Relationen häst-människa

När jag väl var klar med mitt så tog jag in Galishimo för att träna honom. Han kom galopperande i full fart mot mig så snart han såg mig. Han galopperade mot mig med stolt buret huvud och spetsade öron. Det är nog varje liten hästflickas dröm att ha ett arabiskt fullblod som kommer i galopp vid blotta anblicken av sin ägare.
.
Det är bara det att jag vet att han inte kemmer i full fart för att han älskar mig.
Han kommer inte för att jag är en efterlängtad  flockmedlem och ledare. 
Han kommer inte för att han älskar att träna och jobba.
Han kommer för att han får godis.
.
Nu finns det även grönt gräs utanför hagen som han vill äta av, och som han får äta massor av så fort han kommer ut, så nu kväker han även ur sig hoppfulla gnäggningar när han ser mig.

.

Jag vet att gnägget inte betyder "Matte!" utan att det betyder "Gräs!". Men jag blir glad ändå. Man kan ju låtsas att vi är bästa vänner och att jag är hans flockledare och trygghet. Det känns ganska bra att tänka så trots att jag betvivlar att det är sant. Han sköter sig i alla fall kanonfint nu när vi tränar, och han verkar intresserad. Det duger för mig. Det räcker för att jag ska se honom som en mycket bra häst. Och han är alltid vacker när han kommer i hagen.

Snart är sommarhagen klar!

Gräääääs! Gräääs! Ge mig! Ge mig!


.