Livet är förändring

I dag när jag gick till Galishimo så stod han och väntade. Kanske börjar han känna igen min bil. Och trots att han hade både mat och bästisen hos sig i hagen, så gav han ifrån sig ett gällt och högt gnäggande när han såg mig. Ett litet högt bäbisgnägg. Ingen mörk frustning här inte, utan ett högt och barnsligt "Ihhhh!!". Och så ställde han sig vid utgången och trampade av och an. Ja. Då var ju liksom den dagen gjord. Det behövs inte mer än så, för att jag ska bli riktigt själaglad. Ett "Ihhhh!!" betyder så mycket.  Ridningen tog också andan ur halsen på mig. Han vill visa hur duktig han är och han kämpar på som bara den! Jag lotsar honom lite försiktigt och försöker liksom "rama in" honom tillräckligt mycket för att han ska lära sig litegrann, men jag är väldigt försiktig med korrigeringarna för att inte dämpa hans entusiasm. Han gör verkligen sitt allra, allra bästa, just nu. Det märks på hela honom. Gullehästen. Vem kunde tro vilken guldklimp som l

"The stretch": Min favoritövning. En basövning i "vanlig dressyr". Övningen är för unghästar, eller "remonter" som man sa, förr i tiden. Därför kallas övningen även "remontform" sedan gammalt. Hästen ska gå lång och med lågt huvud, ryggen ska vara rundad som en regnbåge och bakbenen ska sträckas långt in under magen. Jag och Galishimo har tränat jättemycket på denna övning! Remontövningen kan man rida hästen i 1-3 år, men sedan är det dags för den att långsamt gå i en allt högre form, med nacken som högsta punkt.

Jag ville ju gärna visa min mamma hur långt jag och Galishimo har kommit. Mamma har följt med mig massor av gånger när jag varit orolig och knappt fixat att rida. Känslan att bara sätta sig upp i sadeln och glatt rida runt, inför min mamma, kändes som en enorm triumf. Jag har roligt i sadeln, igen. Jag skrattar, klappar och berömmer honom. Jag strålar med hela ansiktet och kan inte sluta prata när jag suttit av.   "Vad härligt att få se dig RIDA igen. Nu är du ju dig själv igen." log mamma... Galishimo tog dessutom andan ur halsen på mig, stundvis. Han är så fin! Han är ett sådant otroligt nöje att sitta på.  Som om han också var stolt, och också ville visa våra framsteg. Finaste guldklimpen!    

Mamma kom för att hälsa på. Vi fikade, gick på stan. Mamma pysslade om taxen. Vi strosade omkring på affärer och åt en ordentlig lunch på en lokal restaurang. Jag köpte mig en ny mobil då min gamla är trasig. Jag kan inget om mobiler och har undvikit detta i snart två veckor men med stöd från min kära moder, så kände jag att nu var det verkligen dags. På ostadiga ben gick jag till mobilaffären. Helt utanför min komfortzon, men med min mammas stöd. Jag höll dessutom på att tråka ihjäl expediten, tror jag. "Jag vill ha en mobil." sa jag. "Då har du kommit rätt." sa hon. "Ja." sa jag. Expediten tittade på mig. "Vad bra." försökte jag med igen. "Ja." sa expediten. "Får jag titta på någon?" sa jag tveksamt. "Självklart." sa expediten. *tystnad* "Vad finns det för något då?"prövade jag. "En massa mobiler." sa expediten. "Jasså?" sa jag och började flacka med blicken. "

Jag säger inte att taxen ÄR konstig. Jag säger bara att hon förefaller SE konstig ut . När man fotograferar henne. Ganska ofta. Händer det. Faktiskt.   Titta på örat och svansen. Rakt ut åt vänster. Och det blåste inte ens!!!   .

Ett annat nerderi är ju de där smultronfröna som jag med omsorg och kärlek planterat. De ska stå mörkt. Men jag ställer dem ändå framme vid köksfönstret. Med en svart filt över sig och den lilla rosa blomsprutan bredvid så jag kan duscha dem emellanåt. Om jag lägger dem i en garderob finns risken att jag glömmer bort dem lagom till midsommar...

     Eftersom min kära sambo är på äventyr i påsken, och eftersom jag själv inte har något bokat, så har jag helhjärtat ägnat mig åt det jag är bäst på: Nerderi. Eller Nörderi. Inte helt säker på hur det stavas. Beror väl på om man vill vara international eller om man vill försvenska ordet.         För mig innebär det i alla fall att jag har hela dagarna på  mig att ägna mig helhjärtat åt oväsentligheter. Ta långa promenader med hundarna, pyssla hemma, pussa hästen. Eller tvätta min bil. Bilen blev föredömligt tvättad. Den blev pedantiskt dammsugad, torkad, putsad och fejad. Sedan slog nörderiet in då jag inte riktigt kunde hejda mig i projektet och kände mig manad att pådriva det hela ytterligare en nivå. Jag åkte till Biltema och köpte överdrag till bilklädseln, för att undvika hundhår, hästsmuts och fläckar i min perfekta bil.     Sådärja! Sedan passerade jag en gummiartad rattmuff ett par gånger. På Biltema. Den såg väldigt nerdig ut. Men blommig. Jag