Vägen till hjärtat
Vägen till mitt hjärta går via en dyng-grep.
På lösdriften där jag hyr in Galo så finns det en koja full med halm som hästarna kan gå in i vid dåligt väder. Halm är ju jättebra som underlag till hästar för det blir luktfritt. Om man bara tar bort det övre lagret halm när man mockar så bildar det undre lagret en mjuk matta som är nästan helt fri från lukt och skön för hästarna att sova på. Sedan har en traktor forslat in rejält med halm varannan månad, och då har hästarna lyckligt haft väldoftande halm upp till knäna innan de trampat ned det. Men någon gång per år (eller några gånger per år) måste man tömma ut rubbet. Och när man börjar rota upp i det undre lagret nedtrampad halm, så väller det upp en stank av urin som liksom blivit konserverat därunder. Och det är inte mysigt. Inte alls. (Om man inte är en snuskig liten tax som gillar att rulla sig i vidrigheter.)
Efter att ha kämpat på i nästan tre timmar med att tömma hästarnas koja från trampad halm, skit och hästurin så erbjöd sig sambon att komma till stallet och hjälpa mig tömma kojan. Jag jublade.
Aldrig har han varit så fin som när han med sammanbiten min tog dyng-grepen och klev in i oset av avföring och började skyfla bort alla lager halm. Sommarsolen brände mot plåttaket och fick oset att bilda en tjock lukt av ammoniak i kojan. Själv så sprang jag som en skottspoling för att tömma skottkärrorna. Enträget jobbandes utan någon egentlig utsikt om att någonsin bli klar. Ungefär som i ett koncentrationsläger, kan jag tänka mig. (Fast på koncentrationsläger fanns det troligen inga knubbiga små taxar som envisades med att gnida sig runt i dyngan för att stolt bära lukten som trofé när man kommit hem.)
Under tiden som jag tömde den ena skottkärran så hann sambon fylla upp den andra. Timme efter timme. Kojan är ju rejält stor och de två andra hästarna i lösdriften är också stora. Och alla har de gosat ner sig i kojan som funnits för fritt förfogande. Och så har de kissat. Och bajsat.
Men aldrig har han varit så fin som då, min kära sambo. Vad betyder en vältränad kropp eller humor eller romantik eller fina middagar när någon kan greppa en dyng-grep och forsla skit?
Det är kärlek på riktigt.
.
På lösdriften där jag hyr in Galo så finns det en koja full med halm som hästarna kan gå in i vid dåligt väder. Halm är ju jättebra som underlag till hästar för det blir luktfritt. Om man bara tar bort det övre lagret halm när man mockar så bildar det undre lagret en mjuk matta som är nästan helt fri från lukt och skön för hästarna att sova på. Sedan har en traktor forslat in rejält med halm varannan månad, och då har hästarna lyckligt haft väldoftande halm upp till knäna innan de trampat ned det. Men någon gång per år (eller några gånger per år) måste man tömma ut rubbet. Och när man börjar rota upp i det undre lagret nedtrampad halm, så väller det upp en stank av urin som liksom blivit konserverat därunder. Och det är inte mysigt. Inte alls. (Om man inte är en snuskig liten tax som gillar att rulla sig i vidrigheter.)
Efter att ha kämpat på i nästan tre timmar med att tömma hästarnas koja från trampad halm, skit och hästurin så erbjöd sig sambon att komma till stallet och hjälpa mig tömma kojan. Jag jublade.
Aldrig har han varit så fin som när han med sammanbiten min tog dyng-grepen och klev in i oset av avföring och började skyfla bort alla lager halm. Sommarsolen brände mot plåttaket och fick oset att bilda en tjock lukt av ammoniak i kojan. Själv så sprang jag som en skottspoling för att tömma skottkärrorna. Enträget jobbandes utan någon egentlig utsikt om att någonsin bli klar. Ungefär som i ett koncentrationsläger, kan jag tänka mig. (Fast på koncentrationsläger fanns det troligen inga knubbiga små taxar som envisades med att gnida sig runt i dyngan för att stolt bära lukten som trofé när man kommit hem.)
Under tiden som jag tömde den ena skottkärran så hann sambon fylla upp den andra. Timme efter timme. Kojan är ju rejält stor och de två andra hästarna i lösdriften är också stora. Och alla har de gosat ner sig i kojan som funnits för fritt förfogande. Och så har de kissat. Och bajsat.
Men aldrig har han varit så fin som då, min kära sambo. Vad betyder en vältränad kropp eller humor eller romantik eller fina middagar när någon kan greppa en dyng-grep och forsla skit?
Det är kärlek på riktigt.
Kvällsrastning av hundarna är också kärlek...
.
Kommentarer
Skicka en kommentar