becksvart

I onsdags när jag plockade in Galo till stallet så var han rund som en tunna och glad som en gris. Skinnet var spänt som ett trumskinn och det hela såg lite bisarrt med en ballongmage ut då han annars är slank och fin. Trots Galos tydliga stolthet över att ha ätit enorma mängder väldigt snabbt så fick jag lätt panik. Jag ringde till veterinären och undrade om han riskerade kolik, tarmvred eller att bara rätt och slätt dö knall och fall av att ha ätit så mycket så snabbt. Veterinären frågade hur hans allmäntillstånd var. Jag sneglade på Galo. Stoltheten sken i hans blick och han tiggde godis ur mina fickor. Veterinären sa att det nog var okej om han inte verkade må dåligt men föreslog att jag skulle promenera honom lite och se om det var någon förstoppning på gång.

Sagt och gjort. Jag tog ut Galo på en promenad. Nu var det fullkomligt becksvart ute och tät dimma så jag tog på mig pannlampan och trevade mig ut efter vägarna i landsbygden. Jag hade två meters sikt framåt på den ensliga grusvägen och galo ville gärna ha mulen på min axel för att veta exakt vart han hade mig. Så vi trevade oss fram i mörkret. Två meters framförhållning och med en blöt och varm mule på axeln. Hjärtat smälte lite. Jag har en häst som visar mig fullkomliga förtroende. Han var inte det minsta skeptisk till långpromenad i dimma och höstmörker med enbart en liten pannlampa som vägvisare. Mulen var varm och mjuk och tanken slog mig att vi är ett bra team. JAG hade inte gått ut ensam i mörkret och dimman på eget bevåg eftersom jag hade blivit mörkrädd. Galo hade garanterat inte heller gått ut ensam i mörkret efter grusvägen. Men tillsammans fungerar det.

Han sket tre gånger och kissade två. Det tar tydligen ut sin rätt att frossa för kung och fosterland.

Förutom hans allmäna förnöjelse över att skita, så njöt han dessutom i fulla drag av alla andra stallägare som bekymrat petade, klämde och lyssnade på hans fullproppade mage. Han var inte bara mätt. Han var dessutom i centrum för allas uppmärksamhet.

Till slut vågade jag lämna honom och åka hem...

.

.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Flashback

Bild
Jag pratade med John i telefonen, som vi brukar på kvällarna, och utan att jag tänkte på det så kändes det som om hon låg alldeles vid mitt ben och sov. Terven. Jag tänkte inte på det, det kändes bara som att hon var där. Det var inte förrän jag sagt godnatt och lagt på, och rörde på benet som jag insåg att sängen var helt tom. Plötsligt så gråter jag hejdlöst igen. Jag har ju nästan vant mig vid att vara utan henne men plötsligt så känns det sådär ovant och nytt och tomt igen. Det kändes som det bara var alldeles nyss man kunde sträcka ut en hand och klappa henne. Hon låg ju alltid i närheten på kvällen. Hon var ju alltid där. Jag önskar att det var "vi" igen. Jag och terven...
Läs mer