Trevligaste lillskorven!

Jag hade inte tänkt rida idag, men Angelika ville låna min bil och transport för att övningsköra inför utökat B-körkort, så jag åkte till stallet i alla fall. Jag var mycket varmt klädd eftersom det blåste och regnade. När vi skulle åka kom Ebba och satte sig i bilen och åkte med oss. Hur roligt som helst med tre personer i en bil när en backtränar. Det är ju just detta med att backa runt hörn och räta ut transporten sedan som är lite krångligt och kräver lite träning. Eftersom man kan köra både min bil och transport på vanligt B-körkort, så är det en bra kombination att träna med.

"Nu är du nästan där! Räta ut transporten nu!" utbrast jag till Angelika som körde.
"Men låt henne få tänka själv! Var tyst!" sade Ebba till mig.
"Jag kan hantera att Katarina pratar." sade Angelika.
"Jag är bara engagerad... Vänd dig inte om! Uppkörningssläpet är så stort så du kommer inte att se något av av att vända dig om!" hojtade jag.
"Tyst Katarina, Angelika kan backa utan dig." sade Ebba.
"Ni får prata hur mycket ni vill jag kan koncentrera mig ändå." sade Angelika.
"NU ÄR DU NÄSTAN I MÅL!" utbrast jag igen.

...och så fortsatte det. I en timme ungefär.

Gammal bild men samma ekipage

Det hela slutade med att Angelika backade runt väldigt många hörn och rätade ut transporten väldigt många gånger. Ibland ivrigt påhejad av mig. Ibland försökte jag lägga band på mig. Det ligger kanske för nära min egen träning från i våras, för att jag inte ska bli lite väl engagerad. Men det gick i alla fall bra och när vi var färdiga och tillbaka på stallplanen, så sprack solen fram mellan de tunga molnen.

Jag passade på att hämta in Galishimo när det äntligen var ett uppehåll och bestämde mig för att rida honom lite på ridbanan i kvällssolen. Ofta väljer jag max tre saker att träna på, för om jag tränar på ALLT bryter jag ihop. Så nu tränade jag på vänstergaloppen. Jag måste skjuta fram vänster höft och dra bak vänster ben och släppa fram honom så han kan balansera sig bättre. Inte börja knipa med vänster ben om jag märker att han drar ihop sig. Då slutar det bara med att vi båda drar ihop oss. Det blir inte vackert någonstans utan mest skitnödigt.

Övningen gick långt över förväntan. Vi gjorde lite öppna igen i vänster galopp och för första gången kände jag verkligen att han orkade hålla öppnan i en bra takt, utan att jag behövde driva eller hålla ihop honom. Jag kunde slappna av och åka med. Han blir starkare! Så kul!

                                       

Gammal bild men samma sköna ridkänsla... 

Nästa mål att jobba med är högersidan. Det är ju den mjuka lättridna sidan som jag råkat slarva att träna upp eftersom vänstersidan varit den svåra, och därmed den sida jag fixerat mig lite på. Så nästa pass måste jag öva lite mer öppna i höger galopp, och få med mig honom bra även i det lättridna varvet. Så han inte blir för lång och låg och faller isär.

Men det borde vara piece of cake, det svåraste är ju gjort!