, där de även ibland har hindermaterial. Vilken lyx! Allt verkar så fint och välskött här. Jag börjar fundera lite över nästa år och tror att jag under 2018 bara ska mysa runt, åka på lite kurser, och pilla på med Galishimo i allsköns ro. Jag hoppas jag får med mig Elin någon gång ibland och att jag får med mig mamma och Björn lite då och då. Jag funderar på att enbart hålla mig till tränaren Anna Baker då hon i särklass varit bäst för mig och Galishimo av de fyra tränare jag haft hittills. Sedan tänker jag fortsätta pilla på med våra uteritter. 2018 ska jag pilla mer än prestera. Det har även varit lite kämpigt med transportträningen detta år, och jag har ju varit sjuk en hel del, så nästa år tänker jag bara njuta av våra nya rutiner. Eventuellt börjar jag spara peng...

Idag fick Galishimo springa fint för en riktigt duktig ryttare för andra gången. Jag och Elin packade glatt in honom i transporten och åkte till ridhuset för att beskåda honom när han blir riden av ett proffs. Det var årets 21:a tur till ridhuset. Galishimo var inte skakis denna gång utan tittade bara uppgivet på mig som om han sade: "Igen? Du skämtar alltså inte... Jahopp..." Galishimo fick betydligt högre krav på sig, och kämpade på som sjutton under ridningen, och jag var riktigt nöjd över att se honom ligga i. Till hans fördel var att han var mjuk och följsam, och svarade bra på alla hjälper, enligt ryttaren. Till hans nackdel så var han osäker och spänd periodvis.   Men jag tycker ändå han är mindre osäker och mindre spänd än vad han varit tidigare. Kanske inte just idag då. Men i det stora hela. Vi har ju använt transporten massor, ridit på kurser och mött travhest och åkt skidor med honom. Han är på gång!

I söndags var Elin också sugen på upptåg, och hennes övriga bekantskapskrets fortsätter undvika henne på grund av kräksjuka, så vi åkte till stallet tidigt på morgonen. Jag tog på mig skidorna och hon red Galishimo. Från början var Galishimo skeptisk över skidorna, men när jag väl tagit på mig dem, och han fick springa efter oss en stund, så gick det genast bättre. Vädret kunde inte bli bättre. Bara någon ynka minusgrad som höll snön i toppskick för både skidor och ridning. Galishimo hade tappat en sko på höger fram men vi hade sådan tur att underlaget bjöd honom på fäste... och mig på glid.   Så här snygga var dom tillsammans idag! Supersnygga! Galishimo har ju även gått ned i vikt nu och det blev verkligen ett lyft för honom. Nu hoppas vi han fortsätter vara smal en liten stund till.   Elin hade min hjälmkamera och jag bad henne filma lite av ridturen. När jag sedan tittade på filmen så började jag skratta. Elin är alltid så glad och positiv och pratar så ...

Jag och Galishimo kämpar på! Denna gång kom vi oss iväg tack vare Elin! Hon har varit kräksjuk i ett par dagar och ville ut och aktivera sig nu när hon började känna sig lite bättre. Jag var den enda modig nog att vilja hänga med henne trots denna mindre mysiga åkomma. Vi får se om det kommer något magsjukeinlägg från mig längre fram eller om jag överlevde. Det blev ett litet projekt att skotta fram transporten, men är man två så tar det inte lika lång tid och är lite trevligare. "Kom ihåg att sopa bort snön på taket också!" påminde stallägaren. "Det kan man få böter för, som 'ej fastsurrad last'!" lade hon till. Det förstår man ju, man vill inte ligga bakom en transport som släpper av sig ett lager is och snö på vindrutan när man kör 80 km/h. Värt att komma ihåg! Sedan fick vi peta in överladdad arabhäst i transporten. Han såg mäkta förskräckt och gravt chockad ut och stod och skakade som vanligt, och såg ut som han skulle explodera som en kinapuff...