Livet är förändring

Galishimo har blivit otroligt cool med att vistas i ridhuset och jag börjar verkligen kunna lita på honom i alla moment. Björn var med och filmade och visst ser man hur Galishimo kopplar av. Han ser till och med lite uttråkad ut ibland och det är ett stort plus, för att vara honom. Vi körde på lite galopparbete och sedan avslutade vi faktiskt passet med att rida några minuter på uteridbanan. Galishimo är allt jag kunde önska mig av honom just nu. Han är ganska trött i galoppen nu men vi har ju kört på fyra gånger denna vecka. Under vinterhalvåret har han ju inte alls gått så här mycket på ridbana så det är säkert lite tufft. I morgon förtjänar han dock lite vila. Jag kan inte vara mer nöjd över honom än vad jag är nu! Just denna dag är det faktiskt exakt ett år sedan jag för första gången åkte till ridhuset med honom! På ett år har vi åkt iväg ca 35 gånger och han börjar bli väldigt bekväm med rutinerna. Han har gått ned i vikt också, sedan förra året, det ser man tydligt o

Jag försöker att stärka Galishimos vänstergalopp då hans högergalopp fått godkänt av AB. Elin följde med och fotograferade och peppade. Om ni undrar vad som är i bakgrunden vid staketet så är det en ca 1,5 meter hög snövall. Vi har snö fortfarande. Ordentligt med snö. Men ridbanan håller på att tina fram och sånär som en liten sjö på mitten av en långsida så är den ridbar. Och så var det vänstergaloppen. Den ska vi köra hela sommaren. Like we mean it. Jag tror redan den blivit lite bättre redan nu för han tippar mindre inåt i svängarna, men det är nog något års finslip vi har framöver. Då får man se till att ha roligt på vägen helt enkelt. Med Elin, exempelvis. Elin tog sig verkligen tid att ge mig positiv feedback också. Hon tycker jag rider mycket mer aktivt i galoppen nu då jag tidigare år varit lite skeptisk till att Galishimos galopp, den har inte känts riktigt säker, och därmed har jag blivit lite passiv. Men nu har det mesta lossnat. Högergaloppen är däremot Pepp s

Jag och Björn blev tvungna att avsäga oss helgpassningen med fröken H. Orsaken är att vi båda blev allergiska mot henne. Båda två. Fördelen med dubbel allergi är att vi inte kan skylla ut någon besvikelse på den andre. Björn blir snorig och trött och jag får samma symtom och dessutom svårt att andas. (I ärlighetens namn är jag lite allergisk mot Galishimo också, men det blir aldrig ett problem. Jag behöver bara se till att tvätta händerna grundligt efter stallet, och se till att tvätta stallkläderna då och då... Så länge han inte sover i vardagsrummet!) Nackdelen är ju... ja. Det var trevligt med fröken H. Hon var hos Björn under tre eller fyra helger och jag stormtrivdes. Jag är ju uppvuxen med hund. Min mamma har två hundar, pappa har två hundar, brorsan har två hundar. Vi hade draghundar när vi var små och födde upp jakthundar. Stora, rufsiga, arbetshundar har alltid varit med. Livet är inte helt komplett utan en hund. Det ska finnas spår efter tassar i hallen om livet ska var

Bild från april förra året. I år har Galishimo fått gå väldigt mycket utan täcke... Idag blev det dressyr på sommarridbanan. Vilken vinter vi haft! Ridbanans kanter består fortfarande meterhöga i snödrivor och underlaget är blött. Men Galishimo är lugnare än någonsin. Några grannar buskörde med en fyrhjuling 300 meter bort och Galishimo brydde sig inte ett smack. Jag brydde mig, för jag tyckte inte det kändes roligt när de brände på, men klarade av att göra några galoppövningar  med Galishimo i alla fall. Det känns lätt overkligt att jag ensam kan träna galopp på Galishimo samtidigt som en fyrhjuling bränner runt en bit bort. För ett år sedan hade jag nog inte ens suttit upp på honom, under de omständigheterna. Jag är så förvånad att jag nästan vill nypa mig själv i armen. Det är mycket rakriktning i galoppen nu, särskilt i vänstervarv. Rakrikta och lyfta honom lite. Galishimo kämpar på jättebra och trivselfrustar. Det känns verkligen att han tappat vikt och orkar kämpa på med g

Tim "Avicii" Bergling dog för några dagar sedan, och jag tror inte Sverige förstått hur populär han varit förrän hela världen hedrat minnet av honom. Kyrkklockor ringer hans musik. Människor samlas på Sergels torg för att sörja. I Oman släpper man ljuslyktor. Mellan år 2012-2016 omsatte han nästan 170 miljoner kronor. Jag brukar inte bli tagen av när kändisar dör men Avicii kändes ändå lite speciell. En typiskt högkänslig introvert personlighetstyp som under flera år försökte leva efter extroverta ideal. Det är hög igenkänningsfaktor på den biten, trots att han var en världsstjärna. Avicii var ju inte en man som sökte uppmärksamhet för sina prestationer, utan han ville helt enkelt göra det han tyckte om - musik. Och blev en världsartist. En lågmäld, känslig och extrem kontrast till exempelvis Zlatan som löser problem med att blåsa upp sig och skalla dagen mot nya äventyr. Tittar jag på vart jag själv befann mig vid 28 års ålder, exempelvis här på bloggen, så fanns det

När jag red för AB på kursen i söndags så sade tränaren: "Du anar nog inte hur många som är avundsjuka på dig som har en så känslig häst." Jag log lite men tänkte att de flesta vill nog ha en känslig häst, men ingen vill rida in eller miljöträna en känslig häst. För det tar sin lilla tid. Milt uttryckt. Nu var det precis två år sedan jag red för tränaren AB för första gången. För två år sedan var det lite mindre festligt på ridkursen, den här bilden togs den 23 april 2016. Det är skönt att den där tiden är förbi... det tycker nog Elin också som skadade ryggen rejält.

Nu på söndag var det månadens dressyrträning för AB. Det går bara bättre och bättre. Så orädd som jag varit denna gång har jag aldrig varit. Det var dessutom helt underbart att köra transporten på bar asfaltväg och inte i snö och is som jag kämpat på med, hela vintern! Galishimo var jättenöjd och lugn. Han fick beröm för sin fina skritt. Vi tränade tempoväxlingar i skritt och trav, skänkelvikningar och så visade jag min PEPP-galopp. Vi fick godkänt i höger galopp men behöver peppa upp vänstersidan lite mer också. Fast det blir lättare nu när ridbanan tinat fram. Herre-guuud vad jag hinner galoppera och ha mig, till nästa månad.  Sedan ska jag jobba mer med att ställa honom rätt och böja honom lagom mycket i skänkelvikningarna. Och så ska jag ge fan i övningen "sluta" ett tag, för han orkar inte göra dem ännu och jag kommer bara att ställa övermäktiga krav på honom. Han kommer dit, och gör det med glädje för mig, när han har muskler för det. Tur att jag har en tränare