Sjuk igen
Vilken vidrig sjuka jag haft. Jag hade precis börjat träna och kände mig helt symtomfri men lördagkväll och söndagväll har inte varit helt symtomfria, tyvärr. Huvudvärk, trötthet och tandvärk i typ hela käkarna. Det känns verkligen som mitt immunförsvar gått bananas och kör lite hittepå-angrepp här och var. Som om typ alla andra har väldrillade försvarsstyrkor i sina kroppar, och jag har några desertörer och spridda lägereldar här och var och jättedålig kommunikation mellan de olika grupperna. Några immunförsvars-soldater undrar om vi är i krig fortfarande och andra har släppt försvarlinjerna och dansar på TikTok i stället.
Ingen organisk centralstation i hjärnkontoret vet hur det ser ut med min kroppshälsa, och jag slår vad om att vilda diskussioner förs med mitt immunförsvar. Har jag virus eller inte? Är detta en nervtråd eller en fiende? Ska den där käken ligga sådär mitt i ansiktet eller behöver vi inflammera den? Den där muskeln ser suspekt ut. Kan vi angripa något annat och se vad som händer? Helt okontrollerat med andra ord.
Jag har dock testat mina blodvärden för om det är någon pågående infektion i kroppen och de proverna var rena, så jag har förmodligen inget som smittar. Utan bara ett... överaktivt och totalt oorganiserat immunförsvar.
Nåja, huvudsaken är att jag orkar jobba i morgon. Har många upplägg som möjliggör för mig att jobba hemifrån, som tur är!
Mamma, vars fantastiska immunförsvar är länge känt som immunförsvarsvärldens Top Gun, har kommit för första gången på riktigt länge, och ridit Galishimo. Hon börjar bli så duktig! Galishimo var lite trippig och väldigt glad med överskottsenergi så mamma gjorde det bra som tog kontrollen över honom och red. Det märks att hon är ganska trygg i sadeln nu. Det sker framsteg varje gång. De travade mer än vad de gjort förut och även där märker jag på Galishimo att hon inte skumpar eller stör honom så mycket, för han bjöd fint i traven, och spexade. Han kunde ha spexat mindre. Min mamma är över 60 och försöker lära sig trava. Men de verkar trivas och jag har oftast ett grimskaft som säkerhet när hon rider. Hon fick ställa sig lite i stigbyglarna i skritt så snart tänkte jag introducera lättridning för henne.
Sedan så blev jag även fotograferad av mamma. Det finns fler fantastiska bilder än här nedan men denna är en stor favorit.
Jag har även ridit i ridhuset, men blev rädd, osäker och gnällig. Både på mig och hästen. Varför galopperar jag inte friskt rakt fram på en långsida? Varför DRIVER jag inte mer?! Nog tål Galishimo lite mer press än så här? Tänkte jag.
Faktiskt så kom svaret redan när jag hade suttit av Galishimo och skrittade med honom efter fyrkantsspåret. Jag hade lossat några hål på sadelgjorden och ledde honom på långa tyglar. Det brukar bli en fin och lugna avslutning på träningspasset på det viset.
Galishimo fick dock för sig att väggen attackerade honom och flög i luften, sparkade till väggen rejält med en riktigt smäll, och satte sedan av i galopp i en cirkel runt mig. Han skrämde till och med Anna och Pride.
"Vad hände?!" frågade Anna och Björn förvånat.
"Ehh.. han blev rädd för väggen igen..." ursäktade jag honom.
Och tillade lite tyst för mig själv:
"Det var kanske därför jag inte riktigt kände för att öka galoppen på långsidan...."
.
Ingen organisk centralstation i hjärnkontoret vet hur det ser ut med min kroppshälsa, och jag slår vad om att vilda diskussioner förs med mitt immunförsvar. Har jag virus eller inte? Är detta en nervtråd eller en fiende? Ska den där käken ligga sådär mitt i ansiktet eller behöver vi inflammera den? Den där muskeln ser suspekt ut. Kan vi angripa något annat och se vad som händer? Helt okontrollerat med andra ord.
Jag har dock testat mina blodvärden för om det är någon pågående infektion i kroppen och de proverna var rena, så jag har förmodligen inget som smittar. Utan bara ett... överaktivt och totalt oorganiserat immunförsvar.
Nåja, huvudsaken är att jag orkar jobba i morgon. Har många upplägg som möjliggör för mig att jobba hemifrån, som tur är!
Mamma, vars fantastiska immunförsvar är länge känt som immunförsvarsvärldens Top Gun, har kommit för första gången på riktigt länge, och ridit Galishimo. Hon börjar bli så duktig! Galishimo var lite trippig och väldigt glad med överskottsenergi så mamma gjorde det bra som tog kontrollen över honom och red. Det märks att hon är ganska trygg i sadeln nu. Det sker framsteg varje gång. De travade mer än vad de gjort förut och även där märker jag på Galishimo att hon inte skumpar eller stör honom så mycket, för han bjöd fint i traven, och spexade. Han kunde ha spexat mindre. Min mamma är över 60 och försöker lära sig trava. Men de verkar trivas och jag har oftast ett grimskaft som säkerhet när hon rider. Hon fick ställa sig lite i stigbyglarna i skritt så snart tänkte jag introducera lättridning för henne.
Sedan så blev jag även fotograferad av mamma. Det finns fler fantastiska bilder än här nedan men denna är en stor favorit.
Jag har även ridit i ridhuset, men blev rädd, osäker och gnällig. Både på mig och hästen. Varför galopperar jag inte friskt rakt fram på en långsida? Varför DRIVER jag inte mer?! Nog tål Galishimo lite mer press än så här? Tänkte jag.
Faktiskt så kom svaret redan när jag hade suttit av Galishimo och skrittade med honom efter fyrkantsspåret. Jag hade lossat några hål på sadelgjorden och ledde honom på långa tyglar. Det brukar bli en fin och lugna avslutning på träningspasset på det viset.
Galishimo fick dock för sig att väggen attackerade honom och flög i luften, sparkade till väggen rejält med en riktigt smäll, och satte sedan av i galopp i en cirkel runt mig. Han skrämde till och med Anna och Pride.
"Vad hände?!" frågade Anna och Björn förvånat.
"Ehh.. han blev rädd för väggen igen..." ursäktade jag honom.
Och tillade lite tyst för mig själv:
"Det var kanske därför jag inte riktigt kände för att öka galoppen på långsidan...."
.
Kommentarer
Skicka en kommentar