Livet är förändring

  Foto: Elin Hällberg Äntligen hinner jag rida efter jobbet, och det fortfarande är ljust. Det har blåst ordentligt idag men blåsten lade sig efter första halvan av ridpasset, när solen började gå nedanför horisonten. Galishimo fortsätter vara supertrevlig och det är jätteroligt att rida honom nu. Han är väldigt ambitiös och galoppen känns bara stabilare och stabilare. Nu är galoppen dessutom riktigt bekväm att sitta i, i båda varven, och han kan ta båda galopperna från skritt. Det blir inte jättetjusigt när vi gör galopp från skritt, men det blir helt klart bättre för varje gång vi gör övningen. Men det roligaste med Galishimo är ju hans inställning just nu. Han kämpar verkligen och tar sina uppdrag på stort allvar. Sådant blir man jätteglad över. Efter att han varit ängslig i så många år, så njuter jag fullkomligt över att han mognat och blivit en så fin häst! Idag blåste en travhäst förbi igen. Och vi fortsatte med vår galoppövning. Detta hade kanske inte varit omöjligt f

Jag har vilat från stallet idag och i stället tittat på bilderna som Elin fotograferade på oss tidigare denna månad. Galishimo är ju så otroligt fin i vikten nu! Han har varit rund nästan hela tiden jag ägt honom, men detta år har jag ju blivit tryggare med att ta honom på rejäla uteritter, och det ger ju verkligen resultat! Tyvärr har jag kommit av mig lite med uteritterna ett tag men jag ska sätta igång med dem snart! Men det är så skönt att se honom lite smalare. Riskerna minskar för både fång och ledproblem. Han känns piggare att rida och jag vet att han vilar mer i hagen nu, i stället för att bli rastlös och fantisera ihop bus-streck med hagkompisarna.  Sedan har det ju försvunnit lite av hans ståtliga "överlinje" och lite muskler på rumpan, men frågan är hur mycket av de "musklerna" som i själva verket bara var väl placerat fett? Han känns åtminstone inte svag muskelmässigt när jag rider. Nu hoppas jag bara att jag kan hålla i denna uteritts-trend und

Jag är sjukt nöjd över min egen insats med Galishimo idag. Vi övade bland annat på bogkontroll i galoppen och den ger verkligen resultat! Förut har han ju glidit ut lite med ytterbogen och sänkt sig och blivit lite framtung när vi galopperat. Men nu ramar jag in honom bättre nu och stoppar upp yttersidan från att glida iväg, jag håller helt enkelt ihop honom bättre. Förut ville jag att han skulle ta lite större galoppsteg med mer bjudning, och fokuserade på att driva fram honom, men då faller han å andra sidan liksom isär lite. Då kan det vara bättre att acceptera att han tar lite kortare galoppsteg, i ett ganska långsamt arbetstempo, och jobba med kvaliteten och bogkontrollen på denna galopp i stället. Galoppen blir dessutom bara stabilare och stabilare ju mer jag jobbar på den. Jätteroligt att känna när man sitter på honom. Han blir inte lika trött lika snabbt och vill inte sakta av lika snabbt som tidigare, heller. Sedan gjorde vi betydligt mindre rörelser i sluta och jag k

Igår visade jag transportens sommardäck för däckverkstaden och pratade med däcksnubben om däckkvaliteten. Jag har ju inte använt sommardäcken sedan transportköpet då jag inte haft pengar till det, och då jag dessutom inte visste om jag skulle åka någonstans över huvudtaget med araben under sommaren. Nu gick ju allt över förväntan för oss och Galishimo har lastats och åkt problemfritt hela året. Det har gått betydligt lättare, och blivit betydligt fler resor än vad jag förväntat mig! Ett av sommardäcken hade punktering och var dessutom av annan storlek än de andra däcken. Två av däcken hade riktigt bra mönsterdjup och ett annat hade lite sämre. Så vi kom fram till att jag bara behöver köpa två nya däck, punkteringsdäcket och det slitna däcket. Skönt! Däckverkstaden tar in de dåliga däcken och sätter på dem i slutet på april, samtidigt som de byter däck på min bil och byter på transporten i samma veva. De förvarar dessutom alla åtta vinterdäck så jag får lite mer utrymme i mitt för

Det är SÅ mycket roligare att rida Galishimo nu när han lugnat ned sig. Förra året promenerade jag och longerade jag honom en hel del, den här tiden, men i år så är det bara att tuta och köra. För några dagar sedan när jag red honom så blåste två travhästar förbi ridbanan, ca 150 meter bort. Galishimo brukar alltid bli väldigt stressad när de kommer. Svansen brukar bli en grisknorr och han brukar frusta och balanstrava, och med högljudda trumpetljud varna alla och envar för travhästarna. Och så har det ju varit de fyra år jag haft honom här. Varje vinter. Det brukar ta 15 minuter att lugna ned honom. I år tittar han inte ens på travhästarna. Han har ett viktigare uppdrag på ridbanan att genomföra. Han ger travhästarna fingret. Eller hoven. Travhästarna får hoven. De är inte viktiga längre. Och så gör han jättesöta skänkelvikningar med småbenen. Det går lite vingligt och i varierande kvalitet men han anstränger sig verkligen. Jag är supernöjd!

Idag fick vi årets första plusgrad! Hela tre plusgrader bjöd Västerbotten på, och blåst som nästan liknade stormstyrka. Jag och Elin åkte till Gummark igen för att träna Galishimo på hemläxan från tränaren, och det var ju just att miljöträna honom i ridhuset. Det var nästan tur att vi inte fattade hur kraftigt det faktiskt skulle blåsa idag, för i sådana fall hade vi nog inte gett oss iväg på den turen. Hård is och någon liten plusgrad på det, fick bilen och transporten att glida och kränga liite lite åt sidan emellanåt. Inte så man blev särskilt rädd, men jag höll 30-40 km/h emellanåt efter vägarna. Elin och Galishimo Galishimo skötte sig i alla fall superbra, med blott två tvärnitar när det blåste så läktardörren smällde upp och igen, samt när det rasade snö från ridhustaket. Man kan ju säga att det är normalt för hästar att reagera på sådant och att det vore lite konstigt annars. Men annars så skötte han sig väldigt bra. Elin stod för uppvärmningen och tyckte att han var kano

Jag och Galishimo gick på en kravlös promenad i lördags, med Katarina och Alladin och Marie och Troja. Jag tyckte att han säkert skulle må bra av lite kravlöshet då det har varit så mycket transportåkande och dressyr och långritter. Galishimo mådde inte alls särskilt bra av kravlöshet. Han hade tråkigt. Han nafsade mig i axeln och hittade på ofog. Jag var den tristaste tanten ever. Sedan tittade vi på ungdomar utan sunt förnuft som körde skoter som dårar efter ridleden. Det gick rysningar efter ryggraden på mig när vi såg dem blåsa iväg i full fart. Hade de blåst i riktning mot Galishimo med samma nonchalans och tempo som de blåste förbi ryttaren före oss så hade det varit totalt kört. Största risken är ju inte att Galishimo sticker hem i panik, utan att han kan sparka upp så fula sår på sina egna ben med broddarna när han blir rädd. Det ser inte vackert ut och man är ju rädd att senorna och benen förr eller senare tar större skada. Efter denna otäcka skoterupplevelse så har jag b