Bryggargatan
Jag blev bjuden på middag igår. Han hade bokat bord på stans finaste restaurang, Bryggargatan. Hela veckan blev annorlunda för mig. Jag började gå runt i affärer och leta efter något fint att ha på mig. Jag gick ut på affärer på lunchrasten och letade efter fina örhängen. Jag har ju känt mig trött och dränerad på energi i flera veckor men nu kändes det lite roligt. Jag målade naglarna dagen innan. Jag lyckades till och med kläcka ur mig att jag skulle på date, på jobbet, och kollegorna började helhjärtat engagera sig.
"Ta på dig något riktigt tight! Kör på något figurnära! Det ska se ut som att slagit in kroppen i ett snyggt fodral!" peppade en (kvinnlig) utvecklingsledare och gjorde tummen upp.
Och jag hittade faktiskt ett 'snyggt fodral'. Kände mig otroligt nöjd och glad över fyndet. Han mötte upp mig utanför restaurangen, tjusig i kostym, och jag blev så tagen av hela situationen att jag nästan kom av mig från att prata. När han öppnade dörren för mig blev jag lite generad. När vi satte oss mitt emot varandra i restaurangen, som nästan var tom på folk, blev jag nästan blyg och började fästa blicken på älven utanför fönstret i stället...
Sedan fick vi en islänsk fyrarättersmeny + aptitretare, och tillhörande passande vin till varje ny rätt. Det var otroligt gott. Jag minns inte hälften av vad jag åt. Servitrisen var väldigt trevlig och presenterade ingående vad vi skulle äta och vilket vin som valts ut. När den isländske kocken kom in för att presentera huvudrätten kände jag verkligen respekt för honom och menyn de skapat.
Min date vägrade prata om vad det hela kostade honom och ville bara att vi skulle ha det trevligt tillsammans.
"Du är en så härlig tjej, jag är bara glad över att få umgås med dig." sa han. Sedan satte vi oss ute och tittade på älven och pratade, tills det var dags att gå hem.
"Inte ska du gå hem heller, jag ordnar en taxi till dig. Du ska inte promenera!" sa han och ordnade en taxi till mig hem, som han betalade. Han bjöd mig alltså på en riktig old fasion uppvaktning.
Jag kunde inte riktigt somna när jag kom hem, heller. Jag tyckte bara att det blev en riktigt fin kväll. Jag har känt mig otroligt fin hela denna sommar. Och det handlar inte bara om att jag förlorat vikt utan för att jag umgås med människor som verkligen visar mig respekt. Det var inte dumt att dejta honom. Inte för att jag känner honom särskilt bra. Men jag vet åtminstone att han inte backar för att anstränga sig...
.
"Ta på dig något riktigt tight! Kör på något figurnära! Det ska se ut som att slagit in kroppen i ett snyggt fodral!" peppade en (kvinnlig) utvecklingsledare och gjorde tummen upp.
Och jag hittade faktiskt ett 'snyggt fodral'. Kände mig otroligt nöjd och glad över fyndet. Han mötte upp mig utanför restaurangen, tjusig i kostym, och jag blev så tagen av hela situationen att jag nästan kom av mig från att prata. När han öppnade dörren för mig blev jag lite generad. När vi satte oss mitt emot varandra i restaurangen, som nästan var tom på folk, blev jag nästan blyg och började fästa blicken på älven utanför fönstret i stället...
Sedan fick vi en islänsk fyrarättersmeny + aptitretare, och tillhörande passande vin till varje ny rätt. Det var otroligt gott. Jag minns inte hälften av vad jag åt. Servitrisen var väldigt trevlig och presenterade ingående vad vi skulle äta och vilket vin som valts ut. När den isländske kocken kom in för att presentera huvudrätten kände jag verkligen respekt för honom och menyn de skapat.
Min date vägrade prata om vad det hela kostade honom och ville bara att vi skulle ha det trevligt tillsammans.
"Du är en så härlig tjej, jag är bara glad över att få umgås med dig." sa han. Sedan satte vi oss ute och tittade på älven och pratade, tills det var dags att gå hem.
"Inte ska du gå hem heller, jag ordnar en taxi till dig. Du ska inte promenera!" sa han och ordnade en taxi till mig hem, som han betalade. Han bjöd mig alltså på en riktig old fasion uppvaktning.
Jag kunde inte riktigt somna när jag kom hem, heller. Jag tyckte bara att det blev en riktigt fin kväll. Jag har känt mig otroligt fin hela denna sommar. Och det handlar inte bara om att jag förlorat vikt utan för att jag umgås med människor som verkligen visar mig respekt. Det var inte dumt att dejta honom. Inte för att jag känner honom särskilt bra. Men jag vet åtminstone att han inte backar för att anstränga sig...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar