Livet är förändring

Jag tittade till Galishimo för att kontrollera att han levde och det gjorde han! Tur det! Jag tog in honom och ryktade upp honom och borstade hans svans länge och berömde honom för att han faktiskt hade riktigt fina lårmuskler. "Bra jobbat, gubben!" Sedan släppte jag ut honom igen, denna gång utan täcke, och hans besvikelse var stor. Han ville ju ut på äventyr. Och så släpptes han bara tillbaka till hagen, bara sådär. Efter blott en rykt. Snopet! Men snart är jag på hugget igen. Jag längtar! .

Jag har för första gången på... 24 år...(?) tagit på mig uppdrag att måla åt kunder. Jag satte ut en förfrågan om att måla personliga djurmotiv för 1700 kronor och det nappade direkt. När jag satte ut min förfrågan och mitt anspråk så ville jag nästan slänga bort datorn och be omvärlden om ursäkt för mitt fräcka anspråk. 1700 spänn! Men jag räknade ut, att om målandet verkligen ska bli gjort, så behöver jag ta ledigt en arbetsdag. Att jobba 5 dagar och sedan måla en dag funkar inte för mig, för måleriet är inte avslappning. Det är ett jobb som tar ca 10 timmar och som ska ge ett bra resultat. Det måste få ta tid och ansträngning! Så... nästa år börjar jag alltså. Jag ska planera för motiven nu under julledigheten och kolla upp att jag har färg och utrustning (särskilt belysning här hemma!) och sedan så börjar jag i januari. Första tavlan kommer jag att ta ledigt två dagar för, för jag räknar med att jag inte är helt avspänd i starten. Men jag tror detta kan bli bra!

Jag är inne på min tredje vecka i skröppelsjukan. Mer detaljerat blev jag sjuk den 3 december och det är ju 17 dagar sedan. Jag hade mamma hos mig då och kände att jag mådde dåligt. När mamma och Björn glatt pratade med varandra så var jag tvungen att gå därifrån för en stund, för jag behövde skärma av mig. Om än det bara blev under ett toalettbesök. Men det blev ett sånt där toalettbesök då man sitter fullt påklädd på toalettlocket och stirrar i väggen och tänker att man är jäkligt trött. Jag ville bara fäkta med armarna och skrika "TACK FÖR SÄLLSKAPET MEN NU GÅR ALLA OMEDELBART HÄRIFRÅN!" vilket jag inte gjorde utan log artigt och sa "Jag är inte sådär jättepigg just nu..."  Min söta mamma vid kyrkan, inte så långt ifrån där jag bor! Sedan har jag tvingat mig själv att jobba heltid och köpa julklappar, och ta hand om Galishimo och hälsa på pappa och mocka 40 hästspiltor och det blir man inte frisk av heller. Så snart jag stannar av, så får jag feber, och de

Jag åkte till pappa och Kristina i Sandfors för att göra mitt årliga vinterbesök där. Jag fick ett mycket kärt välkomnande av både folk och fä. Pappas norrbottenspets Rambo, 11 år, han har som uppdrag att dela säng med mig varje gång jag sover över.  Hälleforsaren Elsa. Snart 2 år. Hon har som uppdrag att... att.. hon har inte fått något uppdrag ännu i familjetraditionerna. Hon går omkring och bär på allt som tillhör mig och visar upp det för mig. Hon hittade till och med en bekants bilnycklar i somras som hon stolt visade upp för ägaren, som han tappat och letat i sin förtvivlan. Trevlig tjej! Jag hade lite dåligt samvete över att Elin skulle rida Galishimo och oroade mig lite för att han skulle vara en chapeaux de cul , det vill säga en "rövhatt" på finaste franska, när hon skulle rida honom. Men hon satte honom i ordenligt jobb och det var nog det han behövde. (Jag skrittade ju honom bara i fredags, när jag hade feber, och han var så jobbig. Det var kanske i

Jag är småsjuk och eländig nu, sedan två veckor tillbaka. Det har i sin tur lett till att Galishimo inte fått så mycket träning. Det har i sin tur lett till att han blivit ett litet pain in the ass. Han skyggar inte så farligt, och han skötte sig faktiskt strålande igår,  när jag febrig red ut med honom. Vi träffade både bilar och hundar. Men han tjurar ihop lite på hemvägen då han vill springa snabbt och får förhållningar. Då både stegrar han och bockar. Inga svåra stegringar och bockningar men man måste ta några djupa andetag och prata lugnt med honom. Och ställa honom sned så han inte får så mycket kraft i bakvagnen. Det är dumt och onödigt att bråka med honom för mycket då huvudproblemet är att han är understimulerad. Det har i sin tur lett till att Elin fått fjorton förmaningar om att hon ska ta det försiktigt om hon ska rida honom på söndag. Nu när det börjar närma sig slutet på året så vill jag ändå känna mig nöjd. Den vanligaste kommentaren jag fått i år är nog: "Oj,

Idag åkte jag lite spontant till en sadelutprovare och pratade lite löst om eventuellt nytt sadelköp. Westernsadeln jag köpte förra vintern satt inte så bra på Galishimo så jag fick sälja vidare den. Den sadeln jag oftast rider i, som provades ut av samma utprovare för över tre år sedan, var en sadel för islandshästar. Den var bra passad till Galishimos rygg, för han har inte haft några problem alls med den och lagt på sig fina muskler och rört sig obehindrat av den. Det var den bästa sadel hon kunde erbjuda utifrån den budget jag hade då. Men nu när jag och Galishimo börjar bli bättre, och börjar kunna finlira lite mer, så behöver vi en sadel mer lämpad för dressyrridning. Exempelvis en sadel som gör att man lättare kommer upp i en mer balanserad dressyrsits, och så vidare. Sadelutprovaren kom ihåg mig och Galishimo alldeles utmärkt, trots att det var ett tag sedan vi sågs. Hon sken upp och trodde hon hade en sadel som skulle kunna passa för oss. Jag fick provsitta i en riktig dr

Nu är transporten fixad igen. Jag har kanske en dålig dag just idag, men jag börjar se den där transporten som min ärkefiende. Det började som en förälskelse, en gemensam bekant trodde vi skulle passa ihop. Jag såg den och föll genast för den. Jag lade tassarna på den omedelbart så ingen annan skulle ta den. Den var MIN! Jag visste inte vilka varningstecken jag skulle hålla utkik efter utan följde bara hjärtat. Jag tyckte den hade en fin färg. Ett vackert yttre. Sedan började den bryta löften. Och jag förlät den och lappade ihop den. Gång, på gång... Jag kan ju säga att nu, efter att ha ägt transporten i snart två år, så vet jag precis vad man ska titta på när man tittar på en hästtransport. Jag vet exakt precis vad som bör granskas. Och nu vet jag inte bara vad en "kulhandske" är för något, utan även hur man kontrollerar om kulhandsken är sliten eller inte. Jag börjar bli en ofrivillig transportexpert.  Nu är i alla fall den slitna kulhandsken ersatt med en ny kulhandske