Livet är förändring

 Yes, ridbanan har snart tinat fram och snart är underlaget bra för att börja trava mer. Fram tills dess skrittar vi och det finns ändå mycket att göra. Tygelkontakt och att flytta för skänkeln. Det ser bara bättre och bättre ut i höger varv och han känns mjuk och lösgjord när han flyttar sig i skritten, jag skiner som en sol när jag rider honom. Han har dock börjat spjärna lite i munnen i det andra varvet, när han ska flytta sig i skritt för vänster innerskänkel så igår slutade jag göra det i skritt och gjorde först halt och flyttade honom sedan för skänkeln. Jag tror att Ares kan bli ganska hård och burdus om man börjar ta i honom för mycket, många representanter för rasen verkar ha ganska skarpa bett på sig, så det är bättre att backa och ta det försiktigt med honom och träna in de lätta hjälperna från början.  Så då ser det ut så här i stället, när jag flyttar honom för vänster skänkel. I går så var det även full cirkus på ridbanan då några tjejer med travare försökte kompensera då

Nu börjar värmen komma! Jag är så lättad! Jag har också hunnit jobba bort lite projekt på jobbet och känner att jag långsamt kommer framåt, hela vintern så kändes det som att jag fastnat i en flaskhals av projekt som stod stilla bara för att det var för många. Men nu börjar jag kunna beta av mer och mer!  Igår var jag länge i stallet och pysslade med Ares. Vi var på ridbanan en stund och jag gör bara enkla övningar nu. Höger, vänster, stopp. De långa tyglarna möjliggör även att jag kan gå bredvid honom och nästan "tömköra" honom utan att jag sitter upp. Det känns superbra! Det känns också som att han landar lite bättre med bettet nu, men han ska få den tid han behöver.  Jag har börjat fläta honom mer i manen och han är väl måttligt förtjust i detta. Men jag tror han behöver det för att träna på att slappna av i stallgången när det är annat folk och andra hästar där. Lite "tråkträning" som det populärt kallas. Det var så skönt att komma hem och egentligen bara vara b

  Förra fredagen lade jag ut tre markliggande cavalettibommar för första gången, för Ares att trava över. Jag har tömkört till och från i ungefär ett år nu. Först har vi skrittat över enskilda bommar med ledare, han hade absolut inga problem med det. Han har nästan sett lite förvirrad ut över varför han fått beröm, jag tror inte han har sett bommar som någon form av utmaning.  Sedan har han tömkörts över två bommar, vilket han heller aldrig haft problem med, och nu har jag lagt ut tre. Så man kan säga att jag gått väldigt långsamt och försiktigt fram även om han varit helt lugn med uppgiften. Jag har inte bara tömkört honom ett par gånger och sedan slängt ut tre bommar och bett honom lösa det. Han har fått lyckas gång efter annan, innan jag höjt ribban.  Så såklart Ares ser ut att sköta det perfekt och flera personer har kommenterat att han verkar riktigt snäll och okomplicerad. Men jag har varit försiktig med honom. Kanske överdrivet försiktig ibland. Vi har ju tid på oss.  Tanken är

Jag fann extra långa tyglar på kapson.se (som jag inte vågar länka till då inlägg med länkar ofta plockas bort som otillåten reklam av blogspot) och de var rejält långa! Äntligen kan Ares länga på hals och nos utan att jag hamnar i framstupa läge för att kunna ge honom tyglar för att kunna sträcka ut. 320 centimeter är den nya tygeln jämfört med de vanliga fullstora tyglarna som brukar vara kring 260 centimeter. Det kändes rätt direkt! Helt otroligt att det hör till ovanligheterna att finna tyglar som tillåter en häst att sträcka ut ordentligt. De fanns inte på Hööks eller de vanliga butikerna, man fick gräva lite djupare än så tills jag fann dem på en sida för akademisk ridkonst.  Nu ska vi strax börja träna lite mer avspänd ridning och styra honom på mindre hjälper. Jag börjar känna mig tryggare och tycker det går mycket lättare för mig mentalt att följa fyrkantsspåret nu också så jag kan ge Ares lite enklare övningar till våren.  Det är ju inte konstigt att jag är spänd, för det tog

  Till slut ställde jag och Jonatan oss i hans gamla lada och tittade på ett förrådsutrymme.  "Men om vi rensar ut här, så kan man väl ändå rymma två boxar?" sade Jonatan och började mäta takhöjd och väggavstånd med laser. Det finns både el och vatten i förrådet. Takhöjden räcker precis om hästarna blir ca 150 i mankhöjd. Det skulle kunna duga provisoriskt tills man byggt ett nytt stall.  Vi började räkna på renovering, byte av stalldörr, ligghall ute, och rejält stängsel av lite stabilare sort. Jonatan har tidigare monterat rundbågehallar förut, så han vet vad som behövs. Det finns absolut ekonomi för detta, utan att någon av oss skulle gå på knäna. Förmodligen är vi klara till sommaren. Om vi växlar upp.  Men vid köksbordet gick energin ur mig. Vi har ju båda ett heltidsjobb. Visst är det roligt att fixa på hans gård, men orkar vi med att växla upp för att hålla en deadline? Är jag på hugget att växla upp? I och för sig blir ju Jonatan projektledare, och jag bistår mest med

  Jag har varit småsjuk och behövt vila massor under påsken. Mesta tiden har spenderats i sängen i Sjöbotten under tiden Jonatan har skottat och fixat. Jag som alltid brukar ligga ensam och typ titta på mina tår när jag är sjuk, nu är jag väldigt uppskattat sängsällskap till en hel flock. Det är lite mysigt ändå. På måndagen hade jag piggnat på mig och vi åkte runt lite för att titta på stall ifall vi ska köpa en ny häst.  Från början kändes det som att vi hade flera alternativ, men det dyker upp lite hinder på vägen som gör att jag börjar tveka. Den största nackdelen när jag köpte Ares var att han fick kuska runt till tre olika stall på sitt första år, ungefär. Nu har han varit på Brönet i nio månader och trivs jättebra. Så vi fann ju vår plats.  Jag vill inte utsätta en ny unghäst för upprepade flyttningar, så jag vill ju att det ska bli bra och stabilt på en gång. Denna gång så hoppas jag inte på det bästa och tänker "det löser sig!" utan vill verkligen känna att det blir

  Nej, vi har inte sagt att vi ska köpa Jaxxon ännu, men vi tittar lite på hur det skulle kunna se ut OM vi köpte honom. Och blir det inte han så kanske det blir någon annan.... Jag vill inte att det ska bli samma röra som med Ares, med flera flyttar, så nu försöker vi tänka till lite. Det är viktigt med en stallägare som är helt trygg med unghästar och unga hingstar. Annars kan det bli rörigt, vi vill inte heller ha så många människor som tycker, tänker och tolkar, så helst ett mindre stall. Det ska vara lugnt och tryggt och alla ska vara med på tåget.  Vi har hittat ett stall med två unga hingstar nära Jonatans gård som verkar helt perfekt... stallet har till och med samma hovslagare som Ares har (och som Galishimo haft) och som jag är supernöjd med. Hagarna är stora, med få hästar i, och det finns massor av utrymme för lek och bus. Stallägaren skrev även att Ares var varmt välkommen om vi ville samla båda hästarna i ett stall, men jag vill verkligen inte utsätta Ares för en flytt ti