Vi förtjänar det här

Galishimo blir bara finare. Det är knappt så att jag hänger med. Trots att jag haft honom i tre år nu så blir jag ändå förvånad över hur han utvecklats och blivit så mild och vänlig. Ibland så blir han ju nervös och uppskruvad, som i fredags när vi red i mörker och dimma och han inte riktigt kunde se varför stona i stohagen var uppspelta. Då blev han liten och rädd och storögd, och jag fick avbryta passet, kliva av honom, och gå med honom genom dimman och visa honom att stona var bara uppspelta för att dom skulle få kvällsmat. Då slappnade han av igen.

Sedan har jag blivit tryggare med uppsittningen. Jag har ju använt pall när jag suttit upp i den engelska sadeln eftersom den känts lite instabil att sitta upp på från marken. Men problemet är ju att Galishimos bakhov ibland tar i uppsittningspallen när han börjar gå, och då blir han överraskad och studsar iväg. Jag har verkligen hatat att sitta upp på honom. Men sedan två veckor tillbaka så har jag slutat använda pallen och sitter upp från marken, oavsett sadel. Det har dels höjt mitt självförtroende, och dels reducerat stress då det inte finns någon pall som han kan slå fötterna i. Uppsittningarna har blivit mycket lugnare för både Galishimo och mig och det blir en mycket bättre start på passet.

Ridningen går också bättre och bättre. Även där blir han mjukare och följsammare.  

Jag blir allt mer tacksam över honom. 
Vi förtjänar det här. 
Vi har ju kämpat.