Livet är förändring

I tisdags hade jag semester och följde Sara och hästen Juan på en liten vintertur. Galishimo hade fått en "köldknäpp" och sedermera blivit köldknäpp. Så han skyggade för en massa saker som som han inte brukar skygga för alls. Både jag och Galishimo fick hjärtat i halsgropen när vi hörde ett tydligt knak i skogen. "Det där var ingen fara. Det var bara ett rådjur." sa Sara och Juan. "ETT RÅDJUR?!" sa jag. "EN VILD BEST?!" sa Galishimo. "Ja. Ett rådjur. Inte farligare än en älg eller annat vilt." förtydligade Sara. Juan suckade. "ÄLG?! VEM SA ÄLG?! VART?!" sa Galishimo. "Nu tar vi det lugnt! Nu tar vi det jävligt lugnt!" sa jag med min tunga andning och osäkra röst. Juan tittade på oss och suckade. Sedan skulle jag prova galoppera lite. Galishimo gjorde en pytteliten glädjebock. Jag kollade på videon nu under bloggen och kunde inte låta bli att le. Till och med när han bockar har han öronen glatt spetsade r...

Nu jäklars! Jag börjar både prata och skriva på bredare och bredare norrländska, har jag märkt. De åtta åren i södra Sverige blir mer och mer avlägsna, som det känns. Hur som helst så har jag ändrat upplägget på löpträningen nu. Jag ska byta ut några korta och intensiva pass till några längre och långsammare pass, och se om denna justering påverkar allmänkonditionen. Med nya upplägget så kommer träningen att ökas från 15 kilometer i veckan till 20 kilometer i veckan. Hoppas att kroppen fixar en så hög ökning av sammanlagd träning utan ledproblem, men jag har ju klarat mig hela året från skador nu under uppstarten. Så jag får prova och sedan känna efter! Samtidigt som jag joggade på löpbandet så lyssnade jag på ljudboken "Hjärnstark" som just tar upp konditionsträningens positiva effekter på hjärnan. Löpning har visat sig ha positiva effekter mot depression, ADHD, och demens. Konditionsträning förbättrar även märkbart människors förmåga till fokus, förmåga att känna ...

I helgen har jag varit ute och joggat med Galishimo. Han tycker även i år att snön är väldigt spännande, men vi tuffar på och jag rider honom tills han blir för spänd, då kliver jag av, och jag orkar inte göra något märkvärdigt över det. Han är ju jättetrevlig att promenera med också. Men det blir faktiskt små framsteg hela tiden. Som igår när vi träffade på häst och vagn. I vanliga fall brukar Galishimo bli väldigt nervös och vilja vända hem, när de kommer rakt mot oss. Då brukar jag behöva kliva av, och Galishimo brukar förvandlas till en jätteliten bäbis och ängsligt och med stora ögon gå efter mig, så nära att skorna nästan tar i mina hälar, när vi passerar. Men inte idag! Då gick det sitta kvar i sadeln! Madde som körde vagnen, kände igen oss på långt håll och stannade långt efter vägkanten, i mycket god tid. Då gick det jättebra för den lilla prinsen på ärten att passera! Tack Madde! Nu ska jag prova att longera Galishimo ordentligt innan uteritterna, jag är ärligt talat s...

Konditionsträningen går verkligen bra! Det blir inga märkvärdiga framsteg alls, men jag har tränat tre dagar i veckan som tänkt, nu under hela november. Ibland tränar jag ute i min fantastiska löparutrustning som inte lämnar något mer att önska (Haglöfsjackan! Icebugs! Pannlampa!) och ibland tränar jag i värmen på gymet. Jag går dock upp i vikt just nu men vågar inte lägga om kosten och begränsa mig nu när träningen går så bra. Det var inte roligt att ligga utslagen under semestern i somras, kan jag lova! Lite extra vaddering nu under vintern dör jag inte av! Första december händer ju något jag längtat efter; då öppnar Lejonströmsbron, som har varit avstängd i sex månader. Bron ligger bara några hundra meter från min lägenhet och när den öppnar upp så får jag lättare tillgång till bättre motionsslingor här. Sedan är det ju dags att fråga sig om jag kan öka på träningen lite mer. Jag springer ju 15 km i veckan och borde kunna öka lite till nu när kroppen haft sitt "invänj...

Man kan även köpa en bearded collie-valp för 13.000 kronor! Det upptäckte jag idag på Blocket! Visste ni att jag tingade en bearded collie valp när jag var 20 och letade hundvalpar i december 2000? Jag tror jag döpte hunden till Mysan eller något. Jag ringde dock någon vecka senare och avbokade hundköpet. Jag blev lite avskräckt av två skäl, det ena skälet var att det var min kloka pappa som stod för allt i hundköpet, han har ju väldigt bra hundkännedom, och han hade helt rätt i att en bearded collie hade passat mig jättebra. Men jag tror det blev någon slags försenad tonårsrevolt där jag verkligen ville känna att jag valde min egen hund själv. Och det förstår jag. Man vill läsa på, och känna, att det verkligen är ens eget val när man har hund, trots att en sådan hund faktiskt var väldigt mitt i prick. Det andra skälet var att jag då upplevde tikens päls som väldigt flottig och stripig när jag hälsade på uppfödaren och tittade på valparna. Och så är det ju när man är en nybliven...

Åh, jag blev supersugen på en "hopphäst lämplig för dressyr" som fanns på hästnet. Ettåriga Zemiro har inga problem med att att varken vara avskild från flocken, eller lastas i transport. Zemiro kostar 70.000 kronor och skulle mycket väl kunna bli en otroligt trevlig hobbyhäst och tävlingshäst! Problemet är väl kanske inte det ekonomiska, utan det praktiska. År 2019 när det är dags att rida in Zemiro kommer Galishimo vara 10 år och kanske sitt allra bästa jag. Om två år är Galishimo ännu bättre miljötränad och vi skulle kanske äntligen kunna komma oss iväg på lätta tävlingar. Fortsätter uteritterna utvecklas så är det mycket möjligt att Galishimo är en himla fin uterittshäst om två år också. En sån där man (nästan) kan sticka ut på med lösa tyglar och (nästan) bara njuta på (nästan). Han BLIR ju tryggare och tryggare! Om vi säger att Zemiro blir en pigg och glad femåring 2021 som behöver motioneras fem dagar i veckan, så är Galishimo förmodligen en glad och pigg 1...

Jag hade ett hembesök just innan lunch, lite utanför staden på fredagen, så det passade att ta lunch ensam på Solbackens köpcenter efter hembesöket. Jag fick fundera länge över varför det var så knökfullt med människor ute idag, innan jag insåg att det var black friday. Ensamma luncher går ganska snabbt, trots bra läsning och full mobilupptäckning, så jag hann även titta i lite affärer. Då fann jag dessa skor, och det sade bara klick. Eller det sade väl, vid närmare eftertanke, "pip" som det ibland låter när köpet har blivit godkänt i den lilla kortmodulen. Det sade bara pip. Sedan var köpet klart.

Jag har ju lämnat cellprover i tid och otid, för livmoderhalscancer, de senaste åren. Resultaten är aldrig snygga och jag har alltid olika grader av cellförändringar av olika allvarlighetsgrad, de senaste sex åren. Det är alltid mellan 6-12 månaders intervall mellan testerna för mig. I höstas så var det tydligen värre än vanligt, så jag blev kallad på en lite mer djupgående undersökning då man skulle plocka bort en liten bit av livmoderhalsen för analys, och så skulle man göra ett ultraljud och leta efter tumörer. Sådant känns aldrig roligt, det gör bara inte det. Hur som helst, så blev det en otroligt positiv vändning av måndagens besök. Läkaren konstaterade att de inte var värt att plocka bort någon liten del av livmodern för analys, för allt såg så fint och bra ut! Vilken glädje. "Nämen det är ser ju jättefint ut. Friskt, rosa och slätt. Jag kan inte ta ett prov av det här...." sa läkaren förvånat, och jag jublade. Sedan gjorde de ultraljud och rotade runt lite på div...

Jag och Galishimos 19:de utflykt, detta år! Det ni! Vi blir bara bättre och bättre på att chilla på våra utflykter och inte jaga upp oss så mycket.Vi hade Björn med oss och han var ett alldeles ypperligt stöd. Frontdörren på transporten hade dock frusit ihop så han fick lastas utan att luckan framme var öppen. Det gick bra det med. Galishimo skakade som sjutton innan avresan, som han brukar, men var i övrigt trevlig och lydig. Det var samma tränare från Stockholm som jag hade förut och som har stöttat mig massor när jag varit betydligt med osäker på Galishimo, men idag var varken jag eller Galishimo på tårna. Vi var i det gamla ridhuset, där jag bara ridit en gång förut,  för sju månader sedan , men Galishimo skötte sig strålande! Jag kände mig trygg och lugn på honom och då tar man verkligen till sig övningarna mycket bättre. Det var inga som helst tveksamheter från Galishimos sida om väggar och prylar som placerats efter ridväggarna heller. Vilken lättnad för mig! Träna...

I tisdags lyckades jag med att ta mig till ridhuset ensam, med Galishimo. Det var första gången jag åkte iväg helt ensam med honom. Sjutton gånger har andra stalltjejer, samt mina nära och kära, tålmodigt följt med som moraliskt stöd åt mig och Galishimo. Men nu börjar det bli dags att breda ut vingarna och fixa biffen själv. 18:de gången gillt! Det har ju gått problemfritt hela året, trots att Galishimo blir ganska stressad, men rutinerna sitter ju bättre och bättre och Galishimo är jättefin på att samarbeta och vänta under tiden jag ordnar med bakbom och annat. Visserligen står han och skakar numera, eftersom han är laddad att åka. Hela transporten vibrerar när hans stora lårmuskler vibrerar, men han står snällt och kan även ta en liten tugga godis och mumsa på inför avfärd. Han matvägrade ju ett tag eftersom han var fokuserad på uppgiften att stå stilla och inte få panik. Eller vad han nu fokuserade på. Ingen vet vad den där hästen fokuserar på ibland. Det är det som är det sö...

Jag råkade somna lite för tidigt igår och vaknade klockan 04.00 i morse. Redo för äventyr! Jag grundade med lite ugnspannkaka med sylt och tog sedan en 7 kilometers joggingrunda med mina icebugs. Det var -5 grader och isen knastrade verkligen under skorna. Jag märker att luftstrupen drar ihop sig lite av kylan så jag höll ned på tempot. Där lufsade jag runt med en bra ljudbok och tyckte livet var skönt. Skellefteå var lugnt och fint och nästan vare sig människor eller trafik i omlopp. Superhärligt. Snart öppnar dessutom Lejonströmsbron igen och då behöver jag inte springa in till stan och vända hem igen, utan kan springa en runda där jag följer vattnet, i stället. Bron har varit avstängd sedan augusti men ska tydligen öppna den första december. Skönt att vara frisk och underbart att jag kan jogga bättre och bättre, för varje månad!

Idag tog jag Galishimo till ridhuset igen. Det var utflykt numero 17 detta år! Jag fick hjälp av Elin. Det börjar kännas ganska bra nu. Jag känner att jag inte behöver så mycket hjälp längre. Förut så bad jag ofta om hjälp i stil med: "Kan du gå till framluckan och ge Galishimo lite godis under tiden jag stänger bakbomen?" eller "Kan du stå bakom oss, vid rampen, och prata med honom så han känner sig trygg när han backar ut?" men nu klarar jag mer och mer ensam. Idag när Elin hängde med så fick hon mest anvisningar i stil med: "Kan du bara hänga med här?" vilket mest betyder att det är skönt att inte vara ensam när jag gör momenten som lastningen innebär. Och för att Elin är ett fenomenalt trevligt sällskap att ha med sig. Vi tog och longerade Galishimo ordentligt innan jag skulle börja rida. Det gjorde vi för att jag skulle slippa känna att han hade överskottsenergi och att jag skulle slippa få ont i magen över det. Han fick galoppera på ridbanan län...

Det blev en rejäl fördröjning med utomhuslöpningen i samband med att jag blev sjuk. Veckan innan jag blev sjuk kände jag att något var på tok och slutade träna, sedan var jag sjuk en vecka och efter detta började jag försiktigt om att springa igen. Jag har sprungit två pass på löpband sedan dess för att kunna kliva av bandet ifall jag blir yr eller dålig, och passen har varit markant sämre än innan. I går var jag dock lite piggare och tänkte att jag kunde ta 7-kilometers rundan in till stan och tillbaka igen. Det är med stor glädje jag tar på mig löparkläderna nu. Jag har ju nytt underställ, haglöfsjackan, bra hörlurar, bra pannlampa och nu riktigt bra skor som naglar fast sig på isen. Köpte också nya vanliga billiga bomullsvantar för 10 kronor och det var precis vad jag behövde. Hela löparutrustningen som jag köpt i år, inklusive löparbyxor går klart över 6000 kronor sammantaget. Sedan slog jag på Keplers bok "Kaninjägaren" och tuffade på i långsam takt. Det känns fortfa...

November månads inköp bestod av två goda ting. Det ena var en riskokare med ångfunktion, vilket jag redan efter några dagar nu insett är en hit. Jag som hatar att laga mat och som alltid vill hitta genvägar blev överlycklig när jag insåg hur enkel denna var. Den fanns på Elon för 400 kronor. Jag har kokat ris, samt ångkokat broccoli och selleri i den! Piece of cake! Fast utan cake. Det andra mycket eftertraktade inköpet var ett underställ. Jag köpte ett underställ av märket Everest, på Stadium för ca 300 kronor. Den har blivit som ett extra skinn för mig. Jag sover gärna i den också eftersom jag hatar att frysa när jag ska kliva upp på morgonen. Jag måste förmodligen köpa fler underställ. Minst två par till. MINST. Måste ju ha något snyggt underställ under vinteroverallen också när jag rider. Man vet aldrig vem som ser vad jag har under ridoverallen. Akutpersonalen, till exempel.

Nu står det longering på schemat. For ever and ever. Runt i cirklar. Galishimo är... milt uttryckt väl longerad genom åren. Och den där chambonen har följt med sedan bäbistiden. Han vet precis hur han ska gå och joggar glatt på. Det är underlaget som gör att jag inte vill rida. Underlaget är stenhårt. I hagarna är det däremot både lerigt och stenigt vilket gör att Galishimo står helt stilla i kylan. Och så står han där och laddar energi och är så energisk att han elektriskt spritter i hela kroppen för minsta lilla rörelse. "Men han KAN ha blivit äldre... nu ska jag inte döma honom på förhand!" tänkte jag och sa ytterligare optimistiskt till mig själv i stil med: "Han kanske imponerar! Vi kanske kan skritta ut på en uteritt tillsammans och bara ha det awesome! Det kan hända det med!" tänkte jag. Sagt och gjort. Jag sadlade Galishimo. Jag tränsade Galishimo. Jag ledde ut Galishimo på uppsittningspallen. Jag noterade att Galishimo skakade i hela kroppen och ...

Jag tog Galishimo på hans 16:de utflykt till ridhuset i år. "Det är roligt att du räknar hur många gånger du åker iväg med Galishimo." sa Elin förra veckan. "Egentligen är det bara konstigt. " svarade jag. "Fast roligt. På ett sätt." insisterade Elin. "Fast märkligt på ett annat." konstaterade jag. Det är ju det där med att räkna... jag hade som mål att åka på fem utflykter med Galishimo under 2017. Det är kul att det blivit så många fler gånger än vad jag tänkt. Men det är fortfarande läskigt för mig att köra och Galishimo blir också lite nervös av resan, så då behöver man verkligen stärka sig lite och säga till honom: "Det här har du gjort 15 gånger tidigare i år och det har fungerat utmärkt." och så stärker man sig själv lite. Nu skulle jag dessutom rida för första gången sedan ett lite längre uppehåll av min mansförkylning. Galishimo var överlycklig. Och jättepigg. Och jätteivrig att göra rätt. Och så uppvärmnings-skyggade h...

Jag försökte desperat lösa "tallriksmodellen" utan att gnaga i mig överdrivet med kalla rivna morötter och provade därför att lägga rödbetor i crockpoten. Jag lade in ett kilo där på låg värme i ungefär sju timmar. Sedan ringlade jag salt och honung på dem och lade sedan brieost på dem som smälte över dem. Jag var ytterst skeptisk genom hela tillagningsprocessen. Framför allt när jag lyfte upp äckliga, tunga, "blodiga" bloffar från crockpoten som mest såg ut som blöta likdelar och varken luktade eller smakade något särskilt. Men för att fullfölja projektet så lade jag dem i små salladslådor som tillbehör till maten. Men jäklar vad gott det blev som tillbehör! Mums! Rödbetor blir nu återkommande gäster på min tallrik!

Nu är overallsäsongen här. På ett vis är det ganska skönt att trä på sig ett varmt underställ och overallen från Hööks. Inga sömmar och allt är bara mjukt, lätt och varmt samtidigt som vintern börjar komma med kall luft. Den overallen var nog det första ridplagg jag köpte när jag köpte Galishimo år 2011. Den börjar bli lite sliten på insidan med sömmar som gått upp men den håller nog en säsong till. Sedan lär jag köpa en ny exakt likadan. Här kommer en liten serie på overallen som hängt med sedan start. Man får bara finare och finare häst under sig... Jag får hitta ett matchande chabrak till overallen bara. Om allt går som planerat så fortsätter ju min ekonomi växa till sig, märkbart. Och nästa vinter blir det att utöka ridgarderoben ytterligare. Jag har sedan flera år längtat efter denna ridjacka och ridkjol från Uhip. Det kommer!

Japp. Jag är sjuk igen. Den här gången har jag lyckats hålla mig från att både vara frustrerad eller orolig, utan jag har bestämt mig att göra det bästa av stunden. Sova när jag behöver. Titta på dokumentärer. Somna till dokumentärer. Lita på att denna sjuka inte blir någon långdragen historia. Jag har ätit ovanligt nyttigt hela veckan och slaviskt hållit mig till den beryktade och sällsynta tallriksmodellen, från livsmedelsverket, med en tredjedel sallad, en tredjedel proteinkälla, och en tredjedel kolhydrater. Jag kan säga så här. Jag är inte van att äta en tredjedels tallrik med rotfrukter. Rotfrukter brukar snarare vara en slags garnering för att färgsätta mattallriken. Inte ta upp mattallriken. Jag har gjort en mix av rivna morötter och riven vitkål som jag har placerat på "tredjedelen" denna vecka. Det är fruktansvärt deprimerande att gnaga i sig. Inte blir man mätt heller. Man blir bara full i magen. Inte mätt. Inte sådär mätt som man kan bli av en redig......