Börja om från början

så sa Linda i trappuppgången när jag gick till jobbet.
"Börja om från början igen. Du kan ju det här." log hon och menade på Galishimo.

Sagt och gjort.

Jag åkte till stallet och tränade uppsittning på Galishimo. Upp och av några gånger. Han hade lite svårt för det från början men snart kom han in i det. Sedan skrittade vi runt lite. Lite sådär som jag gjorde under några veckor under inridningen förra året. Han var lite rädd för skänklarna (benen) igen. Så vi fick faktiskt börja om. Till slut vandrade han ambitiöst runt, med friska tag i skritt, och frustade lite. Det märks på hela honom att han gillar uppgiften. Han tycker det är spännande, att bli riden igen. Han gjorde sig stor och duktig. Men ingen trav. Vi tar det lugnt nu. Ett steg i taget.

Ingen häst ska bli rädd ikväll.
Ingen ryttare ska bli skadad ikväll.
Idag är vi bara duktiga.

Och mannen jag dejtar känner inte mig, vet ingenting om mig och Galishimo. Han blir förundrad över hela situationen och googlar på "Arabiska Fullblod" för att försöka begripa vad Galishimo är för något. Han följer mig till stallet för att betrakta honom. Han undrar vem det är som har mig i ett så stort grepp att jag är beredd att riskera min hälsa. Jag undrar hur det är för honom att dejta mig. Hur jag ständigt glider iväg i tankarna.
"Det här är en av orsakerna till att jag tycker om dig. Du brinner ju för det här. Är det viktigt för dig så kan jag ju åtminstone försöka förstå vad du pratar om." kan han leende säga.

Då värker det lite i mig. 

Ungefär som om någon tryckte på en värkande muskelknut, för att få den att slappna av.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer