Livet är förändring

Jag är faktiskt ganska inspirerad att fortsätta med flätandet av Galishimos man. Jag började ju för två månader sedan när han såg ut som ovan. Jag hade inte förväntat mig några synbara resultat förrän ca sex månaders flätning, men redan nu, efter två månader, kan jag ana att flätorna och manvården gett lite resultat. Särskilt på de där sköra stråna vid hans manke, de verkar klara sig bättre!   Än så länge...

Äntligen ett riktigt roligt pass! Jag och Galishimo har följt fyrkantsspåret (!!) och tränat på både öppnor och slutor. Sedan avslutade vi med att byta övning var tionde sekund. Galishimo verkar tycka att detta är roligt. Han gör det väldigt gärna och lyssnar väldigt uppmärksamt vid byten och så blir han lugn och fokuserad. Solreflexerna var inga problem över huvudtaget. Vilken underbar lättnad. Det var på tiden att jag verkligen fick uppleva detta. Det var väldigt otippat att vi hade ett sådant bra pass då jag var väldigt, väldigt trött i fredags. Jag orkade inte arbeta hela fredagen ut. Jag trodde knappt jag skulle orka åka till ridhuset. Men vilken tur att jag kom mig iväg!

Nu när jag äntligen köpt mig min MTB-cykel så blir ju min andra cykel stulen. Jag tror jag kan ha glömt att låsa den efter att ha lett in den i cykelstallet, efter att jag hade fått punktering. Jag fick ju punktering på båda cyklarna samma dag för två veckor sedan (på två totalt olika platser i stan) det blev ju lite stressigt att rådda med. Det blev väldigt stressigt den dagen då jag höll på att missa höghöjdsbanan och sedan skulle följa Elin och Galishimo. Sedan blev jag sjuk. Jag har haft lite otur ett tag, helt enkelt. Jag tänkte väl att en punkterad cykel i cykelstallet inte skulle vara så stöldbegärlig. Det var den. Jättetråkigt. Jag gillar inte att sponsra Skellefteås stolpskott med cyklar så här regelbundet. Snacka om att man är med och belönar ett dåligt beteende hos folk som inte klarar av att tänka själva. Jag tog ju ändå hand om den cykeln med mycket service, lampor och fina vinterdäck... Det har ju ändå blivit några tusenlappar. Så det lutar väl att jag måste

Elin (i rosa tröja) följde mig till ridhuset idag och jobbade med Galishimo åt mig. Hon tränade mycket på att galoppera honom nära hörn och väggar. Vilket verkligen inte är min starka sida. Han skötte sig strålande, förutom sedvanlig skräckblandad förundran över sin egen spegelbild. Elin är väldigt duktig på att strunta i detaljer och jobba med den uppgift jag önskat hjälp med. När Galishimo ska galoppera efter fyrkantsspåret så SKA han galoppera efter fyrkantsspåret, då bryr hon sig inte om form eller om han råkar ta fel galopp eller annat, utan det är bara "galopp!" och massor av beröm när han klarar uppgiften. Hon gör det enkelt. Precis som det ska vara. En gångart + en vägg = Nu kör vi! Jag passade på att titta på dem från läktaren så han fick vänja sig vid att det kan vara folk där också. Elin tyckte han var ovanligt korrekt och på hjälperna, så gårdagens träning satt nog kvar. Sedan så satte jag mig upp i slutet och övade på lite halter och öppnor och slutor så ha

Idag var jag och Björn till ridhuset med Galishimo. Först red jag och vi försökte träna på skritt och halt. Detta låg inte på Galishimos agenda då han sprang sidvärtes och baklänges och skruvade på sig och toktuggade på bettet och härjade runt. Han kändes väldigt spänd och stressad. Då blev jag less och jobbade med honom avsuttet en stund och krävde väldigt, väldigt mycket fokus. Jag var en arg tant, helt enkelt. Särskilt bogarna som flaxade hit och dit och som han gärna lutar mot mig, när vi går. Det var strängeligen förbjudet. Från början blev Galishimo väldigt kränkt och ledsen och sprattlade lite. Sedan kom han plötsligt på, som ett mirakel, att han plötsligt är proffs på skritt och halt. Och flytta bak och bog. Nemas problemas. Och så hade han koncentrations-öronen på sig hela tiden. Ni vet, öronen som inte pekar framåt utan blir lite introvert lagda och spetsade åt sidan. Och som hela tiden väntar på nästa kommando. Så jag gav honom uppgift på uppgift och han gjorde dem alla

Idag har jag feber och är sjuk från jobbet, det förklarar varför jag blev så otroligt trött på Galishimo också. Är man sjuk är han inte en häst att lulla runt på... Det går ju bättre när jag är friskare. Jag funderar lite mer konstruktivt på Galishimo nu, och hur jag ska lösa känslan av otrygghet.  En 17" Hilason arabian western flex tree endurance trail riding saddle kanske?  Skulle man göra ett försök till med en ordentligt utprovad westernsadel? Då kan jag kanske känna mig tryggare när jag rider, jag vet ju att det fungerat förut. Då behöver jag lite hjälp med inpassning för att hitta en modell som verkligen fungerade lika bra som den första sadeln jag hade. Jag köpte ju en westernsadel förra våren, men den verkade inte passa så bra, så den sålde jag vidare. Däremot red jag ju in Galishimo i en westernsadel som fungerade jättebra! Det gick ju till och med att sitta upp på honom från marken med den, som i filmen här nedan från 2014. Det var en Simco arabian western s

Så trött som jag är nu har jag aldrig varit med Galishimo. Jag lade 590 kronor på en kurs i lördags, jag hade en dålig magkänsla redan dagen innan kursen, och tyvärr gick den sämre än väntat. Galishimo blev fixerad vid en solreflex och vi fick jobba med den under hela kursen. Solreflexen. Vilket jag kunde ha gjort själv men nu dök den upp under kursen och det behövde göras. Rida nära den. Titta på den. Rida runt den. Sitta av. Visa att den inte är farlig. Cirkulera runt den. Sitta upp igen. Prata med tränaren. Rida runt den. Använda tränaren som moralisk stöd eftersom Galishimo känner sig ensam när jag sitter på ryggen. Rida runt den. Rida runt den. Rida på den. Rida bredvid den. Jag åkte hem och grät floder. Sade till Björn att jag orkar inte mer. Jag orkar inte jobba med Galishimo så mycket längre. Jag vill gå på en kurs och jobba med andra saker. Jag vill träna på att sitta fint och ge rätt hjälper och stärka honom i dressyren. Jag vill inte vara rädd för ridhusväggar för att Gali