U-svängar fungerar inte



Galishimo misstänkte att U-svängar fungerar under tömkörningen. Man vänder bara snabbt som attans och galopperar åt totalt motsatt håll. Tänkte han. (Dessa U-svängar inträffar dock aldrig när jag ska hämta honom i hagen, det är han för hungrig för). Nu HAR det ju fungerat med U-svängar vid ett tillfälle i vintras när vi mötte en labradorhund ute i skogen, men detta sätt att hantera livet på fungerar inte långsiktigt. Inte om man ska bli en ridhäst. Det fungerar bara om man är en vildhäst som är jagad av en flock vargar. Eller om man är en vildhäst som blir jagad av en flock labradorer. Men det fungerar inte just här och just nu.

Nu gjorde han ett försök i går när jag tömkörde honom i ridhuset. Ena sekunden travar han på volten och andra sekunden har han totalt bytt riktning för att dra iväg.

Problemet var att jag inte släppte taget om tömarna denna gång. Vilket ledde till att hans huvud kraftigt böjdes inåt mot mig när han försökte bryta ut, jag höll ju i tömmarna. Vilket i sin tur resulterade till att han ramlade omkull och hamnade på rygg.

Jag har alltså vält en häst.

Skulden rann över mig som en stor hink med vatten när jag såg honom sprattla utan en endaste hov i marken. Jag har vält honom. Eller han välte väl sig själv. Till stor del.

Galishimo hävde sig upp, kom upp på fötter, stirrade sig förvånat omkring och gick sedan bestämt till utgången med nosen tryckt mot dörren ut.
"Ut. Nu." sa han bestämt och stod blixtstilla och stirrade genom den lilla fönsterluckan mot friheten. Stilla som en statyett. Nu är det färdigt med tömkörningen för idag, tyckte han.  Jag har ju vält honom. Vad mer kan jag begära.

Hjärtat brast lite på mig och jag plockade ihop allt mod och tålamod jag hade innan jag bet ihop.
"Nej. Inte förrän du gjort om, och gjort rätt." mumlade jag och så tömkörde jag honom på precis samma sätt på precis samma plats och bad honom göra precis samma övning.

Denna gång gick det bra och han fick massor av beröm och godis. Jag kliade honom och kramade honom och borstade av all jord från hans kropp.
"Man får inte göra U-svängar på eget intiativ. Så är det bara..." mumlade jag.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer